Föreningslivet - Friluftsfrämjandet och Scouterna i kris
Kapitel

Fokus. Föreningsliv

Håller vi på att bli ett mindre engagerat folk?

Föreningslivet i Sverige är i kris. Friluftsfrämjandet och scouterna har tappat mer än varannan medlem. Andelen barn på föräldrakooperativ har nästan halverats. Samtidigt säger färre och färre unga männi­skor att de litar på andra personer. Forskare intresserar sig nu för om dessa båda samhällstendenser hänger samman.

Dela med dina vänner

Förskolan Tussilago, en ljum sommarkväll.

Nedläggningsbeslutet är taget. Efter 24 år går föräldrakooperativet i graven. Känd för sitt goda rykte – hög personaltäthet, stark gemenskap och hemlagad mat. Hur kommer det sig att en så populär förskola stänger igen?

Klockan är strax efter 18. Personalen har gått hem för dagen, men ändå pågår febril aktivitet i lokalen. En efter en kryper några förskolebarn in i en öppning under trappan i hallen. Ljudnivån är hög.

– In i skeppet! Akta vattnet! ropar en kille med femårig pondus.

Han spanar ut från ett skeppsfönster och ser ut över sitt hav, fyllt med inneskor, galonbyxor och reservkläder.

Barnens skepp är det en styrhytt som är inhyst under trappan. Några föräldrar på förskolan har byggt kojan av plywoodskivor som de målat omsorgsfullt.

Nästan allt i lokalen och på gården har byggts av föräldrar i solidarisk anda. Gungställningen, sandlådan, rutschkanan. En sommar för några år sedan snickrade några föräldrar upp en stor altan på baksidan.

Förskolan är inhyst i en röd tvåplansvilla i Länghem utanför Borås. Det är pittoreskt, trivsamt och naturskönt. Huset ligger granne med en tussilagoklädd äng där hästar fridfullt betar. På andra sidan doftar det kolgrill och nyklippt gräs.

Medan barnen leker sjörövare håller fyra mammor ett av sina sista styrelsemöten. Om någon vecka ska kvarlåtenskapen säljas. På loppis.

– Vi orkar inte längre. Det blir för mycket. Jag lägger ned flera timmar om dagen på att driva förskolan, men jag hinner inte längre. Det är så få föräldrar som är engagerade. Det kanske gick förr, men det går inte nu, säger Claudia Lussenburg, ordförande i föreningen och till vardags biståndshandläggare på kommunen.

Beslutet att avveckla förskolan togs nyligen på ett årsmöte. Nu väntar konkurs – ett öde som förskolan Tussilago i Länghem har gemensamt med en lång rad föräldra­kooperativ i Sverige. Bristande engagemang pekas ut som det främsta skälet när DN ringer runt till föräldrar i avvecklade kooperativ.

Situationen är en del av en mycket större samhällsförändring som vi snart ska återkomma till.

○ ○ ○

Föräldrakooperativet Tussilago förbereder för nedläggning med avslutande loppmarknad.

Förädrakooperativet Tussilago förbereder för nedläggning med avslutande loppmarknad. Foto: Beatrice Lundborg.


Först lite fakta. Sedan år 2000 har mer än vart fjärde föräldrakooperativ försvunnit. Driftsformen blir alltså allt mer sällsynt, men den officiella statistiken kan vara lite svår att tolka på grund av att barnkullarnas storlek förändras från år till år. Egentligen är minskningen av föräldrakooperativen än mer dramatisk. Antalet barn i förskolan har under perioden ökat med 170 000 stycken.

Ett annat sätt att räkna är att jämföra hur stor andel av alla förskolebarn i Sverige som var inskrivna på ett föräldrakooperativ. Räknar vi så har andelen minskat från 7 till 4 procent, alltså nästan en halvering.

De brukar historiskt beskrivas som populära alternativ till vanliga förskolor med mycket personal, hög kvalitet och möjligheter att påverka verksamheten.

Trots att det på flera håll i landet är stor brist på förskoleplatser har många föräldrakooperativ i dag svårt att rekrytera föräldrar. Stockholms stad har ett gemensamt kösystem för både kommunala och fristående förskolor. Det är ganska nytt och fortfarande frivilligt, men merparten av de fristående aktörerna deltar. Genom att analysera en ögonblicksbild av köläget går det att få en indikation på vilka förskolor som är mest populära.

