Zara Larsson – artonåringen som nobbade Justin Bieber
Kapitel

Fokus.

Zara Larsson – artonåringen som nobbade
 Justin Bieber

Hon har 18 miljoner lyssningar på Spotify 
varje månad. En miljonpublik följer hennes resa i sociala medier. De jublar – och hotar. Vad är hemligheten bakom Zara Larssons kompromisslösa röst?

Dela med dina vänner

Sångaren Danny Saucedo berättar om en jobbig släkting och imiterar dennes gångstil – vansinnigt långsamt hasar han över golvet – för att sedan prova sig igenom en ny serie påstått nyttiga drycker.
Under tiden kommer Eva Dahlgren in i rummet och slår sig ned vid ett bord. Hon är klädd i svart och sitter ensam.

Vi är backstage på Cirkus i Stockholm, dagen före den direktsända Grammisgalan. Här befinner sig skivbolagsmänniskor, ljud- och ljusproffs, pr-folk och artister som rör sig fram och tillbaka genom fikaområdet i en oväntat tystlåten ström. Stressen ligger ändå där under ytan.

Mitt i allt, i en sliten soffa, sitter Zara Larsson med benen uppdragna. Hon är alldeles lugn. När morgondagen kommer ska hon uppträda tillsammans med Elliphant och Icona Pop, det är premiär för låtsamarbetet ”Someone who can dance”.

En av hennes skivbolagsrepresentanter är ständigt närvarande och nästan lika nära finns mamma Agnetha. Zara Larsson är trots allt bara 18 år och har inte gått ut gymnasiet. Hon läser på distans men gör det långsamt.

– Jag skiter ju egentligen i hur lång tid det tar, förklarar hon. Jag vill bara göra det. Jag har inte svårt att lära mig och trots att jag inte lägger en gnutta energi på skolan så har jag bra betyg. Skolan är absolut mammas tjatmoment nummer ett, än i dag. Det är inte så att mina föräldrar lever ut sin dröm genom mig.

Drömmen om att nå världsberömmelse, alltså. Zara Larsson verkar ha kommit till jorden med den och sjunger i nästan varje paus som uppstår, det är som att hon inte kan låta bli.



Zara Larsson föddes 1997 på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. På den tiden bodde föräldrarna i Vasastan i Stockholm men när lillasystern Hanna kom tre år senare flyttade familjen till en villa i Enskede. Zara Larsson kan inte riktigt erinra sig uppväxttiden.


Zara Maria Larsson

Född: 
Den 16 december 1997.
Bor: 
Stockholm.
Familj: Mamma Agnetha, pappa Anders och lillasystern Hanna.
Aktuell: Arbetar med andra skivan, som blir hennes internationella debut. Gör promotion och sjunger i Europa och USA.
Bakgrund: Vann TV4-tävlingen ”Talang” 2008. Fick skivkontrakt på Ola Håkanssons bolag Ten 2012. Släppte 2013 hitsingeln ”Uncover” och EP:n ”Introducing”. Har därefter utkommit med ett flertal singlar, ytterligare en EP och ett fullängds­album, ”1”.

– Jag har hört att om man inte minns så har man haft en bra barndom, säger hon. Helt ärligt, jag kommer inte ihåg. Det var bara bra. Föräldrarna gifta. Lyckliga. Vi bodde i en nice förort. Jag hade mina kompisar och gjorde typ ingenting. Sedan började jag i Gubbängsskolan, hade jättebra lärare, bra kompisar.

Du trivdes?

– Jag hade det jättebra i alla skolor jag gick i. Jag har aldrig varit mobbad. Kanske var jag lite elak ibland, men barn kan ju vara det. Jag har glidit på en räkmacka hela livet, typ.

I de första minnesbilderna älskar hon att stå på scen, njuter av att ha blickarna riktade mot sig. Hon berättar om familjens middagar och hur systrarna alltid uppträdde efteråt.

