SDU den nya högern – ett eko från 1930-talet

NATIONALISTERNA.

sd-puffen-1024x576.jpg

Den nya högern – ett eko från 1930-talet

Vid sidan om Sverigedemokraterna växer en ny nationalistisk subkultur fram. Den samlar uteslutna sverigedemokrater, gamla nazister, SDU-medlemmar och akademiker. Rörelsen har blicken fäst mot Ungern, där högerradikala kretsar från universitetet har lyckats samla sig i partier som förändrat samhället i grunden. För Sverigedemokraterna utgör rörelsen ett hot, delvis eftersom den påminner om partiets rötter i nazismen.

Dela med dina vänner

1. ”Vi kan inte bara låta samhället förgås”

När vi ses har Alan Kurdis treåriga kropp just spolats upp på stranden i Bodrum.

Bilden på den kurdiska pojken har drabbat en hel värld.


Fakta. Personerna i reportaget:

Jessica Ohlson.
Född 1990.
Uppvuxen i Stigtomta.
Juristexamen från Uppsala universitet.
Engagerad i ridsport.
Nuvarande ordförande för SDU.

Gustav Kasselstrand.
Född 1987.
Uppvuxen i Valdemarsvik.
Pluggat på Handelshögskolan i Göteborg.
Tidigare ordförande för SDU.
Fäktar och spelar squash.

William Hahne.
Född 1992.
Pluggar ekonomi vid Uppsala universitet.
Tjänstgjort vid K3 i Karlsborg.
Tidigare vice ordförande för SDU och ordförande för SD Stockholm (under två månader).

Erik Almqvist.
Född 1982.
Tidigare ekonomisk-politisk talesman i SD, lämnade partiet och flyttade till Ungern efter att Expressen publicerat ”järnrörsfilmerna” i november 2012.

Patrik Ehn.
Född 1967.
Tidigare gruppledare för SD i Göteborgs kommunfullmäktige och Västra Götalands regionfullmäktige.
Utesluten 2013.
Förflutet som nazist i Nordiska rikspartiet och Riksfronten.

Daniel Friberg.
Född 1978.
Grundare av bokförlaget och butiken Arktos och närstående sajten Motpol.
Vd för Wiking mineral, ett prospekteringsbolag grundat av den högerextreme affärsmannen Patrik Brinkmann.

– Snyfthistorier.

William Hahne låter ilsken.

Blodådrorna spänner i pannan.

– Det är inte relevant! Det är inte relevant med en enskild pojke som drunknat!

– Att det dött miljoner människor i Kongo senaste åren rapporterar inte media ett piss om, det är för invecklat med olika stammar som slår ihjäl varandra hit och dit.

– Däremot att fotografera någon liten pojke som drunknat – det är väldigt enkelt för media att utnyttja för sitt högre syfte. Nämligen att propagera för att Europa ska bli mer mångkulturellt. Det finns ingen rationalitet. Jag är en rationellt lagd människa. Och det är ganska enkelt att genomskåda känsloargument.

Lyssna på William Hahne (2:29 min)

Han är snaggad. Krallig. På den ljusblå lammullströjan från Tommy Hilfiger avtecknar sig konturen av en torshammare.

– En symbol för att det bott människor här i  tusentals år, en symbol för vårt arv, för det som skiljer oss från resten av världen.

– Vi kan inte bara låta samhället förgås, det är vår plikt och vårt ansvar att sätta stopp.

Sen eftermiddag på Grand Hôtel i Stockholm.

William Hahne äter flankstek i Cadierbaren.

En trenchcoat slängd över fåtöljen.

William Hahne, 23, är utesluten ur SD.

För radikal, säger moderpartiet.

För sofistikerad, säger han själv.

– Det handlar om att vi i den nya generationen har en annan bakgrund, säger William Hahne. Vi i SDU vet hur man för sig, klär sig, beter sig. Vi har eller är på väg mot högre utbildning.


Bakgrund. Konflikten SD-SDU

27 april 2015. SD utesluter SDU-ledarna Gustav Kasselstrand och William Hahne.
12 september 2015. SD klipper bandet till SDU sedan Hahnes och Kasselstrands kandidat Jessica Ohlson valts till ny ledare.
18 september 2015. SD:s ledning skickar brev till SDU:s förbundsstyrelse med uppamningen att lämna SD självmant eller tvångsuteslutas.
1 oktober 2015. SD lanserar sitt nya ungdomsförbund Ungsvenskarna.

– Det gamla gardet kommer från landsbygden i Skåne eller södra Sverige. Har låg eller ingen utbildning, är arbetarklass. Partiet som Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson gick med i bestod av skinnskallar som brölade på leriga vit makt-konserter. Åk till ett stort SD-arrangemang, åk till landsdagarna, man får ta fram skämskudden.

SDU uppfattar sig som motsatsen till ”stolpskotten på riksdagslistan”.

– Vi är precis tvärtom, säger William Hahne. Vi är representativa. Vi har kontakter i näringslivet. Vi har en helt annan approach.

William Hahne fick 1,9 på högskoleprovet i höstas.

– Jag har tillräckligt bra högskoleprov för att komma in på i princip varenda utbildning i hela Sverige.

Sedan i höstas pluggar han ekonomprogrammet vid Uppsala universitet. Han befinner sig mitt i en blöt nollningsperiod när vi ses.

– Jag har hållit räkningen på hur många som kommit fram. Varannan vill bråka, varannan vill ta en selfie. De trycker ens hand och säger: bra jobb!

En ny generation sverigedemokrater kommer från borgerliga hem, kvalificerade gymnasieskolor och universitet. Deras hat mot invandringen bottnar inte i social utsatthet. Nationalismen har andra rötter.

Sympatierna syns på några av Stockholms mest anrika grundskolor.

På Enskilda gymnasiets högstadium i Tegnér­lunden vann SD 10,3 procent av rösterna i skolvalet 2014, på Carlssons skola på Kommendörsgatan på Östermalm fick partiet 11,7 procent och på Fredrikshovs slotts skola ett stenkast från Strandvägen fick SD 12,9 procent.

Social distans till makten i Stockholm? Den förklaringen är knappast plausibel för dessa unga sverigedemokrater.


