Den inre fienden
Kapitel

Fokus. Den inre fienden


Muslimer i USA: Hotade, hatade och förföljda

Trumpanhängare i Wyoming hotar muslimer och vill kasta bacon på moskén. Några mil bort ligger det gamla fånglägret, där japansk-amerikaner en gång spärrades in för att de sågs som en ”fienderas”.
I dag är det muslimer som misstänkliggörs. Vad sker i ett land när en grupp människor pekas ut som nationens fiende?​

Dela med dina vänner

”VAD GÖR USA SÅ GREAT?”

Eftermiddagssolens ljus faller in på bönemattorna. En långtradare dundrar förbi på motorvägen utanför moskén. 22-årige Mujahid Khan har just gjort asr, som den tredje av dagens fem böner kallas. Nu sitter han på en bönematta i sin blå arbets-t-shirt från möbelaffären där han jobbar. Han drar i sitt långa, svarta skägg och öser beröm över USA, och över det som han kallar de amerikanska värdena.

– Vad är det som gör USA så great? Det är friheten. Att muslimer, kristna, judar, mexikaner, ateister – att vi alla kan bo sida vid sida och ingå i samma gemenskap.

Många amerikaner håller med Mujahid Khan. Det är mångfalden som gör USA starkt och mäktigt. På minnesceremonin i Washington för offren från 11 september-attackerna citerar president Barack Obama det latinska motto som finns på USA:s statssymboler: ”E Pluribus Unum” – ”Av många, en”:


Mer om reportaget


DN:s samhällschef Pia Skagermark: Ord är också handling.

– Det är så viktigt i dag att vi understryker att vi är en nation av människor från varje hörn av världen, människor av alla färger, alla religioner, alla sorters bakgrund, sammanlänkade av ett motto lika gammalt som vårt lands grundande: E Pluribus Unum.

Men vad kan hända i ett land när mångfalden inte uppskattas, utan börjar betraktas som farlig? När en grupp människor pekas ut som samhällsförstörare och inre hot? När man börjar prata om vilka som är riktiga patrioter – och vilka som inte är det?

Det här reportaget ska handla om det.


De flesta muslimer i Gillette, Wyoming, är inte särskilt flitiga moskébesökare och de missar ofta att be. Men under högtiden eid al-Adha är moskén full.

Kapitel 1. Moskén i cowboyland


Mujahid Khans moské ligger i cowboy country, i staden Gillette i USA:s minst befolkade delstat Wyoming. Prärien runt omkring är karg som ett månlandskap.


Wyoming


Wyoming är USA:s tionde största delstat till ytan, men den allra minsta sett till befolkningsantal. Bara knappt 600 000 människor lever här, på en yta större än halva Sverige. Olja-, gas- och kolutvinning är de viktigaste näringarna. Även boskapsuppfödning och turism spelar stor roll för delstatens ekonomi. Nationalparken Yellowstone är den främsta turistmagneten.
Människor har bott i Wyoming minst 12 000 år. I slutet av 1800-talet utspelades blodiga strider mellan ursprungsbefolkningen och amerikansk militär. Ursprungsbefolkningen, med stammar som Wyoming blev en egen delstat år 1890.
Delstatens motto är “Equal rights” (“Lika rättigheter”). Huvudstaden heter Cheyenne.
Källa: www.wyo.gov

Under två timmars bilfärd från flygplatsen ser vi knappt ett enda träd. Bara oändliga gulbruna gräsytor, ärrade av 150 års jakt på fossila bränslen. Här finns många dagbrott där kol bryts, och ännu fler borrhål efter olja och gas.

De få fordon vi möter är maffiga pick-up-bilar eller lastbilar, ofta med reklamklistermärken för gruvutrustning eller oljebolag. Överallt står oljepumpar, så kallade ”nodding donkeys”, och nickar långsamt. Hjordar med svarta köttnötdjur avtecknar sig mot det brungula gräset. Underjordiska kolbränder är ett problem för ranchägarna. När kolet i jorden brunnit upp blir marken porös. Boskapen kan ramla ner i håligheterna som skapas.

Wyoming är till ytan större än halva Sverige. I minst 12 000 år har människor levt här. Amerikas ursprungsbefolkning, med stammar som arapaho, shoshone, lakota, sioux, cheyenne, finns kvar – men är kraftigt marginaliserade.

På 1800-talet trängdes ursprungsbefolkningen undan när cowboys, guldletare, lycksökare och järnvägsarbetare drog till Wyoming. Flera blodiga slag stod mellan amerikansk militär och indianstammar som försökte försvara sig och den mark som plötsligt stals framför deras ögon. I ursinne över den brutala kolonisationen började urbefolkningen attackera resande vagnskonvojer på väg västerut. Militären vann till slut. Indianerna tvingades in i reservat som i praktiken ofta blev betydligt mindre än vad som utlovats från Washington.


22-årige Mujahid Khans släktingar har levt i Wyoming i över hundra år. Sedan familjen öppnade en moské förra året ifrågasätts de av antimuslimska aktivister.