– Det finns ingen speciell stund i mitt liv då jag insåg att jag vill sjunga. Jag ville alltid stå på scen, sjunga på alla avslutningar, hålla i varje fredagsunderhållning. Jag har alltid varit en teaterapa, klassens clown. Sedan har jag alltid varit bra på att sjunga.

Har du det från dina föräldrar?

– Nej, de är helt omusikaliska, men min syster är jätteduktig och sjunger med sin kompis. De har fått kontrakt med samma skivbolag som jag. Hanna är mer tillbakadragen, the good kid. Jag var väldigt envis. När mamma sa att jag skulle komma hem tio på kvällen sa jag ”nej, jag kommer hem tolv”. Jag ville bara ha bråk. Men sedan kom jag hem tio ändå.

Hon skrattar.

– Tonåren var lite jobbiga. Hanna har alltid varit snäll. Jag tror att hon är smidigare. Hon vet vilka knappar hon ska trycka på. Jag förstod inte hur man skulle spela spelet. Men jag och mina föräldrar kommer mycket bättre överens nu.

Sin första talangtävling, ”Julstjärnan” i Täby, ställde Zara Larsson upp i på lågstadiet. Scenen bestod av två lastpallar och barnen skulle göra jullåtar. Finalisterna fick åka på Finlandskryssning där tävlingen avgjordes.


null

Hon vann inte men var med i ytterligare tre tävlingar innan hon 2008 sökte till TV4-programmet ”Talang”. I en video som finns på Youtube sjunger hon Whitney Houston-låten ”Greatest love of all” – tio år gammal – och möts av juryns gillande:

”Jag tror att du kan bli någonting en dag. Du vet vad jag har för telefonnummer, va?” säger Bert Karlsson.

Hon vann ”Talang”, utan att karriären kom i gång. Visserligen släppte hon en singel med vinnarlåten, Celine Dions ”My heart will go on”, men hennes ringa ålder fick skivbolagen att dra öronen åt sig.

Tioåringen var förkrossad, tänkte att karriären var över. Men hon gick tillbaka till skolan utan att släppa den riktning hon från början hade stakat ut.

Året efter kontaktades familjen av TV4 som undrade om de ville vara med i ”Jag ska bli stjärna”, en dokumentärserie med ambitiösa barn. Det var Zara Larsson och sex andra.

– En ville bli tennisproffs, en motocrossförare, någon tjej skulle bli fotbollsproffs.

Även klipp från detta program finns på nätet. I ett intervjusegment berättar en elvaårig Zara Larsson:

”Mamma är min manager eller vi har inte skrivit något kontrakt tillsammans men det är hon som hjälper mig med alla grejer, det är hon som fixar allt.”

I samma avsnitt säger mamma Agnetha:

”Någonstans har vi väl alltid trott att hon ska bli en stjärna. Hon har sin röst och hon har sitt utseende och det är väl det man ska ha i den här businessen. Sedan får man hoppas att man kan hitta rätt människor att ha runt omkring henne.”

I en scen tittar familjen på Melodifestivalen när Molly Sandén, som Zara kände, ska uppträda. Redan då var det världsherravälde som gällde, vilket blev tydligt när hon fick frågan om huruvida hon också önskade att vara med:

”Nej, min dröm är större än Melodifestivalen faktiskt. Jag tror hellre att jag siktar på USA för man blir nog större där än man blir i Sverige.”

Jag har alltid vetat vad jag ska bli. Jag får ångest när folk pratar om ’vad ska jag göra?’. Jag mår dåligt bara av tanken att inte veta.

Har du någonsin tvekat kring vart du är på väg?

– Nej. Jag måste vara en av väldigt få av mina vänner som alltid har vetat vad jag ska bli. Jag får ångest när folk pratar om ”vad ska jag göra?”. Jag mår dåligt bara av tanken att inte veta.