Bakgrund. Den nya generationen sverigedemokrater

I veckan fick lobbyisten Markus Uvell gå från tjänsten som Sverigechef på den inflytelserika moderatmärkta pr-byrån Kreab, efter att ha twittrat om en sen middag med den profilerade sverigedemokraten Linus Bylund.
Fallet är det senaste exemplet på hur den etablerade borgerligheten vacklar i relationen till SD.
Samtidigt visar det på hur sverige­demokrater aktivt nätverkar för att accepteras i näringsliv och andra maktsfärer.

Röstar ungdomarna som sina föräldrar?

Stödet för SD ökar i delar av borgerligheten. Enligt SCB:s senaste sympatimätning har SD nästan lika högt stöd bland företagare som bland LO-medlemmar. Lika högt stöd bland sysselsatta som bland arbetslösa. Högre bland villaägare än bland boende i hyresrätt.

SD är i dag största partiet bland svenska män. Uppåt 40 procent av manliga LO-medlemmar skulle röstat SD i dag, enligt Sifo. Men sym­patierna ökar också bland TCO-medlemmar, offentliganställda tjänstemän, där 15,4 procent i  dag uppger att de skulle röstat på SD.

Sedan valet 2014 har omkring 100 000 väljare lämnat Moderaterna för SD. 27 000 av dessa är män mellan 30 och 49 år, jämt fördelade på stad och land.

William Hahne gick på Enskilda gymnasiet i  Stockholm. Likt kungabarnen och H & M-arvtagaren Karl-Johan Persson.

Pappa, som William beskriver som gammelmoderat, är partner på ett headhuntingföretag i Stockholm city.

Mamma, som tidigare drev heminrednings­butik i Täby, är ordförande för SD Stockholm Nordost. När William var sju tillbringade familjen två år i Jakarta där fadern var regionchef inom Alfa Laval-koncernen.

Utlandsåren i Jakarta var betydelsefulla, säger han.

Hahne avskyr Sveriges förvandling till invandrarland men ilskan bottnar inte i rädsla för specifikt muslimer eller islam, säger han.

– Indonesien är ju världens största muslimska land. Och jag vet att muslimerna i Indonesien inte skiljer sig så mycket från andra asiatiska befolkningar. Jag blev aktiv i SD för att jag älskar Sverige.

– Det förstod jag verkligen i Jakarta: hur bra Sverige är. Jag gick i en internationell skola med uppåt 100 nationaliteter. Och man känner sig aldrig så svensk som när man är utomlands. Jag insåg att det vi har är värt att slåss för.

En kosmopolitisk gentleman? Vissa rubriker motsäger den grandiosa självbilden.

Som när Hahne avslöjades med att ha kastat ett ölglas på en kypare med palestinsk bakgrund på Island 2010.

Enligt Hahnes version av händelsen, återgiven i Expressen, hade kyparen uppträtt arrogant. William Hahne avsåg att stänka vatten som straff men hela glaset for iväg av misstag.

Inte så representativt, oavsett upprinnelse.

Hahne uteslöts i april 2015. De sista två månaderna var han, utöver vice ordförande i SDU, även ordförande för SD Stockholm.

Hahnes förslag till SD-styrelse i Stockholm manifesterade hans idé om socialt kapital. Två ledamöter presenterades med Handelshög­skoleexamen, två suppleanter hade eller var på väg mot KTH-examen.

– Min styrelse är starkare än partistyrelsen, säger han. Människor av en kaliber som SD aldrig sett röken av tidigare. Högutbildat folk med ­näringslivsbakgrund. Jag hade Sverigechefen på ett bolag med miljardomsättning som ledamot.

William Hahne syftar på Jonas Malmgren, ”Sverigechef för operatörer” på IT-företaget Cisco.

Hahne framhåller nationalekonomen Tino Sanandaji som en inspirationskälla. Sanandaji är forskare vid Institutet för ekonomisk-historisk och företagshistorisk forskning i Stockholm och en ikon bland invandringskritiska nätaktivister. Hans sifferspäckade inlägg på Facebook renderar tusentals likes. Etablerade röster som Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg har uppmanat det ”offentliga Sverige” att intressera sig mer för Sanandaji.

Hanna Lindholm, tidigare SDU-ordförande i  Haninge, delar bilder på Facebook där hon står tätt omslingrad med Sanandaji under promenader i London och Stockholm. Sanandaji vill inte låta sig intervjuas i DN om sin roll som inflytelserik debattör. Eller uttala sig om privatrelationer; oavsett ”kille eller tjej, höger eller vänster, statsvetare eller bonddräng”, hälsar han i ett mejl. Hanna Lindholm – ”Nationalist since birth”, enligt presentationen på Instagram – skriver i ett mejl att hon inte ”kommenterar privatlivet :)”.

William Hahne säger om Sanandaji:

– Jag gillar att högutbildade, intellektuella personer frontas för den invandringskritiska rörelsen.

William Hahne jobbade tidigare som SD:s pressekreterare. Han och Kasselstrand tog ställning för en tvåstatslösning i Israel-Palestina-konflikten i en debattartikel i Aftonbladet hösten 2011, vilket stred mot moderpartiets linje.

Han fick sparken och sökte sig till luftburna bataljonen vid Livregementets husarer (K3) i  Karlsborg. Sedan dess har han avancerat till fallskärmsjägare.

– Åka helikopter och panga … Närå! I våras gick jag en gruppbefälsutbildning och under de senaste inrycken har jag fostrats in i den rollen.

– Jag engagerade mig i militären av samma anledning som jag engagerade mig politiskt: av pliktkänsla gentemot nationen.

Hahne redogör för sitt sommarlov: två ”inrycksvändor i militären”, Franska rivieran med familjen, ett besök hos gamle mentorn Erik Almqvist, som i dag driver fastighetsrörelse i Budapest. Han bodde i en av Almqvists våningar.

Almqvist, 33, uppvuxen på Östermalm, fick sparken som ekonomisk-politisk talesperson efter järnrörsskandalen i november 2012.

Erik Almqvist drev runt på Kungsgatan i Stockholm med Christian Westling och Kent Ekeroth och kallade komikern Soran Ismail för en ”antisvensk”, ”en liten fitta”, ”en babbe”.

– Under sista året på gymnasiet ringde jag upp SD, säger William Hahne. Erik blev min mentor. Han tog med mig överallt. Vi har liknande mentalitet och bakgrund. Jag är väldigt driven, hungrig, ambitiös.

■■■

William Hahne och Gustav Kasselstrand. Foto: Lars Lindqvist.