I fjärran ser vi ett koltåg rulla, över en kilometer långt. När järnvägen en gång drogs genom Wyoming behövde rallare och andra arbetare någonstans att bo och handla. Byar byggdes upp på några dagar och övergavs sedan igen, när arbetslagen drog vidare. Men några orter överlevde som centralorter för cowboys, ranchägare och andra som vistades i det ödsliga landskapet. Staden Gillette, döpt efter järnvägsingenjören Edward Gillette, var en av dessa. I början av 1900-talet fanns här postkontor, salooner, hotell, smedjor, sadelmakare, spelhålor samt bordellen Pea Green. Bordellens ägare var Gillettes borgmästare, en man som med revolver i hand beordrade sheriffen att ”inte lägga sig i” när han hade en konflikt. Borgmästaren ägde även stadens lokaltidning, och såg till att det aldrig skrevs något ofördelaktigt om honom eller hans bordell.


Reportaget i tre punkter


• Pakistansk-amerikanska familjen Khan öppnade en moské i cowboystaten Wyoming, och chockas nu av allt hat som strömmar mot dem.
• Under andra världskriget satte USA:s regering 120 000 japansk-amerikaner i fångläger – bland annat i Wyoming – eftersom de ansågs vara av en ”fienderas”.
• I dag är det muslimer som pekas ut som hot, av presidentkandidaten Donald Trump och av en stark antimuslimsk rörelse.

Det var vilda västern, med slagsmål och mord. Cowboys drack sig fulla och sköt varandra på grund av kvinnor eller spelskulder. I en utställning på Gillettes historiska museum finns ett citat:

”På den här tiden fanns bara två sorters män i Gillette: de som spelade poker, och de som inte gjorde det”.

En av de män som inte spelade poker var Zarif Khan.

Han hade växt upp i en liten by i gränstrakterna mellan det som i dag är Pakistan och Afghanistan. Som 30-åring tog han sig 1907 till Bombay och steg på en båt mot Seattle på USA:s västkust. Likt miljoner andra vid den här tiden emigrerade han till USA, med drömmar om att slippa fattigdom och få ett bättre liv.

Zarif Khan tog sig österut i det nya landet. 1909 kom han till Wyoming och etablerade sig som försäljare av snabbmat. Hans specialitet var tamales, mexikanska majsdegsknyten fyllda med kött, serverade svepta i majsblad. I början sålde han sina tamales till fots. Han promenerade med ett ok över axlarna och en hink med sina avlånga bladknyten på varje sida. 1916 hade han sparat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa en liten restaurang. Han kallade den ”Louie’s”.

Förutom tamales serverade Zarif Khan hamburgare, pajer, grytor och glass. Han jobbade jämt och höll alltid öppet, sju dagar i veckan, året om. Och medan en del andra butiker hade ”No indians”-skyltar i fönstret så var alla välkomna att äta på Louie’s.


ERA - Equal Rights Amendment

ERA är ett föreslaget – men aldrig godkänt – tillägg till den amerikanska konstitutionen som specifikt är tänkt garantera kvinnor och män lika rättigheter. Ett sådant tillägg föreslogs för första gången 1923, tre år efter att kvinnor fått rösträtt i USA.
Förslaget tillkom eftersom kvinnorättskämpar ansåg att skyddet mot könsdiskriminering var otillräckligt. ERA har i olika omgångar röstats ner. År 1972 såg ERA ut att bli verklighet, när både senaten och representanthuset röstade igenom tillägget, och även den republikanska presidenten Richard Nixon stödde formuleringarna. Men efter att den konservativa antifeministen Phyllis Schlafly mobiliserat en massrörelse mot ERA, med argumentet att det skulle missgynna hemmafruar, blev förslaget aldrig en del av konstitutionen.
Även motståndarna mot ERA använde kvinnorättsargument. De stod för traditionella könsroller, och var bland annat oroliga för att kvinnor skulle tvingas strida i militären om ERA röstades igenom.

Trots att Louie’s stängde för över femtio år sedan, så lever minnet av Zarif Khan och hans mat i Wyoming. I somras berättade The New Yorker om Zarif Khan. Tidskriftens reporter mötte åldrade Wyomingbor som brast ut i hyllningar till Zarifs omsorgsfullt tillagade hamburgare, ”historiens godaste”.

”Louie” eller ”Louie Tamale” skulle bli Zarif Khans smeknamn. Namnet satte sig så djupt att även hans ättlingar i dag refererar till honom som Louie. Och hundra år efter att hans restaurang öppnade skulle de, ”Louie” Khans yngre släktingar, öppna en liten moské i Gillette.

När vi börjar närma oss Gillette dyker de första skyltarna med valreklam upp i folks trädgårdar. ”TRUMP-PENCE” står det vid en påkostad villa i blockhusstil. Utanför en bilskrot har någon hissat en stor Trumpflagga. Wyoming är en konservativ delstat. Inga Clintonskyltar syns.

Samtidigt hör vi Donald Trump prata i bilradion. Den republikanska presidentkandidaten talar inför en högerkristen grupp i Washington DC. På mötet – Values Voter Summit heter det – understryker Donald Trump ”vårt kristna arv”.