DN:s datakörning visar att föräldrakooperativ i Stockholms stad i snitt hade 28 barn i kö i juni, jämfört med 51 barn för privata och 66 barn för kommunala. Skillnaderna kvarstår, om än i varierande grad, om vi tar hänsyn till förskolornas storlek och geografi.

– Jag tror att många kan känna sig stressade av att engagera sig i ett föräldrakooperativ. Förr var mammorna hemma längre. Nu ska det göras karriär, barnen ska spela fotboll, hockey och basket. Och gå på simskola. När man väl är ledig kanske man inte vill och orkar engagera sig i en förskola, säger Sandra Westberg, styrelseledamot i Tussilago.

Hon och de andra föräldrarna lyfter gärna de positiva värdena av ett föräldrakooperativ, särskilt ordet påverkan. Det handlar till exempel om möjligheten att välja ekologisk mat, utformning av pedagogiken och öppettider. På de långa kvällsmötena på förskolan avhandlas däremot andra ämnen: Dokumentation. Jämställdhetsplan. Livsmedelslagen.

– Tyvärr är det så mycket mer som ska göras. Samhällets krav är stora. Det påverkar också, säger Sandra Westberg.

Föräldrakooperativen är långt ifrån ensamma om att ha tappat medlemmar de senaste decennierna. Flera stora rikstäckande föreningar har kraftigt vikande medlemssiffror. Här är några exempel för utvecklingen mellan åren 1980 och 2014:

  • Scouternas medlemsantal minskade från 159 000 till 64 000 personer.
  • Friluftsfrämjandet, som organiserar skogsmulle och strövare, minskade från 235 000 till 80 000 medlemmar.
  • Andelen som är medlemmar i ett politiskt parti har minskat från 14 till 5 procent, enligt SCB:s mätning av medborgerliga aktiviteter.
  • Pensionärernas riksorganisation, PRO, har förvisso ökat sitt medlemsantal med nio procent (från 368 000 till 402 000 personer). Men samtidigt har antalet 65-plussare i Sverige blivit 40 procent fler.

Hela bilden ryms inte bakom siffrorna. En liten del av minskningen kan bero på att föreningarna numera är mer petiga med vem som får räknas som medlem. Den nedåt­gående trenden bekräftas däremot av annan statistik, i synnerhet när det gäller unga personers föreningsengagemang. Andelen unga 16–25 år som deltog i ett föreningsmöte sjönk från 51 procent år 1994/95 till 38 procent år 2010/11, enligt en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.

Läs mer.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors rapport om att allt färre unga engagerar sig i föreningar. Från 1 december 2014.
Generaldirektören Eva Theisz skräder inte orden. Hon beskriver utvecklingen som en ”beklaglig trend eftersom unga därmed riskerar att gå miste om ett viktigt stöd i sin utveckling”. Hon tycker att situationen är särskilt allvarlig för nyanlända ungdomar där föreningsaktivitet är ett viktigt stöd för förankringen i samhället.

○ ○ ○

Föräldrarna har själva byggt förskolans trädäck.

Föräldrarna har själva byggt förskolans trädäck. Foto: Beatrice Lundborg.

Det finns en hel del forskning om föreningslivets betydelse för demokratin och tilliten till andra männi­skor.

Mest känd på fältet är den amerikanske statsvetarprofessorn Robert Putnam. Han har forskat om så kal­lat socialt kapital, som skulle kunna förklaras med den nivå av tillit som en person känner inför medmänniskor, grannar, institutioner, chefer och så vidare.

Samhällen med litet socialt kapital har svårt att bygga upp en medborgaranda och fungerande institutioner. Höga nivåer av socialt kapital bidrar tvärtom till högre ekonomisk tillväxt, lägre korruption, bättre fungerande myndigheter och mindre brottslighet.

Robert Putnams forskning visar att människors samverkan i gemensamma aktiviteter, som till exempel föreningsengagemang, bidrar till ökat socialt kapital.

Tanken bakom teorin är att människor som deltar i föreningslivet får en ömsesidig respekt. När de socialiseras, får förtroendeuppdrag och ingår i en gemenskap så skapas tillit. Och tillit är centralt i en fungerande demokrati. Det handlar om att vi litar på varandra.