2. ”Jag är svensk, jag tillhör svenska folket”

”Napoleonkomplex”, skrev Mattias Karlsson på Facebook.


Fakta. Så gjordes jobbet

En ny generation sverigedemokrater kommer från den etablerade medelklassen.
DN har intervjuat den avklippta SDU-ledningen vid flera tillfällen sedan ordföranden Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne uteslöts från SD i april. Enligt dem handlar konflikten om klass. De betraktar sig som urbana och välutbildade, till skillnad från SD-ledningen.

DN träffade Patrik Ehn i Budapest i Ungern där han och andra uteslutna sverigedemokrater låter sig inspireras av nationalistpartierna Fidesz och Jobbik.

DN närvarade på Armémuseum i Stockholm där sajten Motpol höll seminarier med talare som förutspådde europeiskt raskrig.

SD:s tillförordnade partiledare syftade på SDU.

Det var i april som William Hahne och Gustav Kasselstrand, vice ordförande och ordförande för SDU, uteslöts ur SD.

Mattias Karlsson tänkte inte tillbringa sin politiska framtid ”kring 4 procent-spärren tillsammans med en skock halvfascistoida, självrättfärdiga, unga, arga män med Napoleon-komplex”.

– Han vet ju inte ens själv vad Napoleon-komplex betyder, säger förre ordföranden Gustav Kasselstrand. Det betyder ju att man är kort, att man har komplex för sin längd.

– Jag är 1,85, säger Kasselstrand.

Kasselstrand, 28, är villamedelklass. Uppvuxen i skärgårdskommunen Valdemarsvik i  Östergötland. Föräldrarna är högstadielärare. Kasselstrand gick på sitt första SD-möte 2006 när han pluggade civilekonomprogrammet med inriktning mot tyska språk på Handelshögskolan i Göteborg.

Han arbetar deltid som vd-rådgivare och styrelsesekreterare för Agrokultura, ett företag som investerar i jordbruksmark i Ryssland och Ukraina.

Han hyr in sig på ett kontorshotell på Artillerigatan på Östermalm.

I våras pluggade han en förberedande kurs i franska vid Stockholms universitet.

På Instagram profilerar han sig som kultur­älskare. Han läser Hjalmar Söderberg-romaner och går på ”Kristina från Duvemåla” med sin mamma. Besöker Oktoberfest i München och plockar svamp tillsammans med William Hahne.

Han är inte lika retorisk som Hahne. Östgötskan bidrar till en mildare framtoning. Men han investerar i samma aristokratiska rekvisita, deltar i samma militäriska rollspel. Kasselstrand fäktas och är engagerad som skytt i hemvärnet.

I september lämnade han ordförandeklubban till juristen Jessica Ohlson, ”Sveriges Marine Le Pen”, som han säger. På Facebook delade han en bild på den ”oförglömliga” avskedsföreställningen:

”Smokingen är på, Ultima Thule har spelat och champagnen sabrerades med karolinervärja”.

– Vi i ungdomsförbundet är uppvuxna i ett samhälle där mångkulturen alltid funnits närvarande, säger Gustav Kasselstrand. För många äldre i SD kom den som en traumatisk upp­levelse. Vår aha-upplevelse är inte den plötsliga invandringen utan den stolthet över våra rötter som hela tiden har förnekats oss i det mång­kulturella Sverige.

– SDU är inget akademikerförbund, nödvändigtvis, men vi som format det är inte personligen ekonomiskt drabbade av invandringens baksidor. Det är vetskapen om att vi tillhör den svenska familjen som lockat in oss i politiken. Vi strävar efter ett enat samhälle där man förstår varandra kulturellt.

Vad i svenskheten får dig att ticka?

– Identitet, helt enkelt. Den nationella identiteten är väldigt attraktiv för mig. Jag är svensk, jag tillhör svenska folket, när jag inte lever kommer andra generationer att förvalta mitt arv.

Hans ”identitet” är under attack, upplever han.

– Invandringen har förvandlat min hemkommun till oigenkännlighet. Hundratals asylsökande i en ort med 3 000 invånare. Skyltar på arabiska i en liten skärgårdsidyll, bara invandrare på gatorna. Jag känner inte igen mig.

Efterträdaren Jessica Ohlson, 25, är dotter till en brottmåls- och familjerättsadvokat i Nyköping. Ohlson läste naturvetenskapligt program på gymnasiet i Nyköping och har en färsk examen i juridik från Uppsala universitet.

– Vi har alltid pratat jättemycket om politik hemma, säger Jessica Ohlson. EU var den största diskussionen i familjen. Men även invandring. Min pappa röstade på alliansen men är i dag sverigedemokrat. Jag minns tydligt när mamma och pappa röstade om euron. Jag var ung men minns diskussionen: varför ska EU bestämma? Nu när jag studerat EU-rätt på juristutbildningen och jobbat med EU i riksdagen på SD:s kansli kan jag se hur EU pekar med hela handen.

Jessica Ohlson har använt sin juridiska kompetens i politiskt syfte. Våren 2014 överklagade hon ett beslut fattat av utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i samråd med länsstyrelsen: Uppsala skulle ta emot 150 fler flyktingar.

Ohlson argumenterade för att beslutet inte skulle gälla eftersom det var politiskt och ”påfrestade” kommunens ekonomi och bostads­politik.

Förvaltningsdomstolen gav Jessica Ohlson rätt. Beslut om flyktingar ska inte fattas av tjänste­män utan i den politiska församlingen. Den rödgröna majoriteten tog i slutändan samma beslut som tjänstemännen men överklagandet var en propagandaseger för SDU.

SDU motsätter sig SD:s idé om ”öppen svenskhet”, en viktig reform i partiets strävan efter att uppfattas som normalt. En invandrare, är tanken, ska kunna bli svensk om hon underkastar sig partiets definition av svenskhet. När invandraren övergett sin ursprungskultur kan hon eventuellt assimileras, uppgå i den svenska familjen.

Tidigare skrev SDU under på den ”öppna svenskheten”.

– Den är helt oproblematisk, sa William Hahne till radioprogrammet ”Studio ett” i våras.

I dag är efterträdaren Jessica Ohlson tveksam.