”Talang” hade ändå del i det som hände några år senare, då Zara Larsson var på en inspelning av ”Idol” tillsammans med mamma och en vän. Hon var 12–13 och de gick fram till juryn för att få autografer när låtskrivaren Andreas Carlsson kände igen henne.

”Det är ju du från ’Talang’!”, sa han.

”Du kan väl skriva en låt till henne?” svarade mamma, halvt på skämt.

– Så jävla skämmig grej, minns Zara Larsson.

Men jurymedlemmen Laila Bagge tog uppmaningen på allvar och gav Zaras mamma sin mejladress. Mamma mejlade och förväntade sig inget men fick svar samma dag.

De fick bra kontakt med Laila och åkte med henne till USA och träffade skivbolag.

– Det var så det började, tack vare Laila Bagge. Jag var väl 13 eller 14 när jag skrev på där och sedan släppte jag min första EP när jag precis hade fyllt 15.

Hur blev du som du är? Vad fick du egentligen för uppfostran?

– De behandlade oss som små människor. Jag tror inte att de var jättesynkade, mamma och pappa. Mamma sa ja och pappa sa nej. Både mamma och pappa är väldigt pratglada och utåtriktade. Har inga problem att säga ifrån, tycka till. Alla våra middagar blir en debattimme, vad det än handlar om. Speciellt pappa är som ett levande uppslagsverk.

– Det är inte att jag är ouppfostrad. Jag vet hur man beter sig mot människor, skulle inte säga något dumt, jag kan äta med kniv och gaffel. Men om någon säger ”du får inte gå dit” så vill jag veta, varför får jag inte göra det? Jag vill ha konkreta svar. Jag tror att det är en ganska bra uppfostran. Jag ifrågasätter väldigt mycket. Att vara duktig genom att göra exakt som föräldrarna säger är för mig inte en bra uppfostran.

Hon är vänlig och artig, ser en i ögonen när hon pratar, gör sig inte till och är väldigt tålmodig.


På röda mattan inför årets grammisgala tillsammans med Elliphant och Icona Pop. På kvällen hade kvartetten direktsänd premiär för låt­samarbetet ”Someone who can dance”.

Zara Larsson har mer eller mindre vuxit upp i offentligheten. Hon är aktiv i många sociala medier och har varit känd under hela sin ungdomstid.

Visst kan hon känna avundsjuka över att ”slippa få de här intrycken av alla hela jävla tiden”, men tycker samtidigt att det är märkligt att inte ha exempelvis Facebook och Snapchat.

– Femtio procent av allt vi ser är internet­fenomen, säger hon. Hur mycket har inte jag lärt mig på Twitter eller Tumblr? Folk pratar direkt till varandra. Jag tycker att det är skitbra. Man behöver inte visa sig, men man får tillgång till andra.


Fyra
 högljudda 
utspel av Zara 
Larsson

Instagram: Drog en kondom över benet till texten: ”To all the guys saying ’my dick is too big for condoms’ TAKE A SEAT.” (Ditt stånd är inte för stort för en kondom, lägg ned.) 
Hyllades världen över och kallades för feministiskt geni.
Twitter: 
Riktade hård kritik mot Nicki Minaj för den animerade videon till ”Only”, där den amerikanska stjärnan är diktator i scener som för tankarna till Nazityskland.
Instagram och bloggen: Lade upp en bild på en rumpa, från sidan, där ett tampongsnöre hängde ned. Instagram tog bort bilden. I bloggen skrev hon: ”Puta med rumpan, sticka ut med brösten, små bikinis utan överdel, äta banan med porrig blick – det är helt ok! Men en bild på en kvinna i profil, som inte anspelar på sex för fem öre, med ett tampongsnöre är inte ok? (-) Jag blir så jävla förbannad.”
Podden: Gick till storms mot born-again virgins, människor som har haft sex och ger ett nytt löfte om celibat tills de gifter sig: ”Jag är absolut pro-sex på första dejten. Hundra procent. Sex på första dejten annars går jag inte på någon jävla dejt.”

