De hotas i jakten på ett drägligare liv - DN Fokus
Kapitel

Fokus. De osynliga

De hotas i jakten på ett drägligare liv

Sara tvingas till sex med chefen på kemtvätten. Yisun i Täby får en order: våttorka golven endast iklädd förkläde. Mongoliska kvinnor är en växande grupp i bottenskiktet av Stockholms arbetsmarknad. De uthärdar usla löner, hot och övergrepp i jakten på ett drägligt liv. ”Sex är ett underförstått villkor för många mongoler som vill arbeta”, säger Enkhee som inte klarar att berätta om det mörka för vännerna hemma.

Dela med dina vänner

Sara förstår direkt vad som ska hända när kemtvättens chef låser dörren och sluter upp bakom hennes rygg. Händerna är starka, hon känner hur fingrarna borrar sig in i hennes överarmar när han håller fast. Paniken förlamar, men efter en stund får hon luft igen och börjar skrika. Sara försöker desperat påminna mannen: jag är gift! Någonstans mellan strykbrädor och de nystrukna skjortorna ber hon också till gud.

Efteråt talar de aldrig om saken. Sara går till jobbet som vanligt nästa dag, chefen kan vara lugn. En ensam papperslös kvinna från Mongoliet är mer rädd för polisen än för honom. Bara ett kort myndighetssamtal står mellan hennes nya liv i Sverige och fattigdomen i huvudstaden Ulan Bator.

Dessutom har chefen lovat att fixa ett arbetstillstånd till Sara. Om hon bara har lite tålamod och inte gnäller över lönen och arbetstiderna så ska han göra vad han kan. Sara tror honom. Under ett års tid arbetar hon tio timmar om dagen, sex dagar i veckan för en månadslön på 7 000 kronor i ett vitt kuvert. Tjugonio kronor i timmen är bättre än noll kronor i timmen, upprepar hon för sig själv.

Det kommer nya mongoler till Sverige varje dag. Ingen vet hur många som lever och arbetar här just nu, men flera hjälporganisationer och kyrkor har noterat utsattheten och isoleringen hos den ständigt ökande gruppen mongoliska kvinnor.

– Den enskilt största patientgruppen hos oss har under flera år varit mongoler. De flesta är kvinnor. Ofta vill de ha hjälp att boka tid för aborter, mödravård eller gynekologi, säger Sandra Dolietis, sjuksköterska hos Röda korsets vårdförmedling för papperslösa i Stockholm.

De mongoliska kvinnorna kommer ofta ensamma, i bland med små barn. De är väl medvetna om att deras skäl att få leva i Sverige inte passar in i Migrationsverkets regelverk. Arbetslöshet, korruption och hoppet om ett bättre liv är inte tillräckliga asylskäl. Många struntar helt i att söka asyl. De som får avslag lever vidare som papperslösa.

– Eftersom de inte söker asyl kan de inte få in sina barn på dagis. Vi har stött på ett par fall där mamman har lämnat så små barn som fyraåringar ensamma hemma hela dagen för att ha möjlighet att jobba, säger Sandra Dolietis.

Somliga, ofta städare eller kökspersonal, kommer till Sverige lagligt, med hjälp av arbetstillstånd. Då lovar arbetsgivaren Migrationsverket och facket att betala avtalsenlig lön. Den verkliga lönen är ofta en annan och betydligt lägre.

Mongoler började dyka upp bland ansökningarna om arbetstillstånd ungefär 2011, berättar Gesa Markusson, mångårig ombudsman på Fastighetsanställdas förbund som organiserar lokalvårdare.

Fastighetsanställdas förbund märker en enorm rädsla från nyanlända låglönearbetare från fattiga länder. De vågar sällan berätta om vilka villkor de egentligen lever under i Sverige.

– Många har lånat stora pengar att kunna köpa arbetstillstånd eller turistvisum och är helt i händerna på sin arbetsgivare. Det gör att många bara blundar för sin utsatthet och ”står ut” för att de inte kan komma hem tomhänta.

Just bland mongoliska kvinnor upprepar sig samma berättelse hela tiden, säger Gesa Markusson:

De tvingas ställa upp på sex med arbetsgivaren eller arbetsgivarens kunder för att få ut sin lön eller behålla sitt jobb.

Sara fortsätter att arbeta på kemtvätten. När tvättinrättningen får en ny stor kund och börjar tvätta restaurangkläder blir arbetsdagarna längre. Chefen fortsätter att ta på hennes kropp så fort han får tillfälle. Sara blundar varje gång, försöker att inte låtsas om hans händer. Hon vet hur starka de kan vara.

När ett år har gått har hon fortfarande inte fått det utlovade arbetstillståndet. Chefen vill ha en fru och erbjuder ett äktenskap i stället.

Sara sticker. En ny mongolisk kvinna tar över hennes tjänst.

Den asiatiska restaurangen på en av Stockholms finaste gator lockar näringslivstoppar och landsmän i exil. En svartklädd man med kraftiga glasögonbågar sveper genom matsalen och driver på servitriserna som ligger efter med beställningarna. Den här kvällen serveras en avancerad rätt med anka och skaldjur.

Bakom en dörr i massivt trä står Suvdaa. Det är hon som har lagat maten till människorna hon aldrig ser. Men de uppskattar hennes mat, har hon hört från de andra mongolerna som tjuvlyssnat vid nyckelhålet. Suvdaa arbetar 88 timmar i veckan och tjänar mellan 28 och 30 kronor i timmen. Om hon sköter sig. Vila får man göra på toaletten, brukar hennes chef säga. Annars blir det avdrag på lönen.

slaveri_006

Suvdaa arbetar 88 timmar i veckan på en restaurang i Stockholm. I hopp om att få stanna i Sverige har hon framtidsutsikten klar: att acceptera de usla villkoren och stå ut i fyra år. Sedan väntar ett efterlängtat uppehållstillstånd och ett liv utanför skuggsamhället.