Lyssna på Jessica Ohlson (2:34 min)

– Det är svårdefinierat, säger hon. Jag skulle inte kunna överge det jag har med mig från ­modersmjölken. Som trafikregler. Djurskydd. En annan syn på jämställdhet. Det skulle inte gå att ändra om jag flyttade ens till Italien eller Spanien. Jag skulle inte kunna släppa det svenska. Det handlar framför allt om hur man är uppvuxen, vad man har fått med sig för arv från sina föräldrar och det hänger ju i viss mån ihop med etnicitet.

På hemsidan skriver SDU att förbundet vill ha ”ett generösare… resebidrag för återinvandring” eftersom invandrare inte kan eller vill anpassa sig.

I förlängningen ”ett slags apartheid”, säger Göran Dahl, professor emeritus i sociologi. Han tolkar den nya nationalismen:

– Gärna flera olika folk, men varje folk har sin särart och ska ges rättigheter därefter. Så egentligen förespråkas särbehandling och deportation.

■■■

3. ”Jag säger som Edith Piaf: ’Jag ångrar inget!’”

– Heder, ära, plikt, säger Patrik Ehn.

Lyssna på Patrik Ehn (1:10 min)

– Killar med stil. Just den här ädelheten, de preussiska idealen. Det kan man spåra hos både William och Gustav.

Patrik Ehn, utesluten SD-are, uppskattar Hahne och Kasselstrand.

Killarna förkroppsligar dygder som gått för­lorade i SD:s högerpopulistiska profil, säger Ehn.

– William har ju militär bakgrund, Åkesson har väl inte ens gjort lumpen …

– Även några av de yngre sverigedemokrater som nu utmanar William och Gustav från ­moderpartiet har schysta bakgrunder. Henrik Vinge lockades till SDU när Gustav ledde ungdomsförbundet, liksom Christian Westling, en Stureplanskille.

SDU-ledningen är ”beresta, sturska och kavata; 90-talister som inte ber om ursäkt för sig själva”, upplever Ehn.

– Man ser en stor kvalitetsskillnad, säger han. Den vanliga SD-aren sitter kanske lite kärvt till ekonomiskt, det blir mycket välfärdsnationalism, många av de äldre medlemmarna är väl egentligen invandringskritiska socialdemokrater.

– SD får såklart röster från jättemånga akademiker. Men en akademiker som går på Öppet hus hos partiet i Göteborg känner nog sig inte riktigt hemma där, det är många enklare människor, faktiskt.

Patrik Ehn, 48, betraktar sig som ”övre medelklass”. Hans pappa var vårdchef i Skaraborgs läns landsting, mamma kantor i den lokala församlingen i Otterbäcken i Västergötland. Han klär sig prydligt. Gråsprängd sidbena. Portfölj.

Patrik Ehn är gammal nazist. Mellan 1985 och 1988 var han medlem i Nordiska rikspartiet, länken mellan den svenska 30-talsnazismen och efterkrigstidens vitmaktrörelse.

Nordiska rikspartiet syntes på gatorna under mitten av 80-talet när Ehn gick med. Partimedlemmar i bland annat Göteborg trakasserade vänsterdemonstranter och judar. I en omfattande rättegång, där 121 medlemmar ur Nordiska rikspartiet förekom i förundersökningen, dömdes två nazister för att ha mördat en homosexuell judisk man, andra dömdes för olaga hot, mordbrand och skadegörelse. Heléne Lööw granskar rättegången i boken ”Nazismen i Sverige 1980–1997”.

Sverigedemokraternas första partiledare ­Anders Klarström hade sin bakgrund i Nordiska rikspartiet. Klarström dömdes för att ha ringt upp tv-stjärnan Hagge Geigert och skrikit: ”Vi ska bränna dig ditt jävla judesvin. Fy fan, ditt äckliga lilla judesvin. Passa dig! Vi ska komma och döda dig!”

Patrik Ehn gjorde samma resa som Klarström. Ehn gick med i SD 1988. När han pluggade till SO-lärare vid Uppsala universitet under 90-­talet bytte han parti till Centern men uteslöts och återkom till SD.

Hur ser du på åren i Nordiska rikspartiet i  dag?

– Jag säger som Edith Piaf: ”Jag ångrar inget!”

– Att vara med i partier är generellt lärorikt. Jag hade inte gått med i Nordiska rikspartiet i dag men jag vill inte ha det ogjort.

Patrik Ehn var en central gestalt i SD fram till uteslutningen 2013. Partiets representant i kyrkomötet. En av fem aktiva i valberedningen (enligt egen uppgift).

När Gustav Kasselstrand engagerade sig i  SD under åren på Handelshögskolan i­  Göteborg var Patrik Ehn vice ordförande.

När Ehn uteslöts twittrade Kasselstrand: ”Allt stöd till Patrik Ehn!”.

– Vi träffas inte längre, men jobbade tight ett antal år, säger Gustav Kasselstrand. Min relation med Patrik är vänskapsmässig. Vid tiden för uteslutningen var jag kritisk för att jag tyckte det var otaktiskt av partiet. I dag har Patrik valt en annan väg.


Fakta. Identitära rörelsen

Mattias Karlsson, gruppledare i  SD, har upprepade gånger utmålat kretsen runt sajten Motpol som ett nyfascistiskt nätverk med kopplingar till den identitära rörelsen. Det är ett samlingsnamn på politiska grupper i  Europa som motsätter sig mångkulturalism och invandring och som vill se samhällen definierade utifrån identiteter. Etnicitet är en central del av identiteten, hävdar anhängarna. Daniel Friberg, grundare av Arktos och Motpol, har bidragit till att sprida den identitära läran till Sverige. I sin nya bok ”Högern kommer tillbaka” skriver Friberg att etnisk identitet i dag är en naturlig utgångspunkt för politisk organisation.

Det finns beröringspunkter mellan Sverigedemokraternas ungdomsförbund (SDU) och den identitära rörelsen. SDU:s presentationsfilm ”SDU: Salute to the European youth” är en pastish på filmen ”A Declaration of War From the Youth of France” från Generation Identitaire.

SDU:s syn på svenskhet ligger nära den identitära rörelsens definition. Jessica Ohlson, ordförande för SDU, säger att ens identitet bestäms av det kulturella och etniska arv individen bär med sig från sina föräldrar. Människor kan inte förändra sig om de flyttar till ett annat land, hävdar hon. Ett synsätt som skiljer sig från SD:s idé om öppen svenskhet, där tanken är att man ska kunna uppgå i det svenska folket om man lämnar sin ursprungskultur.