Robert Putnam har bland annat närstuderat varför demokratin fungerar så bra i Norditalien och så dåligt i Syditalien. Genom att analysera omfattande datamaterial blev svaret till slut: Föreningslivet. Alla typer av föreningar verkade korrelera med högt politiskt deltagande.

Tesen var att människorna i de norra regionerna interagerade i mycket större utsträckning med varandra i olika former av föreningar, körer, och så vidare. Samverkan födde tillit mellan individer som i sin tur ledde till positiva effekter i samhället, enligt Robert Putnam.

Läs mer.
DN Kulturs Mikael Löfgren recenserar Robert Putnams ”Den ensamme bowlaren”. Från 25 juli 2000.
En av hans böcker heter ”Den ensamme bowlaren”. Titeln är lite humoristisk och sammanfattar tesen ganska väl. Den moderna medborgaren klarar sig bäst på egen hand, till skillnad från tidigare när socialt umgänge var viktigare.

Hans forskning har hyllats men också fått viss kritik. En del anser att Robert Putnam lägger för stor vikt vid föreningslivets betydelse för tilliten. Är det så att föreningsdeltagande leder till att människor blir tillitsfulla? Eller är det redan tillitsfulla människor som väljer att delta i föreningslivet?

Klart är åtminstone att tilliten till varandra är högre i länder med starkt föreningsdeltagande.

– Empiriskt är det svårt att säga vad som är hönan och ägget. Det kommer vi tyvärr antagligen inte heller att kunna ge något slutgiltigt svar på, säger Susanne Wallman Lundåsen, statsvetare vid Mittuniversitetet och Ersta Sköndal högskola.

Hon har studerat tilliten i Sverige tillsammans med några forskarkolleger. Studien visar bland annat att de svenskar som är medlemmar i en förening och som också har gjort en frivillig insats har större tillit än de svenskar som varken är medlemmar i en förening eller gjort några frivilliga insatser.

Forskarna tror att frivilliga sammanslutningar, alltså till exempel föreningar, är viktiga institutioner för att forma och förmedla värderingar i samhället. Föreningarna är också viktiga för att upprätthålla tilliten. Forskarna betonar samtidigt att de ska ses som viktiga samhällsinstitutioner snarare än en socialiserande kraft.

Susanne Wallman Lundåsen och hennes kolleger har studerat hur tilliten i Sverige har förändrats över tid. Tittar vi på hela gruppen svenskar är skillnaderna små, men bland ungdomar är trenden oroande:

– Vi har gjort undersökningar sedan början av 1990-talet. En förändring som vi ser är att de allra yngsta personerna, 18–29 år, litar i mindre utsträckning på andra i dag än för tio år sedan. Skillnaden är signifikant.

Varför det ser ut så går det bara att spekulera om. Ett skäl skulle kunna vara att yngre i dag upplever större otrygghet på arbetsmarknaden. En annan teori är att de flesta som invandrar till Sverige kommer från länder med mycket lägre nivåer av tillit.

– Minskat föreningsdeltagande skulle också kunna vara en bidragande orsak. Men alla hypoteser är förstås bara spekulationer. Vi skulle gärna vilja studera detta vidare. Vi är nyfikna, säger Susanne Wallman Lundåsen.

○ ○ ○

Loke Westberg tar ned sin skylt.

Loke Westberg tar ned sin skylt. Foto: Beatrice Lundborg.

På förskolan Tussilago i Länghem är det nu lördag, kooperativets sista dag. Föräldrarna monterar ned hyllplan och gardiner. Allt ska bort. Böcker, sällskapsspel och leksaksdinosaurier packas eftertänksamt ned i lådor.

I hallen återstår i princip bara ett par stövlar, några plastkassar och ett ensamt fotografi. Porträttet tillhör sexårige Loke Westberg och är uppsatt på väggen ovanför en av klädhängarna.

De andra porträtten i hallen har redan tagits ned. Avtrycken finns kvar på väggen i form av gammal häftmassa som torkat in i tapeten. Fyra små gummibitar per bild, en för varje hörn på fotografierna.

Loke Westberg står på tå. Med bestämd blick sträcker han sig för att nå sitt foto. Om förskolan vore en varelse är det nu hjärtat stannar. Om bara några månader ska förskolebyggnaden bli privatbostad.

Föreningen Norns bruks vänners Rolf Johansson och Bengt Wester står utanför lokalen och kollar efter mötesdeltagare.