Politiker som Hillary Clinton har övergett de troende, säger Donald Trump. Om han själv blir president så kommer ”vårt kristna arv att uppskattas, skyddas och försvaras på ett sätt som ni aldrig har sett förut.” Nationen är delad, säger Trump, den är ”väldigt väldigt delad”.

– Och det som kommer att leda oss tillbaka till enighet, det är vår tro på Gud och det som Han lär ut.

Bilradion sprakar till när vår Chevrolet-SUV kör bakom en kulle. Ljudet försvinner. När vi kommer ut ur radioskuggan igen håller Donald Trump fortfarande på med att i sändningen knyta idén om USA hårdare till ”det kristna arvet”.


Phyllis Schlafly


Phyllis Schlafly (1924-2016) var en konservativ amerikansk politiker, som särskilt bekämpade kommunism, feminism och rätten till abort. Hon hade miljontals supportrar som hon på 1970-talet mobiliserade för att bekämpa ERA, ett lagförslag mot könsdiskriminering. Schlafly, som var hemmafru och stod för bevarandet av traditionella könsroller, brukade från talarstolen reta sina feministiska motståndare genom att tacka sin man för att han “gett henne tillstånd” att lämna hemmet och hålla tal.
I mars i år gav hon Donald Trump sitt stöd i presidentvalet. När hon avled den 5 september i år så hyllades hon av en rad konservativa politiker. ”Phyllis was always America First!” sa Donald Trump när han talade på hennes begravning (ungefär ”Phyllis satte alltid Amerika först!”). Trump fick stående ovationer av de sörjande i kyrkan.
Källa: The New York Times, samt flera konservativa nyhetssajter

Så går han över till att misstänkliggöra muslimer, framför allt flyktingar från Syrien. Det är fel att ge syriska muslimer asyl eftersom de kan vara terrorister. Att låta dem komma till USA kan innebära en ”katastrof för vårt land”. Flyktingströmmen kan vara en ”trojansk häst”, säger Trump till den konservativa, kristna publiken.

– När ni tittar på bilder från flyktingströmmen så ser ni människor med mobiltelefoner. Mobiltelefoner. Och några av mobiltelefonerna har IS-flaggan tryckt på sig.

Det är Obama och Hillary Clinton som skapat IS, påstår Trump. Han fortsätter sitt tal med att hylla Phyllis Schlafly, en högerkristen debattör och antifeminist som nyligen dog, 92 år gammal.

Phyllis Schlafly var, precis som Donald Trump, en starkt splittrande figur inom amerikansk politik, även i det republikanska partiet. Genom att mobilisera miljoner konservativa kristna lyckades hon på 1970-talet att stoppa en stor jämställdhetsreform, ERA. Hon drevs av en religiös övertygelse och ansåg att USA:s beslut att tillåta abort legaliserade ”mördandet av miljoner ofödda bebisar”.

Kvinnans plats är i hemmet, menade Phyllis Schlafly, som från talarstolen brukade tacka sin äkta make för att han lät henne komma ut och hålla tal. 2007 fastslog hon att våldtäkt inom äktenskapet inte är att betrakta som våldtäkt:

– Genom att gifta sig har en kvinna gett sitt medgivande till sex, och jag anser inte att man kan kalla det våldtäkt.

Innan Phyllis Schlafly dog hann hon ge Donald Trump sitt fulla stöd. Nu tackar Trump genom att hylla Schlafly som en kristen patriot som, liksom han själv, alltid satte USA först.

– Gud välsigne er, avslutar Donald Trump sitt tal i radion.


Moskén i Gillette är döpt efter Queresha Khan, en omtyckt kvinna i släkten som dog för ett par år sedan. Masjid betyder moské på arabiska.

Framme i Gillette kör vi mot golfbanan. Moskén som Zarif Khans ättlingar öppnat ligger här, i en liten röd villa på Country Club Road som för ett drygt år sedan köptes loss av tre bröder i Khan-familjen. ”QUERESHA MASJID” står det på en prydlig vinröd skylt vid infarten. Masjid betyder moské på arabiska.

– Queresha var min mamma, säger Zanfar Khan, en man i 55-årsåldern med en välansad smal mustasch och vänliga, lite sorgsna ögon.

Zanfar Khan kom till USA och Wyoming som ung man på 1980-talet, från Bara, den fattiga by i Pakistan som i stort sett alla Khans i Wyoming härstammar ifrån. Den en gång så fattiga tamaleförsäljaren Zarif ”Louie” Khan blev med åren en välbärgad man, som skickade mycket pengar till sina pakistanska släktingar i Bara. Han finansierade flera skolor och moskéer i Pakistan.