Kasselstrand syftar på att Ehn har börjat skriva för Motpol. Ehn är sajtens redaktör. SD:s gruppledare Mattias Karlsson har beskrivit kretsen kring Motpol som ”neofascistisk” och ”anti­semitisk”.

– Motpol har väldigt högt i tak ideologiskt, säger Gustav Kasselstrand. Större frispråkighet. De torgför åsikter som inte ryms inom SD. Om det kom ett uteslutningsärende mot Patrik i dag hade det inte gått att försvara honom.

På Motpol skriver Patrik Ehn gärna om den tyska radikalkonservatismen. Författare och tänkare verksamma på 30-talet, ofta sprungna ur burgna familjer, motståndare till demokrati. Den intellektuella tradition som Patrik Ehn hoppas att Gustav Kasselstrand och William Hahne ska återuppväcka i Sverige.

En fantasi med viss verklighetsförankring. Hahne och Kasselstrand är inga filosofer. Men ikläder sig stilen. De förknippas gärna med intellektuella, oavsett om dessa sprider antisemitism.

I William Hahnes styrelseförslag till SD Stockholm ingick idé- och lärdomshistoriker Jan Olof Bengtsson, som skrivit på sin blogg att ”judiska vänsterorganisationer och individer” ligger ”bakom den politiska korrektheten, multikulturalismen och massinvandringen i västerlandet”.

Jan Olof Bengtsson undervisade vid Lunds universitet en gång per termin fram till våren 2015 då hans ideologi uppdagades, enligt prefekten.

Patrik Ehn uppmuntrar Hahnes och Kasselstrands intellektuella rollspel.

Ehn uteslöts ur SD delvis för att ha rekommenderat SDU att läsa radikalkonservativ litteratur.

– SD har ju blivit ett slags NSDAP (National­socialistiska arbetarpartiet), ett massparti som suger åt sig väldigt stora grupper, ungefär samma socialgrupper som lockades av Hitler, säger Ehn.

– De radikalkonservativa kom från officerskretsar och hade preussisk överklassbakgrund. De befann sig höger om nationalsocialismen och betraktade Hitlerrörelsen som brutal och plebejisk. Lite samma position som William och Gustav har gentemot Åkesson och Karlsson. Ja, 30-talet var en spännande tid. Vår tid är också spännande.

Själv säger Gustav Kasselstrand att han är trött på att stämplas som fascist.

– Jag hade aldrig hört talas om ”neofascismen” innan Mattias Karlsson satte igång att skriva ­Facebookinlägg om det. Föreställningen om att vi skulle vara så radikala kommer från partiet. Och så går vissa journalister på det, som tror man är radikal bara för att man bor i Stockholm. Människor som inte befinner sig på samhällets botten – varför röstar de på SD!?

■■■

Armémuseum på Riddargatan på Östermalm i Stockholm. Foto: Anna Hållams/TT.

4. ”Krig har en viss charm, inte sant?”

Lördag eftermiddag den 7 november. Armé­museum i Stockholm.

Sajten Motpol och bokförlaget Arktos håller konferens i hörsalen.

DN fick inte köpa biljett men researchern Morgan Finnsiö är på Armémuseum i mitt ställe.


Fakta. Nordisk ungdom

Nordisk ungdom, grundat 2010, är en grupp som utför aktioner mot asylförläggningar och publicisters bostäder.

Nordisk ungdom ”kämpar” för det ”skandinaviska folket” som ”förenas av en gemensam framtid” bortom ”statsbildning” och ”medborgarskap”, enligt hemsidan.

Nordisk ungdom vill avskaffa det traditionella partiväsendet.

I oktober 2012 upplyste Fredrik Hagberg, talesperson för Nordisk ungdom, SDU om att han var medlem i ungdomsförbundet. Hahne och Kasselstrand lät Fredrik Hagberg vara kvar som medlem i SDU.
Förhållningssättet till Nordisk ungdom bidrog till att SD klippte bandet med SDU.

Publiken: medelålders män med akademisk profil. Representanter från högerextrema Nordisk ungdom och nazistiska Svenskarnas parti.

Patrik Forsén, grundare av Nordisk ungdom, är konferencier.

Daniel Friberg, grundare av Motpol och Arktos, invigningstalar.

Fribergs framförande domineras av en film. Flyktingar väller över obevakade gränser. Nyhetsankare redogör för nya asylrekord. Bränder, kravaller.

Tystnad.

Och så ett intervjuklipp med chefen för Europeiska institutet för judiska studier i Stockholm, som resonerar om judarnas betydelse för att göra Europa mer mångkulturellt.

Daniel Friberg grinar mot publiken.

– Jag tycker de sista uttalandena talar för sig själva.

Antisemitismen underförstådd, nästan utsagd.

Över hundra personer sitter i publiken.

Daniel Friberg har just utkommit med handboken ”Högern kommer tillbaka”.

Den blandar gatusmarta tips – ställ en vattenhink i farstun om ”hbt-certifierade journalister” ringer på dörren – med kritik av feminism och marknadsekonomi.

Samhället bör organiseras utifrån ”etniciteter”, skriver Friberg.

Han är uppvuxen i villaområdet Kungsladugård i Göteborg. Civilekonomutbildning med analytisk inriktning från Handelshögskolan i samma stad. Dömd för ofredande, häleri, vapenbrott, dopningsbrott, hemfridsbrott och egenmäktigt förfarande.

Som tonåring gav Friberg ut tidskriften Framtid under pseudonymen Daniel Engdahl, en blinkning till den intellektuella svenska fascismens nestor Per Engdahl.

Tredje numret distribuerades till tredjeringare på teoretiska gymnasieprogram i Stockholm, Malmö och Göteborg. Numret blandade artiklar om rasbiologi med listor över invandrare som begått brott. Friberg åtalades (och friades) för hets mot folkgrupp och pekades ut som ett ”hot mot demokratin” när Dagens Nyheter och tre andra tidningar publicerade namn och bild på 62 nazister den 30 november 1999.

Jag träffar Daniel Friberg i Budapest ett par veckor före konferensen på Armémuseum. Han kallar listan på nazister i DN för ”möjligen 1900-­talets största massmediala övergrepp”.

– Här försökte man bilda opinion inom ramen för demokratin och så agerar samhället på det sättet. Klart man blir stärkt i sin övertygelse.