Föreningen Norns bruks vänners Rolf Johansson och Bengt Wester står utanför lokalen och kollar efter mötesdeltagare. Foto: Jesper Jäger-Ärlestad.

Samtidigt som föräldrarna förbereder sig inför kooperativets loppmarknad pågår ett helt annat möte i byn Norn, 44 mil norrut. Det är föreningen Norns bruks vänner som har sin årliga stämma.

Det lilla samhället ligger utanför Hedemora, vackert vykorts­inramat mellan två sjöar och en skog. Mycket av det gamla är bevarat. Det tidigare järnbruket har anor från 1600-talet. En gång i tiden var Norn ett samhälle med egen skola, bibliotek och smedja.

Föreningen Norns bruks vänners mål är att bevara berättelser, bilder och föremål som skildrar orten och brukets utveckling under olika tidsepoker. Det årliga midsommarfirandet lockar fortfarande hundra­tals besökare, men trots att det är juli står midsommarstången på ängen kvar. Blommorna och björkriset har vissnat.

Skolbyggnaden i byn har nästan lämnats orörd sedan verksamheten lades ned 1947. Det är här inne som 20 av föreningens 218 medlemmar nu håller sin årsstämma. De flesta i skolsalen är över 70 år och många har varit medlemmar sedan föreningen grundades år 1979.

Medlemmarna sitter vid två långbord som har klätts med en engångsduk av papper. Buketter med handplockade blommor står prydligt i vaser på varje bord. Vid platserna ligger var sin bunt med mötes­handlingar.

Det doftar kaffe och kardemummabullar.

– Är detta möte behörigt utlyst? frågar Rolf Johansson med saklig ton.

Han sitter i katedern och håller en mötesklubba i ena handen. Frågan som ställs kan tyckas ålderdomlig, men är klassiskt föreningsspråk och betyder ungefär: Har ni fått en inbjudan till mötet på korrekt sätt?

En kvinna ställer sig upp och redogör noga för när medlemsbrevet skickades ut. Några av åhörarna antecknar.

– Jag finner mötet behörigen kal­lat, säger Rolf Johansson och fortsätter mötet.

Kvinnan som ställde sig upp heter Inger Johansson. Hon är ordförande i föreningen, vilket också märks på energin i rösten, entusiasmen och kroppsspråket.

Vi skulle kunna beskriva henne som en typisk föreningsperson med ett förflutet i styrelsen under merparten av de senaste 36 åren. Dessutom har hon varit aktiv i andra föreningar under tiden och även politisk förtroendevald för Miljöpartiet i kommunfullmäktige.

– Allt färre unga människor engagerar sig i föreningslivet. Jag tycker att man ser det överallt, inte minst när jag var politisk aktiv. Jag tror att unga människor har så mycket om och kring sig. Det låter kanske lite klyschigt när jag säger ordet livspussel, men jag tror att det är centralt ord för att man ska förstå. Tempot är annorlunda i dag, både för unga och gamla, säger Inger Johansson.

Hon var 42 år när föreningen Norns bruks vänner bildades. Genom åren har medlemmarna arbetat intensivt för att bruksmiljön i samhället ska bevaras och sett till att orten blivit klassad som en miljö av riksintresse. Allt har skett tillsammans, i solidarisk anda.

Men Inger Johansson är orolig över föreningens framtid. Det sker ingen generationsväxling.

– I dag är vi pensionärer allihop. Vem tar vid om några år? Hur ska föreningen överleva? Det är frågor som vi ofta diskuterar. Jag vet uppriktigt sagt inte hur vi ska lösa det. Det är både intressant och brännande, säger Inger Johansson.

Frågan diskuteras i föreningslokaler runt om i Sverige. Hos de stora medlemsbärande organisationerna har problemet med bristande föreningsengagemang stötts och blötts under många år. Varför minskar antalet medlemmar? Och hur ska trenden vända?

Scouterna är en av de organisationer som upplevt ett mycket stort medlemstapp de senaste decennierna. För att söka svar på frågorna gör generalsekreteraren Katarina Hedberg en liknelse:

– Det är lite som varje nyårs dilemma. Utbudet är så stort i dag. Ska jag tacka ja till det första erbjudandet eller kommer det en roligare fest? Jag tror att det finns en större ängslighet och osäkerhet i dag. Ska jag gå till scouterna på tisdag, eller kommer det hända något roligare? Man kanske vill ha en större frihet än att lova att man kommer varje tisdag.