På 1950-talet åkte han tillbaka till sin barndomsby i syfte att hitta en hustru. Den drygt sextioåriga pakistansk-amerikanske restaurangägaren gifte sig i ett arrangerat äktenskap med femtonåriga Fatima. Hon flyttade med honom till Wyoming och de fick sex barn ihop. När Zarif dog på 1960-talet var hans änka Fatima Khan 26 år gammal. Hon var en handlingskraftig ung kvinna, fast besluten att skapa sig ett eget liv, delta i föreningslivet och tjäna egna pengar. Hon anlitade en engelsklärare för att lära sig språket bättre, och aktiverade sig i den lokala hem-och-skola-föreningen.

Tillsammans med en bror som flyttade hit från Pakistan köpte Fatima år 1972 ett hotell.

Det blev starten för en ny era i historien om familjen Khans liv i Wyoming: hotelleran. Fler Khan-släktingar anlände från Pakistan, lockade av den amerikanska drömmen. De bildade familj, skaffade barn, jobbade sig upp. Och om de blev framgångsrika så köpte de sig ofta ett hotell, och hämtade ännu fler släktingar som kunde hjälpa dem att driva det.

I dag lever över 150 Khan-släktingar i Wyoming och delstaterna runt om.

Zanfar Khan, den mustaschprydde mannen i 55-årsåldern, är en av släktens hotellägare. Tillsammans med två bröder anslöt han sig på 1980-talet till sina släktingar i Wyoming. Zanfars första jobb i USA var att packa varor i en stormarknad. I dag driver han ett litet hotell i Gillette.


Utanför moskén finns en basketplan. Tariq Khan skjuter ett skott vid firandet av högtiden eid al-Adha.

Zanfar möter oss utanför moskén, på garageuppfarten. Där finns också en basketkorg där ett gäng yngre medlemmar i släkten Khan är djupt inne i en intensiv och prestigefull match. Några har jeans och t-shirt. Andra är klädda i traditionella pakistanska kläder med långa skjortor och runda mössor. Alla låter väldigt amerikanska när de pratar, med godmodigt avslappnade gliringar:

– Look at this guy, thinks he’s the master of basketball.
– No pressure!
– Make the shot, Tariq!
– Block it!


Personer i reportaget


Mujahid Khan
22-årig möbelförsäljare i Gillette, Wyoming. Djupt troende ung man som älskar USA. Leder bönen i Gillettes lilla moské.
Zarif ”Louie” Khan
Snabbmatsförsäljare som emigrerade till USA från Pakistan. 1916 öppnade han restaurangen ”Louie’s” i Wyoming. Hans ättlingar i dag driver flera hotell i delstaten, och grundade förra året en moské. Dog 1964.
Donald Trump
Republikanernas presidentkandidat som ofta i sina tal misstänkliggör muslimer. Föreslog förra året att muslimer inte ska tillåtas komma in i USA.
Phyllis Schlafly
En konservativ amerikansk politiker, som särskilt bekämpade kommunism, feminism och rätten till abort. Hann ge Donald Trump sitt stöd innan hon avled i september 2016, 92 år gammal.
Zanfar Khan
Mustaschprydd hotellägare och flitig moskébesökare. En av få djupt religiösa medlemmar i den stora Khan-släkten i Wyoming.
Aftab Khan
41-årig hotellägare och affärsman med förflutet som tävlingssimmare. Orolig över den hatfyllda retoriken mot muslimer i allmänhet och mot hans familj i synnerhet.
Sophia Khan
Aftabs tioåriga dotter. Tycker att det är läskigt att folk demonstrerar mot moskén och att de avskyr människor de aldrig ens träffat enbart för att de är muslimer.
Shabnam Khan
29-årig före detta toppstudent och mikrobiolog som nu driver ett hotell i Sheridan, Wyoming. Syster till Aftab.
Ning Augusti Mulyaningsih
43-årig köksarbetare från Djakarta som jobbar hårt i USA för att finansiera sina söners skolgång Indonesien. Moskébesökare som nästan dog i ett islamistiskt terrordåd 2003.
Thomas Jefferson
En av de så kallade ”Founding Fathers” som var med och förklarade USA självständigt 1776. USA:s president 1801-1809. Talade om allas lika värde – och ägde hundratals slavar.
Takao Ozawa
Japanskfödd man som växte upp i Kalifornien och som 1922 försökte bli klassad som ”vit” för att kunna bli amerikansk medborgare. Högsta domstolen avslog begäran.
Andy och Mary Cantrell
Äldre par från Pennsylvania som besöker museet vid det gamla fånglägret Heart Mountain i Wyoming. Minns det aggressiva hatet mot japansk-amerikaner under andra världskriget.
John L. DeWitt
Amerikansk generallöjtnant som ledde operationen 1942 då 120 000 japansk-amerikaner samlades ihop i fångläger. ”Den japanska rasen är en fienderas”, skrev han.
Franklin D. Roosevelt
USA:s president 1933-1945. Ansåg att människor av japanskt ursprung var opålitliga och varnade för effekterna av barnalstring mellan vita och människor av asiatisk börd.
Sam Mihara
83-årig japansk-amerikansk pensionerad rymdingenjör. Var nio år när han tvingades till fånglägret i Heart Mountain i Wyoming. Oroas av dagens antimuslimska våg.
Darlene Bos
Guide på museet vid det gamla fånglägret Heart Mountain. Möter ibland besökare som ifrågasätter varför det är viktigt att påminna om den rasistiska interneringen.
Aura Newlin
36-årig japansk-amerikansk universitetslärare i Wyoming. Har många släktingar som tvingades till fånglägret Heart Mountain.
Chelsea och Jon Roan
Hitlerhyllande Trumpanhängare som leder motståndet mot moskén i Gillette, Wyoming. Brände ett exemplar av Koranen i augusti i år.
Frank Jorge
Moskémotståndare i Wyoming som driver en nätradiostation där hyllningar av Donald Trump blandas med grov rasism.
Saad Almasmari
29-årig glassföretagare och ledamot av city council (kommunstyrelsen) i Hamtramck, Michigan. Emigrerade 2009 till USA från Jemen.
Mirek Frankowski
Katolsk präst i Hamtramcks polsk-amerikanska kyrka S:t Florian. Invandrat från Polen. Stör sig på böneutropen från moskén som ligger granne med kyrkan.
Carl Sohaki
Texasbo som bodde i Hamtramck som barn, och som rest tillbaka för att placera ett foto av sin avlidna mor vid ett altare i S:t Florian-kyrkan. Misstänksam mot muslimer.
Mitch och Aurelia Jaworski
Polsk-amerikanskt par i Hamtramck som uppskattar invandringen och den mångkulturella prägel som deras hemstad har. Driver en nattklubb i Detroit.
Mohammad Fakrul Islam
Imam i Al-Ihsan-moskén i Hamtramck. Gillar Hillary Clinton. Har sänkt volymen på böneutropen efter att grannar klagat.
Iwona Rusan
Polsk-amerikansk Hamtramck-bo som vänt sig till city council för att stoppa hennes muslimske grannes högljudda böneutrop. Tycker att Hamtramck känns för mycket som Mellanöstern.
Inam Miah
Muslimsk ledamot i Hamtramcks city council. Lovar att tala med Iwona Rusans granne för att få honom att ta större hänsyn.


