Helle Thorning-Schmidt stiger in i den öppna, dörrlösa hissen som lyfter henne uppåt och bort tills man bara skymtar ett par kostymklädda ben och ett par skor ovanför våra huvuden.

Så vem är hon? Statsministern som just försvann. Hon som kallas för ”Gucci-Helle”, samtidigt som hon också är radhus-Helle som har sitt efternamn på en liten brevlåda ut mot gatan på Østerbro. Den professionella Helle som är känd för att inte vilja dela med sig av det privata samtidigt som hon är ”Selfie-Helle” som fick världsledarna att se ut som ett par fnittriga tonåringar på skolresa när hon tog en mobilbild på sig själv med Barack Obama och David Cameron på Mandelas begravning. Som på samma sätt spontansprang ut ur bilen när hon fick syn på
”Sex in the city”-stjärnan Sarah Jessica Parker i Oslo, och avbröt henne mitt i ett samtal med några fans genom att knacka henne på axeln samtidigt som hon ivrigt förklarade ”I am the danish primeminister”.

Politiker-Helle som går till val på att vakta över ”Det Danmark du känner”, samtidigt hon fick det danska folket att rasa när regeringen sålde ut aktier i det statliga energibolaget Dong till Goldman Sachs. Något som skapade debatt om skatteflykt eftersom Goldman Sachs hade en bolagskonstruktion som dolde bolag i skatteparadis som Caymanöarna. När jag pratar med journalisten och författaren Jakob Nielsen som har skrivit en bok om Helle Thorning-Schmidt säger han att det är med henne som med många andra toppolitiker. Hennes styrkor är hennes svagheter.

– Om det är en styrka att hon är bra på att ta snabba beslut, så är det en svaghet att hon inte är speciellt bra på det långsiktiga.

Dubbelheten hänger ihop. Och Jakob Nielsen säger att det även gäller annat.

– Hon är en helt vanlig dansk som bor i ett vanligt bostadsområde mitt inne i Köpenhamn och brer mackor på morgonen och ser till att dottern kommer iväg till skolan. Samtidigt är hon typen som sa till sig själv ’jag är helt vanlig dansk tjej som bara vill vara statsminister’. Hon har alltid haft en otroligt stark tro på sig själv, och är inte den som tänker ’ska jag, ska jag inte, ska jag’ utan hon har alltid gripit chansen när den har uppstått.

Ser man tillbaka på Helle Thorning-Schmidts politiska karriär hittar man en politiker som alltid har kryssat sig fram i motvind. Många skulle nog mena att det till och med har varit en förutsättning för att hon är där hon är i dag. Kriserna. Att det verkar ha varit en röd tråd (vissa skulle säga blå) under hela hennes socialdemokratiska karriär.

Helle Thorning-Schmidt som bara var 38 år gammal när hon erbjöd sig att kandidera till partiledarposten när en av de två huvudkandidaterna plötsligt hade hoppat av. Trevande, men inte heller så mycket märkvärdigare än ett erbjudande om att man kan ta den skitiga disken. ”Om nu ingen annan vill …”

Gruppen som hade samlats på Christiansborg såg på den nya folke­tingsledamoten som hade sin andra arbetsdag i det danska parlamentet. Hon hade inte ens hunnit få sitt kontor än, och när hennes egen kampanjgrupp senare skulle lista hennes svaga sidor skrev man:
”Högerorienterad. Individens – och inte kollektivets – kvinna. Representerar inte traditionella social­demokratiska värderingar”.

Ändå såg man på varandra och sa – henne ska vi ha! En politiker som inte hade någon folketings- ­eller ­ministererfarenhet över huvud taget.

– Det var ju fullständigt vanvettigt på många sätt, säger Jakob Nielsen. Men partiet var inne i en djup kris, och man hade brist på kandidater. Det var som att man bestämde sig för att gå efter motsatsen till allt. Har vi haft män tidigare, så ska vi ha en kvinna. Har de varit äldre, så ska hon vara ung. Har de lång politisk erfarenhet, så ska hon komma från ett annat håll.

Kritiken lät inte vänta på sig. En av landets ledande politiska kommentatorer skrev att Helle Thorning-Schmidt var en ”fullständigt oprövad statsministerkandidat som saknar elementär förståelse för ekonomiska grundbegrepp, det danska samhällets komplexa struktur och förvaltningsapparatens sätt att fungera på”.

Tine Aurvig-Huggenberger, före detta vice ordförande för LO, VD för Kreakom och gammal vän till Helle Thorning-Schmidt, säger att det bara är skitsnack.

– Det är fullständigt svammel att hon inte skulle vara kompetent nog, säger hon.

– Man behöver inte ha studerat vid universitet för att förstå att mycket av det som skrivs om Helle är kopplat till hennes kön. Men det handlar inte bara om att hon är kvinna. Helle bröt mot alla bilder av hur en socialdemokratisk partiledare ska se ut. Hon var ung, hon kom utifrån, hon hade en internationell profil, hon var gift med en ”utlänning”, och hon klädde sig inte som en socialdemokrat. Att man aldrig har lyckats komma åt henne blir bara ytterligare en provokation.

Så vad är det som håller henne upprätt?

– Jag brukar säga att hon går lätt på jorden. Hon är inte likgiltig, men hon beslutar sig för något och så går hon i den riktningen, säger Tine Aurvig-Huggenberger och tillägger att hon allra mest beundrar Helle för att hon har förmått att hålla fast vid sig själv genom alla stormar.