○ ○ ○

Föräldrarna Sandra Westberg och Patricia Staminova förbereder för att stänga ned förskolan Tussilago.

Föräldrarna Sandra Westberg och Patricia Staminova förbereder för att stänga ned förskolan Tussilago. Foto: Beatrice Lundborg.

Det traditionella medlemskapet tycks ha ändrat karaktär. Röda korset, som också tappat många medlemmar de senaste decennierna, beskriver en intressant trend. Samtidigt som antalet medlemmar har blivit färre, så ökar antalet månadsgivare markant, alltså frivilliga som binder upp sig och skänker pengar. På tre år har antalet månadsgivare ökat från 20 000 till 60 000 stycken. Således gör man en god insats, utan att behöva komma i kontakt med dagordning, protokoll och fika­ansvar.

Scouterna har till exempel märkt att det är enklare att få medlemmar att ställa upp ideellt på stora scoutläger där den ideella insatsen är begränsad till en viss dag eller en viss vecka.

– Det handlar om medlems­begreppet. Jag tror att färre i dag drivs av att vara medlemmar. Man vill gärna delta i verksamheten, men man vill ha ett mer spontant och flexibelt engagemang, säger Katarina Hedberg.

Den långsiktiga medlemsutveckling som scouterna haft delas med många scoutorganisationer i andra europeiska länder. Men det finns också undantag. Exempelvis har scouterna i England växt stort de senaste åren. I Sverige ökade man sitt medlemsantal för första gången på tjugo år. Ökningen var dock marginell, cirka två procent.

Katarina Hedberg återkommer flera gånger till föreningarnas demokratiska betydelse. Scouterna och andra organisationer fungerar som en slags demokratiskola där värderingar och attityder kan formas.

Johan von Essen, docent i systematisk teologi vid Ersta Sköndal Högskola forskar om ideellt frivilligt arbete. Han sätter föreningslivets demokratibetydelse i en historisk kontext.

– Demokratifrågan har varit stark i Sverige. Den ideella föreningsaktiviteten anses ha medverkat till demokratiseringen av samhället. Dels har personer gått samman för att få genom sina krav och kunnat förändra samhället, till exempel arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen. Dels har männi­skor fostrats in i demokrati. Man har lärt sig att göra sin röst hörd och att sitta i sammanträde, säger han.

Johan von Essen har tillsammans med kollegan Lars Svedberg med jämna mellanrum genomfört nationella befolkningsstudier om ideellt arbete. Resultatet överraskar föreningslivet och experter. Andelen vuxna i befolkningen som arbetar ideellt i någon form har nämligen varit förhållandevis stabilt sedan 1992. Ungefär varannan person uppger i undersökningen att de arbetar ideellt.

Det skulle möjligen kunna förklaras med att civilsamhället har förändrats och att traditionella föreningar inte är lika viktiga som förut.

I den senaste undersökningen frågade forskarna för första gången om människor arbetar ideellt kontinuerligt eller om man gör enstaka insatser.

– Vi har tyvärr inte ställt den frågan tidigare. Det är väldigt trist, för resultatet var väldigt intressant, säger Johan von Essen.

Av dem som arbetar ideellt uppgav 61 procent att det ideella arbetet skedde vid ett eller några tillfällen om året.

Johan von Essen misstänker att det kan ha skett en förskjutning från regelbundet frivilligarbete till mer tillfälliga insatser. Men eftersom det inte finns gammal data går det bara att spekulera.

– Jag blev oerhört förvånad över att det var en så stor andel. Kanske är det så att individen väljer mer själv i dag vad den vill göra och lyder i allt mindre grad hur traditionella organisationer väljer att organisera sin verksamhet. Man kliver in för att man tycker att det verkar kul eller meningsfullt. Missing People är ett bra exempel. Människor åker till en plats och för att leta efter en saknad person. Och sedan kanske det är det enda personerna gör på tre år. Men de gör åtminstone det – och är stolta över sin insats.

Läs mer.
”Över 800 deltog i sökandet efter försvunna 17-åringen”. Artikel på DN.se. Från 10 juni 2015.
I Kinnekulle i Västergötland dök det upp mellan 600 och 1400 frivilliga från Missing People som hjälpte till att leta efter Lisa Holm i början av sommaren. Ett så stort manskap kommer polisen inte ens i närheten av.