Zanfar Khan står vid sidlinjen och ser på sina basketspelande yngre släktingar. Ovanligt mycket folk har kommit till moskén den här dagen eftersom det är den muslimska högtiden eid. Barnen har fått ledigt från skolan. Ett fyrtiotal medlemmar i Khan-släkten är här, och så ett tiotal indonesiska köksarbetare från trakten.

På en vanlig kvällsbön kommer ibland bara två-tre stycken hit för att be.

– Du vet, 95 procent av muslimer i USA ber inte fem gånger om dagen. Så är det i vår släkt också. Men till eid kommer de, säger Zanfar.

41-årige Aftab Khan är en av 95-procentarna. Han är en atletiskt byggd affärsman som tävlade i simning när han var yngre.

– För mig och många av oss är moskén främst en plats att träffas på vid högtider. Något som binder oss samman, som familj. Och som muslimer.

Aftab föddes i Wyoming. Han gillar fotbollslaget Denver Broncos och står politiskt till höger. Han talar ofta och gärna om hur viktigt det är att hårda miljökrav inte tillåts sätta käppar i hjulet för traktens gruvindustri.

– Åttio procent av våra hotellgäster har med gruvnäringen att göra.

Aftab Khan äger och driver flera hotell och är en välkänd näringslivsprofil i trakten. Men det senaste året har den inte särskilt religiöse Aftab även kommit att bli ett ansikte utåt för moskén. Han har chockats över den hatfulla retoriken mot honom och hans familj.

– Det är nästan bara vi i familjen Khan som är muslimer här. Så när folk protesterar mot moskén och mot muslimer – då är det egentligen min släkt de protesterar mot.

Queresha Masjid är delstaten Wyomings tredje moské, och gruvstaden Gillettes allra första. Sedan moskén öppnade har en högljudd grupp lokala rasister protesterat. För några veckor sedan brände en grupp som kallar sig ”Amerikaner för ett tryggt Wyoming” ett exemplar av Koranen i en av stadens parker. Chelsea Roan, ”vit nationalist” och en entusiastisk Trumpsupporter, höll i tändaren. Hon skrek okvädingsord om muslimer, som hon anklagade för att ”skära av unga flickors klippor”.

Aftab Khan skakar på huvudet åt koranbränningen.

– Jag förstår inte varför någon vill göra så.

Fast egentligen förstår han. Hat mot muslimer är en av de verkligt starka strömningarna i vår tid. En färsk undersökning från University of Minnesota visar att andelen amerikaner som ogillar muslimer har ökat kraftigt de senaste tio åren. 45 procent uppger att de ogillar muslimer – för tio år sedan var den andelen 26 procent.

Runt 3,3 miljoner muslimer lever i USA, enligt en uppskattning från Pew Institute. En Pew-undersökning visar att 14 procent av alla amerikaner tror att ”runt hälften” av muslimer i USA är ”anti-amerikanska”. Bland amerikaner som stöder republikanska partiet är andelen som tror att hälften av USA:s muslimer är fiender till nationen ännu större: 19 procent.