Genom åren har publiken kunnat följa hennes tankebanor och relationer samt se henne gå från en rätt ordinär tonåring med stora drömmar till skicklig artist och extremt medveten kvinnosakskvinna. Hennes utvecklingskurva ligger ute till allmän beskådan.

Den som vill hitta sådant som motsäger uttalanden hon gör i dag kan säkert finna det i arkiven.

Egentligen är det högst orättvist. Hur mycket förändras vi inte mellan 14 och 18? Hur många av oss skulle ens komma på tanken att kasta den första stenen mot vår egen tonåring?

Zara Larssons allt mer orubbliga jämställdhetskamp stör många. Hon har fått ta emot massor av hat och hot, men ser att världen trots allt har förändrats.

– Jag tror att tjejer har lärt sig att ingen annan äger deras kropp eller ska tala om för dem vad som är en komplimang och inte, hävdar hon.

Har du alltid förstått det?

– Ja, men om jag hade vuxit upp i en generation där det ansågs vara okej att en man tog på en kvinnas kropp kanske jag inte skulle göra det. Även i dag skrattar många tjejer när någon tar olämpligt på dem, men innerst inne känner de nog att det inte är rätt, ”vad fan håller du på med?”

Du får ta ofantliga mängder skit för dina ställningstaganden.

– På internet, ja. Men jag har aldrig träffat någon som har sagt saker ansikte mot ansikte. Det har till och med kommit fram killar och sagt ”förlåt, du blockade mig på Instagram och Twitter”. Jag sa ”vad sa du då?”, för jag har blockat så många, jag kommer inte ihåg. Folk tar sig otroliga friheter på internet, just för att det är internet – här kan ingen se mig.


null

Jag tror att tjejer har lärt sig att ingen annan äger deras kropp eller ska tala om för dem vad som är en komplimang och inte.

Hur reagerar du?

– Det beror på, ibland kan jag bli skitledsen. Oftast blir jag nog väldigt frustrerad och arg. Om de skriver ”hora”, så går jag in och blockar, tar bort och så är det inget mer med det. Men det beror också på vad de kommenterar. Om det är en helt oskyldig bild, kanske en rolig min, och så skriver någon ”fitta” – det rinner av mig. Men om någon börjar kommentera med sjuka grejer på ett blogg­inlägg jag har lagt lite tid på, då vill jag bara gå hem och förklara att ”du har fel”.

Samtidigt finns det en gräns för hur mycket man kan tycka synd om människor som beter sig illa.

– Verkligen. Det är bara killar som skriver sådant. Jag har aldrig sett en tjej som typ ”jag ska fucking trycka upp en motorsåg i din fitta”.

Hur beter du dig när du är på stan?

– Nu har jag upptäckt Uber, det är det bästa som har hänt mig. Gud, fråga mamma. Hon är skitarg på mig.

Zara Larsson ropar:

– Mamma, vad tycker du om Uber?

Hon får en ilsken blick tillbaka.

– Mamma tycker att jag slösar mina pengar på helt fel grejer. Speciellt Uber pop, som är superbilligt. Men jag åker så mycket att det inte blir billigt till slut.

Och innan du upptäckte Uber?

– Om jag kan gå så gör jag det, men jag åker helst inte tunnelbana, det tycker jag är lite jobbigt faktiskt. Jag har inga problem att åka med kompisar eller om vi har varit på en fest och ska någon annanstans, men det beror på vilken dag på veckan. En sen fredagskväll, när folk kanske är lite berusade och ute i gäng, då undviker jag helst. Då vågar folk mycket mer. Jag orkar inte. Jag tycker inte om människor heller, jag vill helst inte ha kontakt med någon. Jag vill inte att du tittar på mig, jag vill inte att du andas på mig. Jag tycker inte om att vara med folk.

Skrattet igen.

– Det är det som är så paradoxalt, jag tycker att det är jättetrevligt att prata om mig själv. Intervjuer är mysiga. Jag älskar att stå på scen, jag älskar när folk kollar på mig, men jag är väldigt introvert. Jag är oblyg introvert.