Nu tvivlar han på demokratin. I podcasten ”Fash Britannia” säger han:

– Modern massdemokrati – nej aldrig. Personligen tror jag att någon sorts graderad demokrati är möjlig, baserad på merit. Alla har rätt att rösta men man har olika antal röster beroende på vad man uträttat för sitt samhälle.

Efter gymnasiet engagerade sig Daniel Friberg i Oberoende nationell ungdom, en utbrytarorganisation till dåvarande SDU ledd av Klas Lund, nynazist dömd för dråp och bankrån.

En civiliserad rörelse, säger Friberg.

– Ett gäng medelklasskillar från Bromma som jag upplevde som väldigt seriösa och intellektuella. Välanpassade med nolltolerans mot subkulturella uttryck.

På Armémuseum klickar Daniel Friberg fram en bild ur filmatiseringen av ”Nybyggarna”. De europeiska utvandrarna var inte först på den amerikanska kontinenten men i slutändan starkast. Vilka segrar i Europa i dag? Ursprungsbefolkningen eller nybyggarna som invaderar från Mellanöstern och Afrika?

– Jag tänker se till att det blir vi!

Applåder.

Han avslutar föreläsningen med ett klipp ur HBO-serien ”Vikings” där Ragnar Lodbrok röjer med yxa i fiendehopen.

– Vi har gjort det förut! Ställ mitt mjöd på kylning i Valhall!

Paus. Bokbord. Kaffe och vin.

På Armémuseum befinner sig Per Landin, etablerad 59-årig kulturskribent och författare. Daniel Fribergs förlag och butik Arktos säljer en av Per Landins böcker (”Dietrich Eckarts onda öga” utgiven på Atlantis 2009). Landin är specialintresserad av tysk radikalkonservatism.

I ett mejl skriver Landin att han gått till Armé­museum av nyfikenhet efter ”ett tips från en annan person”, att han följt Arktos och Motpol ”sporadiskt”. Men att han blev besviken: ”Tyvärr kände jag mig inte särskilt bekväm och blev illa berörd av åtminstone ett av föredragen”. Han visste inte, säger han, att Arktos säljer hans bok.

I publiken sitter även historikern Lars-Erik Hansen, arkivchef på Tjänstemän och akademikers arkiv (TAM) i Bromma.

Hansen var med i utkanten av högerextrema organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS)
i början av 1980-talet, en grund till Sverige­demokraterna. Han är bror till trummisen
i Ultima Thule. Lars-Erik Hansen hoppade av rörelsen och började forska, delvis om svensk migrationspolitik. Han säger att han gick till Armémuseum för att samla material till en ny studie.

– Jag känner ju igen mycket av det jag var kritisk till som 18–19-åring, säger han över telefon en dryg månad efter konferensen.

– Men en sak noterade jag. Att betydligt fler besöker en sådan här konferens i dag än i början av 80-talet. Det var flera forskare där. Det är något nytt. Men talarna var inte akademiskt skolade. Det var agitation.

I ägarkretsen bakom medarrangören Arktos fanns nyligen en etablerad akademiker. Fram till i fjol var advokaten Tobias Ridderstråle ägare tillsammans med sin mor Yvonne Ridderstråle, professor emerita vid Sveriges lantbruksuniversitet och hedrades med SLU:s pedagogiska pris 2008.

I ett sms skriver Yvonne Ridderstråle att investeringen var en ”penningplacering” och inget ”politiskt ställningstagande”.

Näste talare på Armémuseum heter Guillaume Faye, 67-årig profil i den franska rörelse som kallas Nya högern. Vitt hår, insjunkna kinder. Stark brytning, vilda gester.

– Kriget börjar… Tredje världskriget… Raskrig…

Guillaume Faye är Daniel Fribergs favoritförfattare. Den vita rasen, säger Faye, står inför en existentiell kris. Invandringen är cancer. Den oligarki som styr Europa ägnar sig åt etnisk masochism. Vi går mot ett kollektivt självmord: ethnocide.

– Kom, kom, invadera mig! Våldta mig!

Häftiga applåder på Armémuseum.

Svenskarna är utplånade om två generationer, säger Faye.

– Demografi är den enda sanna vetenskapen.

Inom tio år är Europa i raskrig. Leende väser Guillaume Faye:

– Krig har en viss charm, inte sant?

Jag ringer Armémuseums chef Eva-Sofi Ernstell. Det har gått ett par veckor sedan konferensen.

– Det känns helt förfärligt, säger hon.

Arrangören Motpol/Arktos har bokat Armémuseum två gånger tidigare. Denna gång hade Daniel Friberg bokat under företagsnamnet Nordic resources. Armémuseum upplever sig ha kollat hemsidan noga. Det verkade seriöst. Handelsbanken och SEB listas som aktieägare.

– Inget på ytan verkade minsta nynazistiskt med Nordic resources, säger Eva-Sofi Ernstell.

Personalen på Armémuseum ringde överintendenten Staffan Bengtsson när man såg medlemmar från Nordisk ungdom. De dukade upp ett bokbord. Kan vi avhysa ”nynazisterna”? Intendenten svarade: gör inget utan stöd av polisen. Personalen ringde polisen. Stora vapensamlingar förvaras på Armémuseum.

– Men polisen kunde inte hjälpa till. Nynazisterna hade ju inte gjort något just då, säger Eva-Sofi Ernstell.

Hur ställer sig SDU till konferensen på Armémuseum?

Fem dagar senare sprider en SDU-medlem ett hyllande refererat. ”Riktigt bra redogörelse för ett riktigt bra event!” skriver han på Twitter.

Mannen ingick i William Hahnes styrelseförslag till SD Stockholm.

I kretsen kring Daniel Friberg ingår flera tidigare ledande sverigedemokrater.

Utöver Motpol och Arktos är Friberg vd för prospekteringsbolagen Wiking mineral och Nordic resources.

Studerar man aktieböckerna för dessa gruvbolag hittar man bland andra Mikael Valtersson, tidigare chef för SD:s riksdagskansli; Valterssons expartner Carin Kaunitz, strategisk rådgivare på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap; Erik Almqvist, tidigare ekonomisk-politisk talesperson (han äger aktier via bolaget Mediakonsulterna EU AB) samt uteslutna Patrik Ehn och Daniel Rondslätt från SD Göteborg.