– Sedan moskén öppnade har jag fått flera hot. Jag har hört och läst en oändlig mängd hatiska och elaka kommentarer om oss. Somliga säger att de ska kasta bacon på oss och att de ska driva ut oss ur Wyoming. Vilket känns oerhört märkligt med tanke på att min släkt har levt här i flera generationer. Jag tror att det är svårt att hitta en person som är mer rotad i Wyoming än jag, säger Aftab Khan.

Hans tioåriga dotter Sophia Khan kommer fram och hälsar. Vanligtvis går hon i t-shirts och gymnastikskor, men eftersom det är eidfirande har hon satt på sig praktfullt glittriga pakistanska kläder. Sophia har hört om protesterna mot moskén.

– Det är läskigt att folk inte gillar oss. Folk som aldrig ens har träffat oss.

Somliga säger att de ska kasta bacon på oss och att de ska driva ut oss ur Wyoming. Vilket känns oerhört märkligt med tanke på att min släkt har levt här i flera generationer.

Aftab Khan.

Sophias faster Shabnam Khan nickar. Hon är 29 år gammal och en av släktens många akademiker. När Shabnam var yngre och gick på high school var hon med i debattlaget och fick en rad utmärkelser. Sedan läste hon mikrobiologi på Wyoming State University. I dag driver hon ett hotell i grannstaden Sheridan.

– Vi är helt vanliga amerikaner. Jag kan inte minnas att vi haft något problem med vår tro förrän nu. Möjligtvis att jag fick höra något i skolan precis efter elfte september-attackerna. Men nu med moskén så är det mycket värre, folk pratar om sharia, om jihad. Det är som om folk pratar om oss bakom våra ryggar, säger Shabnam Khan.


”Det är läskigt att folk inte gillar oss. Folk som aldrig ens har träffat oss”, säger tioåriga Sophia Khan (till höger). Hon och lillasyster Amani Khan brukar gå i t-shirt och jeans, men har klätt sig i traditionella pakistanska kläder under eid-firandet. Till vänster Mujahid Khan.


Republikanernas presidentkandidat Donald Trump surfar på misstron mot muslimer – och underblåser den. Muslimer är så skumma att de inte borde få resa in i USA, enligt ett Trumpförslag som kom förra året:

”Donald J. Trump kräver ett totalt och komplett inreseförbud för muslimer tills vårt lands representanter kan begripa vad som händer”, löd pressmeddelandet som skickades ut den 7 december 2015. Senare har han omformulerat inreseförbudet till att gälla personer från ”länder där det finns terrorism riktad mot USA, Europa eller våra allierade”.

– Folk blev så upprörda när jag använde ordet muslimer, så nu talar jag om territorier i stället, sa Donald Trump i en intervju med NBC i somras.


Muslimer i USA


Runt en procent av USA:s befolkning är muslimer, enligt en färsk uppskattning från ansedda Pew Research Center. Det innebär att det bor runt 3,3 miljoner muslimer i USA. Det är färre än antalet judar (5,7 miljoner) och fler än antalet hinduer (2 miljoner).
Runt en tredjedel av amerikanska muslimer är afro-amerikaner, varav många har konverterat till islam. En tredjedel har rötter i Sydostasien, från länder som Bangladesh, Pakistan och Indonesien. Runt en fjärdedel av amerikanska muslimer har arabiska rötter.
Bland kända muslimer i USA finns basketstjärnan Shaquille O’Neal, rapparen och skådespelaren Yasiin “Mos Def” Bey och tv-journalisten Fareed Zakaria. Medborgarrättskämpen Malcolm X och boxningsstjärnan Muhammad Ali, bägge avlidna, var muslimer.
Pew räknar med att andelen amerikanska muslimer kommer att stiga, och att muslimer år 2050 kommer att utgöra 2,1 procent av USA:s befolkning. Det innebär i så fall att antalet amerikanska muslimer kommer att vara drygt 8 miljoner. Muslimer i USA är i genomsnitt ganska unga jämfört med den övriga befolkningen, vilket gör att de förväntas föda fler barn.
Pews forskare betonar att det inte är lätt att vara säker på hur stort antalet muslimer egentligen är, eftersom det inte finns någon statistik som anger medborgares religiösa tillhörighet.
Källa: Pew Research Center

Han har även börjat tala om ett ideologiskt test – ”ett extremt, extremt test” – för att se till att enbart människor med värderingar som Donald Trump anser vara acceptabla ska släppas in i landet.

Många i familjen Khan anser att de återkommande antimuslimska protesterna och koranbränningarna ytterst har med Donald Trump att göra.

– De som bränner Koranen här i Gillette uppfattar att det är rätt att göra så. Trump har ju pekat ut muslimer som farliga och ett hot mot USA, säger 22-årige Mujahid Khan.

Mujahid jobbar i en möbelaffär och är en av få riktigt fromma medlemmar i den måttligt religiösa Khan-släkten. Han är född och uppvuxen i Wyoming, men har även varit i Pakistan några år för att studera Koranen. I brist på en riktig imam är det Mujahid som leder bönen i moskén.