Är dina föräldrar oroliga för dig?

– Ja, de är nog mer oroliga än jag är.

När jag frågar mamma Agnetha om det är så skakar hon dock på huvudet.

– Mamma vill helst inte att jag ska skriva grejer ibland. Inte för att hon inte vill att jag ska uppmärksamma samhällsproblem, men hon vill inte att jag ska få sjuka kommentarer.

Varför är det så viktigt att skriva om jämställdhet?

– Allt jag skriver blir en nyhet och då är det kul att folk uppmärksammar saker. För vissa verkar det vara världens överraskning att män är svin.

Vi lämnar Cirkus och promenerar igenom en liten grupp fans i solen utanför. Zara Larsson och mamma Agnetha går till sin bil och åker hem.


Zara Larsson på väg från backstageområdet på Cirkus i Stockholm, dagen före Grammisgalan i februari. I bakgrunden fans som har fått autografer.

Vi ses igen i hennes hem i Enskede. Det är ett trähus med ljusa, öppna ytor som mamma har sett till att få renoverat två gånger om. Det är vår i månaden mars tappning – kallt, trevligare på håll – och Zara dukar fram te innan hon slår sig ned vid matbordet. På mikrovågsugnen sitter en handskriven lapp om att popcorn endast får köras i två minuter och fyrtio sekunder (de hade en explosionsartad olycka med en tidigare mikro).

Zara Larsson vill visa en bild på sin mopedbil. Den gjorde 50 kilometer i timmen och hon körde den överallt.

– Jag fick spons. Jag kunde till och med ta den till Huddinge, där min pojkvän bodde.

Har du kvar mopedbilen?

– Nej, för jag krockade så mycket, tyckte de. Typ tre–fyra gånger.

Med vad?

– Med andra bilar och sådant där. Jag tror inte att de var så glada över att ha just mig som representant.

Och sedan kom det en bil till och jag ba ’NOO’ och så väjde vi båda och frontalkrockade. Jag fattade inte förrän jag hade krockat. Det hade kunnat gå jätteilla.

Hon börjar berätta om sina olyckor:

– Första gången hade jag haft mopedkortet i två dagar och råkade tyvärr köra in i en enkelriktad tunnel. Du vet Klaratunneln? Jag såg inte att det var en sådan här stor vad heter det, ett påbudsmärke, där det stod höger. Jag ba, ”vänster känns rätt”. Det var inga bilar ute, en tisdag vid midnatt. Det var heldragna linjer och jag körde i höger körfält …

– … så var det en som körde i mitt körfält, som väjde undan. Jag tänkte, ”din jävla idiot, du kör i fel körfält!” Sedan mötte jag en till bil och föraren tutade och hötte med näven. Och sedan kom det en bil till och jag ba ”NOO” och så väjde vi båda och frontalkrockade. Jag fattade inte förrän jag hade krockat. Det hade kunnat gå jätteilla.

Vad sa han?

– Jag kommer inte ihåg, jag var så chockad. Jag var mest ledsen över min bil. Så fick jag en ny då …

Vad sa dina föräldrar?

– De var helt så här, ”herregud!” Jag råkade krocka med den också. Sedan fick jag en ny… Jag förstår att de inte vill ge mig en till. Jag förstår. Det är lugnt. Jag är inte arg.

Hon skrattar.

Vad gör du med pengarna du tjänar?

– Jag har ett aktiebolag men bryr mig inte ett skvatt om det där. Jag tar ut 1 000 kronor varje fredag, varför skulle jag ta ut mer? Om det är något jag vill ha så säger jag det. Jag behöver inte köpa mat, jag har inga utgifter. Mamma säger det: ”Du bor hemma – bidra.” Men än så länge är det lugnt, det är något hon bara säger när jag inte har städat mitt rum. Men jag är väldigt, väldigt bortskämd här hemma. Det är skönare att bo kvar i två år och sedan köpa en lägenhet.