Wiking mineral och Nordic resources grundades av Patrik Brinkmann, en svensk affärsman som lever i Tyskland. Tidskriften Expo kallar Brinkmann för ”finansiär och nätverksbyggare” inom europeisk högerextremism. Han var tidigare ordförande för den antimuslimska Prorörelsens Berlinavdelning.

Under ett år, 2012 till 2013, satt Sven Otto Littorin i Wiking minerals styrelse, tidigare moderat arbetsmarknadsminister i Reinfeldts regering.

Sven Otto Littorin var skolkamrat med Patrik Brinkmann i högstadiet.

– Jag lämnade efter ett år av två skäl, säger Littorin. Jag var som en av flera styrelseledamöter helt oense med huvudägaren om strategin för bolaget, jag tyckte inte att ett bolag i det skicket hade på börsen att göra. Dels blev jag mer och mer uppmärksam på huvudägarens politiska bagage. Inte för att det påverkade bolaget vid det tillfället direkt, men jag ville inte vara i närheten av det.

Enligt aktieboken äger Sven Otto Littorin fortfarande en liten post i Nordic resources, bolaget som Daniel Friberg använder för boka konferensen på Armémuseum.

– Detta är mer än jag känner till, säger Sven Otto Littorin. Aktien handlas inte vad jag vet och jag hade gladeligen gett bort dem. De kan inte vara värda många kronor och jag har som sagt inte haft någon kommunikation med bolaget sedan jag avgick och vill inte associeras med dem.

■■■

I Ungern har de nationalistiska partierna Fidesz och Jobbik vunnit framgångar. Foto: Roger Turesson.

5. ”Ungern är ett fascinerande land”

Flera sverigedemokrater som varit viktiga för William Hahne och Gustav Kasselstrand vistas i dag i Ungerns huvudstad Budapest.


Fakta. Ungern

EU- och Nato-medlem.

I valet i april 2010 vann premiärminister Viktor Orbáns nationalistiska högerparti Fidesz mer än två tredjedelar av mandaten.

Parlamentet har röstat igenom omfattande reformer av författningen: åsiktsyttringar som bedöms skada ungerska staten är förbjudna, begreppet familj utesluter samkönade, public service-tv produceras i ett bolag kontrollerat av Fidesz.

EU-kommissionen och Europarådet anser att ändringarna inskränker medborgerliga rättigheter och att den ungerska rättsstaten är hotad.

Erik Almqvist bor här på heltid, Patrik Ehn i perioder. Även Daniel Friberg verkar delvis från Budapest.

Gänget betraktar Ungern som nationalistiskt mönsterland. De fascineras av vad regeringspartiet Fidesz har åstadkommit med Ungerns konstitution. Ungern är för dem ett positivt exempel på vad akademiskt orienterade nationalister kan åstadkomma med en demokratisk stat inom ramen för EU.

Fidesz har stängt gränsen för flyktingar. Men också gjort ingrepp i statens skelett: minskat centralbankens självständighet, domstolarnas oberoende, public service frihet. Åsiktsyttringar som anses skada den ungerska nationen är förbjudna.

Fidesz har tagit makten över kulturinstitutioner, ämbetsverk och universitet. Omkring 1 000 anställda sparkades från ungersk public service. Ett statligt medieråd inrättades som kan bötfälla medier som anses rapportera obalanserat om Ungern. Journalistiken produceras i ett bolag under medierådet. Till innehållschef utsågs Dániel Papp, tidigare medieexpert på fascistpartiet Jobbik. Som om Kent Ekeroth skulle bli chef för SVT:s Aktuellt, säger Gabriel Byström, författare till boken ”Tystnadens triumf. En bild av det nya Ungern”.

Ungern har rasat i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Hälften av alla journalister uppger sig ha tvingats agera mot sin professionella övertygelse, visar en undersökning som Gabriel Byström citerar. Alltför experimentella institutionschefer, som Róbert Alföldi på ungerska nationalteatern, ersätts av mer lojala nationalister. Författare som tidigare ansetts fascistiska rehabiliteras i ungersk offentlighet.

Kommer SD göra samma sak i Sverige om det blir största parti i valet 2018? Partisekreteraren Richard Jomshof har antytt detta i ett inlägg på Erik Almqvists Facebooksida. I en diskussion om flyktingströmmar skrev Jomshof att partiet är tvunget att anpassa retoriken ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än)”.

De uteslutna sverigedemokraterna är öppet positiva till utvecklingen i Ungern. William Hahne besökte Budapest i somras.

– Ett fascinerande land ur en politisk aspekt, säger Hahne. Ett högerkonservativt parti som är betydligt tuffare i invandringsfrågan än vad SD är. Ganska inspirerande. Jag attraheras av den högerkonservativa intellektuella nationalism som Fidesz företräder.

William Hahne är sannolikt präglad av värden Erik Almqvist, som inte vill låta sig intervjuas. Men skriver i ett mejl att han är inspirerad av Ungern och ”efterfrågar alternativ till höger om SD” i Sverige. ”Ett klassiskt högerparti liknande Fidesz eller praktiskt taget var och varannat etablerat högerparti i Sverige och Europa innan kriget”.

Det vill säga: 1930-talet.

I Budapest umgås Erik Almqvist med Patrik Ehn. När jag stämmer träff med Ehn skriver han: ”Kommer du hit kan du ju passa på att träffa Erik också”. Patrik Ehn säger rakt ut att SD strävar efter Fidesz makt.

– Fidesz måste man beundra, säger han.

Vi förmiddagsfikar på Gerbeaud i Budapest. Kristallkronor. Vitrinskåp som bågnar av chokladpraliner. Patrik Ehn unnar sig en öl på espresson.

– Fidesz har redan kommit dithän många sverigedemokrater drömmer om, säger Patrik Ehn. Ungefär där socialdemokratin befann sig under många decennier. De har kontroll över utnämningspolitiken och har stort genomslag i kulturpolitiken.

Patrik Ehn målar upp en fantasi. Om SD blir största parti i nästa val skulle det markera slutet för 50 år av upplevd vänsterhegemoni i svensk offentlighet, 1968–2018.

– Vänstern har ju länge haft den makten i Sverige. Ta Dan Eliasson. Tydlig vänsterprofil. En gammal punkare, väl?

Dan Eliasson spelade i punkbandet Bad Boo Band på 1970-talet.