– Allahu akbar, Gud är större, börjar han på arabiska.

Så stakar han sig lite grand. De runt femtio som denna eid al-Adha knäböjer framför honom betraktar honom välvilligt. Mujahid är inte jättebra på arabiska, men det gör inte så mycket. Det är ändå nästan ingen i lokalen som förstår det. En del kan pashto, språket som talas i släktens gamla by i Pakistan. Men inte de unga Khanarna, eller de indonesiska köksarbetarna som sitter längst bak.

Engelska, däremot. Det förstår alla.

– Varför tar du inte det på engelska, så att folk kan följa med! uppmanar en Khan-släkting i vit skjorta och slips.

– Okej, säger Mujahid.

Så kör den unge böneledaren en sorts islamgrundkurs på engelska för sina religiöst ovana släktingar. Han berättar att en muslim måste kunna skilja mellan tillåtet och förbjudet, mellan haram och halal.

– Det måste ni lära era barn. Ni kan också skicka dem till muslimskt sommarläger om ni vill.

Mujahid Khan visar exakt hur och när man ska knäböja och vad man ska mumla vid bönen.

– När imamen säger ”Allahu akbar”, lägg era händer längs kroppen. Så repeteras det tre gånger, ”Allahu akbar”. Och då sammanför ni era händer. Sedan kommer jag säga en sura, en koranvers. Sedan blir det Allahu akbar igen. Har ni några frågor?

Bönen börjar. En mobiltelefon piper. Mujahid tittar kort åt det håll där ljudet kom från, och fortsätter sedan med läsningen av Koranen.


Moskén i Gillette har ingen riktig imam. 22-årige Mujahid Khan (i glasögon) som studerat Koranen leder bönen i stället. Han kan inte arabiska så bra, men det gör inte så mycket eftersom nästan ingen i lokalen förstår det i alla fall. Engelska funkar bättre.

Kristendomen och islam har många beröringspunkter. Berättelsen om Abraham som var villig att offra sin son till Gud finns både i Bibelns Gamla testamente och i Koranen. Eid al-Adha firas till minne av Abraham, eller Ibrahim som han heter i Koranen, och hans beredvillighet att offra det som han hade kärast till Gud. Det ska vara en dag då människorna försonas med sina föräldrar, sin släkt och sina vänner.

Även om Khanfamiljen generellt inte är särskilt konservativ i religiösa frågor – få kvinnor bär exempelvis slöja – så är moskén könsuppdelad. När bönen är över reser sig de manliga gudstjänstfirarna, kramar om varandra och önskar glad eid.

De sätter på sig skorna och går ut på gårdsplanen. Därute står redan kvinnorna, som bett i en egen lokal.

Några börjar spela basket ute på gården. Andra smakar på starka maträtter som de indonesiska köksarbetarna dukat fram.

Ning Augusti Mulyaningsih heter en av indonesierna. En 43-årig kvinna i MC-jacka och stickad Harley-Davidson-mössa som jobbar på en japansk restaurang i Rapid City i grannstaten South Dakota. Sedan 2007 har hon bott och arbetat på olika krogar i USA. Hon lever snålt och skickar varje månad hem pengar till Djakarta så att hennes artonåriga tvillingar ska kunna läsa på universitetet. Det är den amerikanska drömmen – att jobba hårt för att ge sina barn en bättre framtid.

– Jag har inte sett mina barn särskilt mycket de senaste nio åren. De bor med sin mormor, säger Ning Augusti Mulyaningsih.

Hon önskar att hon var amerikansk medborgare, så att hon fick rösta i presidentvalet.

– Då skulle jag rösta på Hillary. Trump och hans anhängare verkar tro att alla muslimer är terrorister.

Ning Augusti Mulyaningsih ler lite snett när hon säger det. Blicken under mössan glimmar till. Det finns en särskilt grym ironi i att peka ut just henne som terrorist.

År 2003 jobbade hon på femstjärniga Marriott Hotel i Djakarta när en självmordsbombare utlöste sen sprängladdning som dödade tolv och skadade 150. Ning Augusti Mulyaningsih var nära att dö. Hon tillbringade de följande två åren på sjukhus, med oändligt många smärtsamma operationer.

– Jag har tvingats byta ut alla tänder och nästan hela ansiktet, säger hon.


Köksarbetaren Ning Augusti Mulyaningsih tycker att det känns bisarrt att muslimhatare kopplar ihop henne och hennes moské med islamistisk terrorism. Hon avskyr extremism. År 2003 överlevde hon själv med nöd och näppe ett islamistiskt terrordåd i Djakarta.

Ning Augusti Mulyaningsih tror inte att Donald Trump bryr sig om att merparten av offren för islamistisk terrorism själva är muslimer.

– Han gillar inte muslimer, helt enkelt, säger Ning Augusti Mulyaningsih.