När skrattar du?

– Jag skrattar väldigt ofta, åt det mesta.

När gråter du?

– Jag gråter typ varje dag, jag har jättelätt för att gråta och jag tycker egentligen att det är konstigt att man inte gråter mer. Varför är det världens ände om någon gråter? Speciellt för män. Jag brukar gråta i min ensamhet, inte för att det är synd om mig. Jag mysgråter väldigt mycket. Jag kollar på någon bra film, gärna Disneyfilmer, och då gråter man för att det är så fint.

Har du aldrig känt osäkerhet?

– Det gör jag absolut till och från. Det finns stunder då jag känner, fan, kommer det bli någonting? Är jag tillräckligt bra? Ibland tycker jag att jag är ganska värdelös, men samtidigt som jag tycker det anser jag att jag är bättre än alla andra. Det är jättekonstigt.

– Jag tror att det är nyttigt att tveka på sig själv, det gör jag ofta. Efter varje singelsläpp undrar jag om folk kommer att tycka om det.


Zara Larsson gör en intim spelning på Cheer up Charlie’s under SXSW-festivalen i Austin, Texas, den 12 mars.

Enbart på Instagram har Zara Larsson 1,3 miljoner följare. Hon känner att det innebär ett ansvar.

– Folk kommer att se upp till mig, konstaterar hon. Jag är väldigt medveten om vad jag skriver på min blogg, samtidigt censurerar jag aldrig mig själv och det är väl också en del av att vara en förebild. Rihanna säger typ ”jag är ingen förebild, jag gör inte bra grejer”, men det är hon visst. Hon är kanske den främsta förebilden i dag och hon gör exakt vad fan hon vill och det tycker jag att fler borde göra.


Flitigt 
spelad 
globalt


På Spotify: Har 18 miljoner lyssnare varje månad. Just nu* har Zara Larsson två låtar på strömningstjänstens globala topp
50-lista: 
”Lush life” (231 miljoner lyssningar totalt) på plats 19 och ”Never forget you” (178 miljoner) på plats 23. Som jämförelse placerades Aviciis ”Waiting for love” (285 miljoner) som nummer 112 på samma lista.
På Billboard: Mnek-samarbetet ”Never forget you” låg etta på anrika Billboards digitala danslista och 22:a på Hot 100.
*29 mars 2016

Mamma Agnetha kommer upp från nedervåningen. Hon har gått ned till halvtid som undersköterska på Karolinska universitetssjukhuset för att kunna resa med dottern, men när hon är på jobbet så har hon saker att ta igen. Pappa har arbetat länge inom försvaret och är chef på marintaktiska staben.

Gör du exakt vad du vill?

– Ja, det skulle jag nog våga påstå. Men det är inget jag krystar fram. Om jag går ut och festar någon dag så kanske jag skriver om det, jag gör det inte till världens grej. Miley Cyrus eller Rihanna är förebilder som får mycket skit för att de festar, för att de röker, för att de är opassande. Jag tycker att det är konstigt, för samtidigt som till exempel Miley gör saker som är problematiska står hon upp för hbtq och är öppen feminist. Hon får jättemycket skit för alla dåliga saker hon gör, det hade en manlig rockstjärna aldrig fått. Jag tycker att hon är en bra människa och det är egentligen det som räknas.

Nu kliver mamma Agnetha, som står i köket, in i samtalet:

– Jag är så här: ”måste du skriva så där?” och exemplifierar med att dottern lägger ut en bild med en cigarrett i munnen.

Zara skrattar.

– Folk lyssnar på dig, försöker mamma.

Zara Larsson:

– Är jag en dålig människa för det? Nej, det är jag inte. Jag vet inte om jag promotar rökning heller. Det är jättedåligt för min kropp, absolut, men man måste få vara människa också. Jag går ut och festar och ibland feströker jag.