Organisationen har tack vare sociala medier haft en förmåga att mobilisera sig mycket snabbt.

– Några timmar efter att vi har lagt ut en efterlysning av en vuxen så är det ett par hundratusen människor som sett den på Facebook. Om det rör sig om ett försvunnet barn så är det kanske sjuhundra tusen människor som sett inlägget, säger Kenneth Söderlund som företräder Missing People.

När organisationen lade ut Facebook-efterlysningen av Lisa Holm slogs ett nytt rekord. Nästan fyra miljoner människor läste efterlysningen.

– Det är lätt att identifiera sig med anhöriga och att sätta sig in i deras situation när någon är försvunnen. Många säger att de vill agera. De vill inte sitta hemma passivt, säger Kenneth Söderlund.

Det traditionella föreningslivet utmanas till viss del av olika former av gemenskaper på internet. Ett exempel är crowdsourcing-samhället. Uppslagsverket Wikipedia bygger på visionen om ett fritt och öppet innehåll som skrivs av användarna själva. På svenskspråkiga Wikipedia finns strax under två miljoner uppslagsord och 451 000 användare.

Många ägnar stora delar av sin fritid åt att skriva, faktakolla och ändra. Enbart i oktober månad förra året gjordes 647000 redigeringar.

En annan mycket framgångsrik digital rörelse är operativsystemet Linux, som används i datorerna hos många företag, organisationer och privatpersoner. Operativsystemet baserar sig på en idé om att programvaran är fri. Gemenskapen är påtaglig. De som vill och kan hjälps åt. I kommersiella it-system som Microsoft Windows är den källkod som ligger till grund för hur programvaran fungerar en väl förborgad affärshemlighet. I Linux-system är källkoden i stället öppen och går därmed att läsa av alla.

○ ○ ○

Bengt Wester och de andra deltagarna lyssnar koncentrerat när Rolf Johansson håller ett anförande om Norns historia..

Bengt Wester och de andra deltagarna lyssnar koncentrerat när Rolf Johansson håller ett anförande om Norns historia.. Foto: Jesper Jäger-Ärlestad.

På förskolan Tussilago i Länghem är verksamheten med dess dagliga föräldrainsats avslutad. Nu väntar nästa krävande process: nedläggningen av föreningen.

En konkursförvaltare har utsetts och förloppet tar sannolikt hela hösten.

– Jag känner att avvecklingen nog är den tuffaste av alla delar. Vi ska samla alla protokoll och allt annat som har skrivits genom åren. Handlingar ska arkiveras. Jag kan tycka att reglerna till viss del känns lite överdrivna, säger Claudia Lussenburg.

Hennes resonemang kan med fördel även appliceras på den tid när förskolan blommade.

Läs mer.
”Gräsrot och daggmask”. Ledarkolumn av Lena Andersson om orsaker till folkrörelsens förtvining. Från 12 mars 2011.
Förskoleverksamhet har professionaliserats de senaste decennierna. Nya krav på personalens utbildning, dokumentation och andra regler har tillkommit. Allt för att barnen ska få en bättre tid i förskolan. Men kanske slår byråkratin och regelverken också ut verksamheterna som drivs av föreningar? Små organisationer utan tillgång till jurister eller heltidsanställda administratörer. Det kan vara så att byråkrati och krångligt språk avskräcker många personer från föreningslivet.

I Norn tar Rolf Johansson på nytt fram sin ordförandeklubba. Han tittar ned i dagordningen och läser högt.

– Finner ni mötesdeltagare att vi kan avsluta mötet?

Det är tyst i tre sekunder. Sedan tittar en ensam man upp:

– Ja.

Foto: Beatrice Lundborg.

Rättelse: DN skrev att Ersta sköndal högskola för första gången mätt hur mycket tid som människor arbetar ideellt. Rätt ska vara att forskarna för första gången mätt om människor arbetar ideellt kontinuerligt eller om man gör enstaka insatser.

Text: Kristoffer Örstadius
Foto, förskolan Tussilago: Beatrice Lundborg
Foto, Norns bruks vänner: Jesper Jäger-Ärlestad
Grafik & redigering: Sara Rimpi
Redaktör & digital form: Axel Björklund

Berättelsen i korthet