Aftab Khan, affärsmannen och hotellägaren, är inte lika säker. Han är republikan och anser att Donald Trump slår mot muslimer av populistiska skäl, för att han tror att det ger röster. Men det är olyckligt och farligt att sprida misstro mot en grupp människor, varav många är hårt arbetande amerikanska patrioter, menar Aftab.

– Det är svårt att stoppa in anden i flaskan när man väl har släppt ut den.

Mujahid Khan kommer gående från basketplanen, varm efter en intensiv match. Även han vill tala om sin oro för Trump.

– Vi är inga riktiga amerikaner i hans anhängares ögon. De förstår inte att riktiga amerikaner kan se olika ut.

Ända sedan den amerikanska revolutionen på 1700-talet och grundandet av USA har striden pågått om vilka grundläggande värden som landet ska byggas på. Vilka människor ska få ingå i republiken, och vilka får inte vara med?

När de nordamerikanska kolonierna förklarade sig självständiga från Storbritannien så byggde de sin nya federation på upplysningstankar om jämlikhet och frihet. Formuleringarna i självständighetsförklaringen från 1776 är klassiska, och har kommit att influera många statsbildningar. Där står:

”Vi anser att dessa sanningar är självklara: att alla människor är skapade jämlika, att de av sin skapare har utrustats med vissa obestridliga rättigheter och att liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa rättigheter.”


”Vi är inga riktiga amerikaner i hans anhängares ögon”, säger Mujahid Khan om Donald Trump.

Men ”alla människor” betydde inte alla människor. Kvinnor hade inte rösträtt. Och indianer och svarta räknades inte, när Thomas Jefferson och de andra så kallade ”Founding Fathers” utropade republiken Amerikas förenta stater. Godsägaren Thomas Jefferson, USA:s president mellan 1801 och 1809, ägde själv hundratals slavar.

1790 antogs en lag som slog fast att endast ”fria vita personer” fick bli amerikanska medborgare. Efter inbördeskrigets slut 1865 avskaffades slaveriet i USA, och medborgarskapet öppnades även för svarta, eller ”personer med afrikanskt ursprung” som det hette i lagtexten. Men människor med asiatiskt påbrå stängdes fortfarande ute från den medborgerliga gemenskapen.

1882 klubbades ”The Chinese Exclusion Act” igenom – en lag som specifikt förbjöd människor födda i Kina från att få bli amerikanska medborgare. 1917 utökades förbudet till i princip hela Asien. Den som ansökte om medborgarskap måste vara antingen svart eller vit. Det ledde till rättsfall där araber, japaner, burmeser och andra ansökte om att få räknas som vita. Några lyckades bli klassade som vita – men oftast sa domstolarna nej.

1922 blev det ännu svårare, efter att Högsta Domstolen satt ned foten i ett rättsfall där en japanskfödd man som växt upp i Kalifornien, Takao Ozawa, ansökt om att få bli amerikansk medborgare. Högsta Domstolen konstaterade att Ozawas skinn visserligen var ganska ljust – men att han ändå inte kunde räknas som vit. Därmed fick han inte bli amerikansk medborgare.

Amerikanska politiker och jurister hymlade inte med att det handlade om raslagar. När USA 1924 i princip förbjöd arabisk och asiatisk invandring motiverades det med att landet skulle behålla ”den rasliga balansen av vårt folk” och att ”stabilisera den etniska sammansättningen av befolkningen”.

Den rasistiska lagstiftningen innebar att européer som emigrerade till USA ganska enkelt fick bli amerikaner – men att personer som tamaleförsäljaren Zarif Khan i Wyoming fick problem. År 1925 ansökte han om att bli amerikansk medborgare, berättar The New Yorker i sin artikel om Zarif Khan. Ansökan beviljades först, men efter fem månader fråntogs han sitt medborgarskap. Det spelade ingen roll att han var en omtyckt krogägare och respekterad invånare i Wyoming – en person född i bergstrakterna mellan Pakistan och Afghanistan kunde varken betraktas som svart eller vit. Rätten slog fast att Zarif Khan var ”medlem av den gula rasen”, och att han därmed inte fick bli amerikan på riktigt.

Gradvis luckrades raslagarna upp. Bara några år efter att Zarif Khan fråntogs sitt medborgarskap öppnades åter möjligheten för människor med asiatiskt ursprung att bli medborgare. När nazisterna tog makten i Tyskland och på 1930-talet införde hårda raslagar, blev det allt mer pinsamt för USA att fortfarande ha kvar sin egen rasistiska lagstiftning. 1943 upphävdes ”The Chinese Exclusion Act”.

Men rasismen mot människor med asiatiskt ursprung var fortfarande officiell amerikansk politik. Under andra världskriget, efter Japans bombning av den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii 1941, så trappades förföljelsen mot japansk-amerikaner upp.

Och på en ödslig slätt i Wyoming, bara några mil från moskén i gruvstaden Gillette, finns resterna av ett gammalt läger som utgör ett av de kusligaste bevisen på det.

Läs kapitel 2 i reportaget.

Se Niklas Orrenius berätta om reportaget.

En artikel av

Text Niklas Orrenius
Foto Anders Hansson

Berättelsen i korthet