Vilka vill du nå?

– Jag kan känna att många feminister i dag – eller folk som skriver debattinlägg – oftast riktar sig till den publik som redan har förstått allt. Ibland kan jag backa några steg och läsa och tänka ”vem fan skriver jag för egentligen?” Man måste börja på noll.

– Ofta kanske man bara ger rum till de feminister som har en högskoleutbildning eller som kan uttrycka sig fint och bra eller som kan ge en utförlig analys av något, när man verkligen vill nå ut till de som kanske vill förstå men inte gör det, eller känner ”vågar jag ta plats i det här rummet”?





null

Hemma i soffan hos föräldrarna. Här har Zara Larsson och systern Hanna uppträtt otaliga gånger. Rummet intill har pappa tagit över och fyllt med sin hobby modellflygplan. ”Jag kommer aldrig följa med till flygfältet”, säger dottern.

Vid ett tillfälle förra året, då Zara Larsson befann sig på Island för att spela in videon till Mnek-samarbetet ”Never forget you”, fick hon nog. En jättelik våg av hat vällde över henne efter att hon i en intervju med DN Kulturs Kajsa Haidl hade kritiserat Bråvallafestivalens halvhjärtade marknadsföring av henne.

Det var i samband med att Spotify släppte en lista över vilka bokade artister som hade spelats mest på musikstreamingtjänsten. Zara Larsson tronade i topp, framför stjärnor som Kent och Lars Winnerbäck, men syntes dåligt.


Årets
 kvinno
gärning


Utmärkelse: Fick Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) pris ”Årets kvinno­gärning”. I motiveringen stod det bland annat: ”Ordet förebild må vara slitet, men det finns inget annat sätt att beskriva en kvinna som så rakryggat står upp för sig själv och vägrar att bli tystad i ett ämne som berör oss alla.”

”Helt ärligt är jag rätt besviken. Är jag ens med på Bråvalla, det känns inte så?” frågade sig Zara Larsson i DN. ”Jag har sett flera festivalaffischer och jag står inte med på någon. De gick ut med mitt namn rätt sent, även om jag har varit bokad länge. Dessutom ska jag spela tidigt på eftermiddagen, som såklart inte är lika coolt som att spela senare. Det är konstigt, det matchar inte riktigt?”

Hatet kom som ur en vulkan som hela tiden varit aktiv med små utbrott, utan att explodera. Den här gången gick berget sönder.

Hennes första känsla var att stanna på Island. I stället valde hon att punkta upp sina tankar i ett blogginlägg. De fyra första:
• Jag är feminist.
• Jag hatar det patriarkala samhälle vi lever i och jag avskyr machokulturen.
• Vilka är det som upprätthåller patriarkatet? MÄN I GRUPP.
• Manshat (AKA en förkortning på hat mot patriarkatet och machokulturen, om det gör er nöjda) är en rätt så naturlig reaktion på allt kvinno­hat jag bemöter. Och ja, många hatar mig just på grund av det jag säger utifrån ett kvinnligt perspektiv. Manshat föds ur kvinnohat och inte tvärtom.


null

– Jag fick så sjukt mycket hat, berättar hon i dag om händelsen. Jag kände bara ”fuck you”, blev på jättedåligt humör och ville inte alls gå ut, ville inte göra någonting, ville bara ligga hemma och begrava mig under täcket. Då skrev jag också ett inlägg där jag själv tyckte att jag förklarade allting väldigt bra och om man inte fattar efter det inlägget då är man ju …

Hon tystnar.

Det mesta rinner av henne, förklarar hon. Ju grövre hot desto svårare har hon att ta åt sig.

– En del är så surrealistiskt, det är saker som aldrig kommer att hända. Däremot är det ganska obehagligt med människor som skriver saker som ”jag vet var du bor” eller ”nästa gång jag ser dig så kommer jag att misshandla dig”.