– Jag har jobbat med politik i hela mitt liv och jag vet vad toppolitik och offentlighet gör med folk. Men Helle är sig lik. En av förklaringarna tror jag är att hon är enormt lojal mot sina vänner. En del har hon haft ända sen skoltiden. Och med oss är hon bara Helle.

Statsministerns uppväxt är en annan dubbelhet som förvirrar en del. Den internationella världsvana politikern som samtidigt kommer från förorten Ishøj.

För den som inte kan sin Köpenhamnska fördomsgeografi brukar man säga att man kan följa klockan. Norr anses vara fint, öster bra, söder något sämre och väst sämst.

Ishøj där Helle Thorning-Schmidt växte upp i ligger i väst, samtidigt tillhörde hon de som bodde på ”rätt sida om järnvägen” i ett stort hus nere vid vattnet, fram tills det att hennes pappa kom hem en dag och berättade att han hade träffat en annan kvinna. Efter skilsmässan flyttade Helle och hennes bror med mamman till en mindre lägenhet, medan hennes äldre syster stannade kvar i huset med pappan och hans nya fru. Samtidigt verkar hon ha gått med ganska lätta steg på jorden redan då.

Hon var den populära tjejen som blev vald till lucia och kallades för ”Drottningen” på gymnasiet. När hon studerade vid College of Europe i Belgien (där hon träffade sin man Stephen Kinnock, son till den gamla partiledaren för Labour) ingick hon i en umgängeskrets som kallades för ”Den gyllene ungdomen”. Och i Europaparlamentet fick hon smeknamnet ”Gucci-Helle” när kollegan Freddy Blak sa till henne att hon inte kunde gå omkring som en Gucci, och ha kläder som kostade mer än en månadslön för de väljare som hon mötte. Thorning-Schmidt ska ha svarat att hon i alla fall inte ville gå runt och se ut som honom. En journalist hörde det hela. Och namnet ”Gucci-Helle” har hängt med henne sedan dess. Ett namn som blev en medial språngbräda in i offentligheten, samtidigt som det snabbt förvandlades till en envis och ofrivillig följeslagare som följde efter henne hela vägen till Danmark när hon flyttade hem från Bryssel.

Själv har hon sagt att hon blev förvånad över hur lite som hade förändrats i Danmark när familjen återvände 2004.

”På vänsterkanten fanns det en tendens att ropa social massgrav i samma ögonblick som en borgerlig politiker får makten. Men det var långt från verkligheten”, som hon senare uttryckte det. På samma sätt var hon skeptisk till ”den våldsamma retorik som partiet och många intellektuella stormade fram med, som handlade om att danskarna hade blivit rasister på grund av den nya utlänningslagen och tonen i debatten”.

När hon året efter blev parti­ledare gjorde hon en markering för att visa att tiden var förbi då Social­demokraterna ansåg att Dansk folkeparti var ett icke rumsrent parti. Hon drack kaffe med Pia Kjærsgaard på hennes kontor och såg det som ett problem att Socialdemokraterna hade fört en sträng ”utlänningspolitik” utan att man hade klarat av att kommunicera detta för befolkningen. Något som hon sedan har sett till att kommunicera desto mer.

”Vi har skärpt reglerna för att uppnå asyl för första gången på tolv år. Det är viktigt att få det sagt”, sa hon i en stor intervju för tidningen Politiken i samband med att hon firade tio år som partiledare i våras.

Jakob Nielsen säger att Helle Thorning-Schmidt nog har rätt när hon säger att hon har samlat partiet i ”utlänningsfrågan”. I dag verkar det inte finnas någon större oenighet inom partiet när det gäller detta.

– Men det handlar också om att Danmark har förflyttat sig väldigt de senaste tio åren. Mainstream i dag, ligger väldigt nära hennes hållningar i frågan.

Enligt Jakob Nielsen är det här Folketingsvalet på samma sätt ett val där de stora politiska motsättningarna mellan partierna lyser med sin frånvaro. Det finns några undantag. Det liberala partiet Venstre affischerar utanför Folketinget och på stan med ”Ja till dem, som kan och vill. Nej till kriminella UTLÄNNINGAR.” Men i övrigt visar de flesta valplakaten bara upp stora foton på politikerna utan några budskap.

– Se bara på Dansk Folkeparti som ofta har stått för de allra hårdaste tongångarna i valrörelsen. I år har de bara skrivit ”Du vet vad vi står för” på sina plakat, säger Jakob Nielsen.

Och kanske räcker det.

”Vi har att göra med två av de mest impopulära statsministerkandidaterna under årtionden”, skrev tidningen Politiken.

Lars Løkke Rasmussens comeback efter de senaste skandalerna har omskrivits som ”den största comebacken sedan Lazarus reste sig från de döda”. Helle Thorning Schmidt omnämns i sin tur som ”Kvinnan som har överlevt fler ­karaktärsmord än en katt har liv.

Den ena sägs sakna omdöme när det gäller det privata. Den andra sägs sakna omdöme när det handlar om politik. Och den tredje kandidaten är inte ens en kandidat, eftersom Dansk Folkeparti är ett ovanligt parti som trots höga opinionssiffror inte vill ha regeringsansvar.
Så hur gick det för Helle Thorning-Schmidts första majtal i år?

En av de som har protesterat tidigare förklarade varför man inte buade ut statsministern och blåste i visselpipor den här gången.

– Egentligen är hon fortfarande ganska förfärlig, jämfört med vad vi trodde på före valet. Det är bara inte helt säkert att en högerorienterad regering är bättre.

För en statsminister som har blivit omskriven som en partiledare som föredrar ”Politik är att vinna” framför ”Politik är att vilja” kan det kanske räcka hela vägen i detta folketingsval.