– Jag är en slav av min tid. En robot man kan göra vad man vill med, säger hon och suckar trött.

Sverige, det lyckade landet med fina skolor och schysta jobb, var inte som hon hade trott.

– När jag kom hit hade jag ingen aning om att det fanns ett dolt samhälle här, en parallellvärld där vi som måste förtjäna att bo här tvingas acceptera vad som helst för att få existera.

Klockan närmar sig midnatt och en polisbil rullar sakta förbi på Kungsgatan. Suvdaa drar luvan över sitt huvud. Hon inte rädd – men på sin vakt. Till skillnad från övriga Europa verkar inte den svenska polisen jagar papperslösa lika intensivt, tycker hon.

Jag frågar mig varje dag om det är värt priset, att vara här. Men inget alternativ är bättre för en sån som jag.

Suvdaa har något att vara tacksam över, säger hon: att hon åtminstone sluppit att utnyttjas sexuellt. Som Sara på kemtvätten.

Eller Yisun i Täby.

Yisun vet bara att det är en skola i Täby hon ska städa. Chefen har skickat ett sms med tid och plats och hon åker dit en sen eftermiddag när eleverna har gått hem. De städar tillsammans, Yisun och chefen. Det är viktigt att det går undan, säger han.

När de bara har ett par klassrum kvar stänger han dörren och tar fram ett ljusgult förkläde. Chefen vill att Yisun ska ta av sig kläderna och våttorka de sista golven naken med förklädet löst hängande över axlarna. Hon tvekar, men samtidigt vet hon att chefen inte kommer att ge med sig. Betalningen för städjobbet ligger i hans ficka. Och hon behöver pengarna.

Efteråt springer hon så snabbt hon bara kan. Samtidigt raderar hon chefens nummer ur sin telefon. Han fortsätter att ringa för att ge henne nya uppdrag. Yisun svarar aldrig mer.

Migrationsverket har noterat en ökning i antalet fall av misstänkt människohandel med personer från Mongoliet. Förra året upptäckte verkets tjänstemän tio fall av människohandel där mongoliska medborgare var offren. Endast nigerianska medborgare var värre drabbade, med 24 misstänkta fall under 2014.

På Röda korsets vårdförmedling för papperslösa i Stockholm har personalen noterat att mongoliska kvinnor ofta är mer isolerade än andra.

– I isoleringen och papperslösheten ökar risken för människohandel. Ofta är svartjobb den enda möjligheten att försörja sig. Då hamnar man lätt i beroendeställning och blir ännu värre utnyttjad, säger sjuksköterska Sandra Dolietis.

Bakom låsta lägenhetsdörrar sprids ryktet: den som står ut i fyra år får automatiskt permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det finns korn av sanning i ryktet. Den som tjänat minst 13 000 kronor i månaden under fyra år kan få permanent uppehållstillstånd.

Men många mongoler tjänar betydligt mindre än så. Och löftet om uppehållstillstånd gäller inte för papperslösa.

Gesa Markusson från Fastighetsanställdas förbund säger att mongoler inte sällan missförstår vad som gäller i Sverige.

– Eftersom det inte finns en så stor grupp etablerade mongoler i Sverige har de svårt att få information om sina rättigheter, till skillnad från exempelvis de spansktalande migranterna som ofta har ett brett kontaktnät redan innan de kommer till Sverige.

Pressen att lyckas i Sverige är hård. För många i Mongoliet är Sverige ett drömland där allt är bra och där alla lyckas. En biljett med turistvisum kan kosta 60 000 kronor. Arbetstillstånden kostar också ofta pengar. Gesa Markusson säger att den som blir av med jobbet i Sverige har två val:

– Antingen åka hem till Mongoliet tomhänt, eller jobba svart och riskera att utnyttjas på nytt.

Enkhee rör sig ledigt mellan kyrkbänkarna i en frikyrkoförsamling i norra Stockholm och hälsar vänligt på alla som kommer in genom dörrarna den här söndagsmorgonen. Leendet är brett och innerligt. Kyrkan har blivit hennes hem, församlingsmedlemmarna hennes enda trygghet. Det har snart gått ett år sedan hon läste en tidningsannons om billiga turistvisum till Schengenland. Hon ringde direkt. Lånade ihop de 35 000 kronorna den korrupta ambassadtjänstemannen ville ha och köpte en biljett till Stockholm. I tullen ställde de många frågor, men Enkhee insisterade på sin inövade version om Stockholmssemester och kom igenom. Nu bor hon inneboende i en enrummare med utsikt över miljonprogrammen i södra Stockholm. Turistvisumet har gått ut för länge sedan. I väntan på asylutredning tar hon extrajobb som städerska, men arbetet är riskfyllt för en mongolisk kvinna, förklarar hon.

Enkhee berättar hur hennes mongoliska väninnor tvingas ha samlag med sin chef för att få ut sin lön.

– Sex är ett underförstått villkor för många mongoler som vill arbeta, säger hon.

Tårarna rinner nedför kinderna nu.

Det är svårt att tala om det mörka, om hur verkligheten för en rättslös migrantarbetare i Stockholm egentligen är. Drömmar, skam och idealbilder står i vägen. Enkhee har blivit expert på att hålla uppe fasaden.

Gamla vänner från Mongoliet hör av sig ofta till henne. Alla vill till Sverige. Enkhee kan inte förmå sig att säga sanningen om hur det egentligen är.

Klart ni ska! brukar Enkhee svara. Här finns jobb till alla, ingen korruption och maktmissbruk.

Sverige är fantastiskt.

Berättelsen i korthet