Mamma Agnetha igen:

– Jag tror att folk är olika känsliga också. Zara skiter totalt … Nej, hon skiter inte i det, men det rinner av henne som vatten på en gås. Vi kan bråka jättemycket och så går hon ut genom dörren och är borta i tjugo minuter, sedan kommer hon tillbaka och ”HEJ MAMMA!”. Hon är ungefär som en hund – varje gång man kommer in är hon lika glad, medan jag kan gå här i veckor och vara sur. Jag tror att det är tack vare det hon orkar göra det hon gör. Hon börjar om igen.

Zara, vad känner du för de här medelålders männen som skriver?

– På de flesta ser jag inte ansiktena, men på Face­book ser man ju. Man går in på profilen och så är det någon snubbe med snabba glajjer och ba ”gift med Anette Jonsson”.

På de flesta ser jag inte ansiktena, men på Face­book ser man ju. Man går in på profilen och så är det någon snubbe med snabba glajjer och ba ’gift med Anette Jonsson’.

Nyligen tackade hon nej till att åka på USA-turné med den kanadensiske jättestjärnan Justin Bieber, för att hon inte fick tillräckligt med tid på sig att repetera. Det berättade hon i ”Den fantastiska resan”, den podd hon har tillsammans med vännen Noel Flike, också artist i hiphopgruppen Hov1.

Varför Zara Larsson nobbar en av världens största artister? För att hon är perfektionist.


Zara Larsson 
går hem i USA – sjöng hos Ellen 
DeGeneres


USA-karriären har fått en flygande start. Rolling Stone listade henne i marsnumrets ”Tio nya artister du behöver känna till” och i slutet av mars sjöng Zara Larsson sin hitlåt ”Never forget you” tillsammans med Mnek i Ellen DeGeneres morgonprogram – som har ett snitt på 3,9 miljoner tittare.
Före programmet twittrade Zara: ”Jag är så nervös för i dag att jag kanske kräks.” Efter att ha sjungit och dansat med publiken var hon lugnare: ”Klar med Ellen! Jag ville bara att hon skulle bjuda över mig till sitt hus på middag. Det är inte för mycket begärt väl?”

– Jag frågade, ”kan jag få hoppa på turnén efter en vecka, så att jag kan få en veckas reptid?” De ba ”nej, tyvärr”. Så då sket jag i det. Det var inte värt det. Det är ungefär 20–30 minuter. Om jag ska stå på en gigantisk scen, med dansare givetvis, jag kan inte stegen och får inte vara del av koreografin. Jag känner mig inte säker på en dags reptid.

– Jag vet att det kommer fler chanser. Men jag var jättejätteledsen över det här, givetvis. Det är klart att jag ville vara med på det, men det fungerade inte och jag tänker inte vrida ut och in på mig för att göra det.

För närvarande är det arbetet med det nya albumet som upptar hennes tid, det första för den internationella marknaden – den skiva som ska göra henne till ett stort namn i USA. När vi gör intervjun har hon nyligen kommit hem från Los Angeles där hon har suttit i studion med låtskrivare och producenter. Några dagar senare ska hon tillbaka igen för att bland annat uppträda i ”The Ellen DeGeneres show” i amerikansk morgon-tv.

– Vi skulle kunna släppa skivan nu, jag har hur många låtar som helst men jag känner att jag vill toppa. Den måste hur som helst släppas tidig sommar. Det är en bra tid att göra det och det är skönt att man har en deadline.

Vad tänker du om din framtid?

– Jag tittade ju på Grammy nu, den riktiga. Det är ju där jag ska vara.

Var är du om fem år?

– Vad är jag då, 23? Då är jag fortfarande jätte­ung, jag hoppas att jag har sålt platina med mitt album. Jag hoppas att jag får göra en världsturné. Min dröm är att jag har en säng i New York, en säng i LA och en säng i Stockholm. Det här är mitt, här kan jag vara, det här äger jag.

En artikel av

Text Behrang Behdjou
Foto Hilda Arneback

Berättelsen i korthet