– Han skrev på Twitter att han kräks när Jimmie Åkesson är i rutan, säger Ehn. Det skrev han alltså som chef för Försäkringskassan… och så blir han Rikspolischef. Här i Ungern är det tvärtom. Han sker utnämningarna från höger.

Patrik Ehn är lika imponerad av Jobbik, ett radikalare nationalistparti höger om Fidesz.

Jobbik – ungerska för ”De bättre” eller ”De högre” – uppstod som studentorganisation vid ELTE-universitetet i Budapest 2003, där partiledaren Gábor Vona var historielärare.

Jobbik suger upp missnöjet som förenar europeiska ultranationalister. Partiet är anti EU, marknadsliberalism, homosexualitet. Jobbik vann 20 procent av rösterna i valet 2014 och är nu största parti bland ungerska ungdomar.

Patrik Ehn, liksom Daniel Friberg, berättar gärna om sin vänskap med Márton Gyöngyösi, Jobbiks utrikespolitiska talesperson. Han förenar en internationell akademisk profil – uppvuxen i en diplomatfamilj, utbildad vid Trinity College i Dublin – med en glidning mot öppen antisemitism. I november 2012 ställde sig Márton Gyöngyösi upp i parlamentet och sade sig vara bekymrad över det judiska inflytandet i Ungern. Han förelog att alla ungrare med judiskt ursprung skulle listas, särskilt politiker. Förslaget väckte kritik. 437 000 ungerska judar gasades i Auschwitz med ungerska myndigheters assistans. Gyöngyösi backade och nöjde sig med listor över judar med dubbla medborgarskap.

– Jag träffade Márton på en bokmässa i Berlin som Arktos var med på, säger Patrik Ehn. Sen bevakade jag Jobbiks valvaka och efter det har vi hållit kontakten. Jobbik är ett väldigt ideologiskt medvetet parti.

Daniel Friberg tar Gyöngyösis förslag om registrering av judar i försvar.

– En medieanka, säger Daniel Friberg när vi ses i Budapest. Han föreslog bara att man skulle registrera ungerska parlamentariker med dubbla medborgarskap. Man vill ju kunna säkerställa att makthavare har sina lojaliteter i det land de har blivit valda att representera. Helt rimligt och okontroversiellt.

Patrik Ehn guidar gärna sverigedemokrater på besök i Budapest. Även efter uteslutningen i mars 2013.

– De hör av sig och kollar om man är här, säger Patrik Ehn. Senast i somras var Arne Steen här, min efterträdare i fullmäktige i Göteborg. Christian Westling har varit här, liksom Mikael Valtersson.

Den mångkulturella friktionen är mindre, ”folkgemenskapen” större.

– Jo, där kan man väl vara uppriktig. Både Wien och Budapest är två underbara städer men anledningen till att jag trivs bättre här är att man känner sig mer hemma etniskt och kulturellt.

– Kulturen är så dynamisk. I Sverige tar det väldigt lång tid innan politik får genomslag, här går allting fortare: högerns genomslag, vänsterns sönderfall.

■■■

7. ”Man kan se intellektuella på glid mot partiet”

Kan Sverige bli som Ungern? Kan SD tygla den akademiska ungdomsgenerationen och låta juristerna och ekonomerna skriva om lagar och public service-plattformar? Kan nationalismen omsättas i partipolitik?

Ja, befarar Per Svensson, författare till boken ”Vasakärven och järnröret. Om den långa bruna skuggan från Lund”, om SD:s rötter.

– Man kan redan nu se intellektuella på glid mot partiet, säger Per Svensson. Det är lite chict att slänga sig med termer från 30-talet, tal om organisk gemenskap och nationens undergång.

– Vi håller alltså på att få en synlig intellektuell högerextremism i Sverige. När SD är tre gånger större än de borgerliga småpartierna vågar de här människorna komma ut ur garderoben. Och skillnaden mellan SD och SDU är mycket mindre än vad man kan tro.

Hur mäter man de akademiska nationalisternas makt?

– Enormt svårt, svarar historiker Heléne Lööw, specialist på nazism. De här människorna vet exakt hur man ska svara i enkäter eller så svarar de inte alls. Möjligen kan man mäta hur deras språk och definitioner tar plats i mainstreamsamhället och plötsligt upphör att vara extrema. Just nu återladdas begrepp som varit borta väldigt länge: som nation eller kultur.

Heléne Lööw säger att gruppen – rasismens tankesmedja – ofta undandrar sig granskning, eftersom medier och forskare är så upptagna med att betrakta högerextremism i form ”stereotyper av arga män på landet”.

– Att placera tankegodset i en arbetarklass på landet blir ett sätt för intellektuella att befria sig från problemet. Det hänger också samman med den inbitna föreställningen om att kunskap är motgiftet. Att extremismen härrör ut ett bildningsproblem. Så är det naturligtvis inte. Detta är intellektuella skapelser. Även hos våldsutövarna.

■■■

8. Framåt – i samma fotspår

Och framtiden?

Nästa år får SDU, som enligt ordförande Jessica Ohlson har 4 400 medlemmar, höjt bidrag.

Stödet utbetalas oberoende av relation till moderparti.

2015 fick SDU 1,3 miljoner kronor. Nästa år väntas stödet bli 1,4 miljoner, enligt Myndig­heten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Också i den bemärkelsen är SD unikt. Som enda svenska riksdagsparti har det i praktiken två ungdomsförbund.

Och Tobias Andersson, 19-årig ordförande för SD:s nya ungdomsförbund Ungsvenskarna, går i Gustav Kasselstrands fotspår. Han pluggar på Handelshögskolan i Göteborg.

■■■

En artikel av

Text Björn af Kleen
Foto Fredrik Funck, TT, Roger Turesson, Lars Lindqvist
Redaktör Axel Björklund, Pia Skagermark
Research Morgan Finnsiö
Form Claes Sjödin
Digital form Anna Kallenberg, Robert Piirainen, Nicolaus Daun

■■■

DN:s reporter Björn af Kleen utsågs i våras till Årets stilist av tidningen Journalisten. För reportaget ”Det ockuperade landskapet”, om hur svenska nynazister kraftsamlar i Dalarna, nominerades han till Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare.

Fotografen Fredrik Funck har porträtterat SDU:s topptrio.

Morgan Finnsiö har bidragit med research.

Berättelsen i korthet