Anders Ygeman intervju med Dagens Nyheter - DN.Fokus
Kapitel

Fokus.

Foto: Thomas Karlsson

Anders 
bakom 
Ygeman

I över tjugo år var han en doldis i politiken. Sedan lyfte karriären. Inrikesministern har stått för lugnet i stormen – men vem är det egentligen som vi håller i handen under kriserna? Karin Eriksson och Thomas Karlsson har följt Anders Ygeman.

Dela med dina vänner

Ygemania, dag 131: Ytterligare en resa, ett möte, en pressträff, en intervju. En lågmäld inrikesminister går ombord på regeringsplanet innanför vip-grinden på Arlanda. Han är på väg till en stad i sorg och en organisation i kris.

Under ett extrainkallat möte i Bryssel ska ministrarna i EU:s så kallade RIF-grupp för inrikesfrågor och säkerhetsfrågor enas om ett gemensamt uttalande om solidariteten med Belgien efter terrorattentaten den 22 mars.


null

Foto: Thomas Karlsson

Det märks på stämningen runt bordet att någonting inte är som det brukar vara.

– Det är som om det ligger en svart ton runt hela diskussionen. Det är klart att det också finns en känsla av … Kommer det att bli fler sådana möten? Naturligtvis är det flera inrikesministrar runt bordet som funderar över om och när och hur det här skulle kunna hända i deras respektive länder, berättar Anders Ygeman efteråt.

Han har själv haft den tanken i sitt huvud ända sedan terrorattentatet i Paris mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo och den judiska matbutiken Hypercacher.

– Jag sa redan då att vi måste orka tänka att det som hänt också kan hända i Sverige. Även om det är en jobbig tanke så måste vi rusta oss utifrån det.


null

Inrikesministern på väg från riksdagen till Rosenbad. En promenad på 300 meter. Foto: Thomas Karlsson

Attentatet mot Charlie Hebdo inträffade i januari 2015. Den 13 november samma år drabbades Paris av nya explosioner och skottlossningar. I konsertlokalen Bataclan utförde terroristerna en massaker.

Morgonen därpå kontaktades Anders Ygeman av Ekots lördagsintervju. Kunde han med kort varsel komma till studion? Han tackade ja.

Under de kommande dagarna syntes inrikesministern överallt i medierna för att berätta om de svenska myndigheternas arbete mot terrorn.

”Aktuelltintrot har inrikesministern i närbild. Ygemania är här”, twittrade Dagens Nyheters krönikör Viktor Barth-Kron.

”Vad skulle vi ta oss till utan Anders Ygeman?”, undrade Expressens Britta Svensson.

Hon hade haft ögonen på inrikesministern under en längre tid.

– Jag kände ju till honom som en ganska kontroversiell Stockholmspolitiker. Så när han blev minister tänkte jag att ”den där ska jag hålla koll på”. Sedan tyckte jag att han var kanonbra redan efter Charlie Hebdo. Han blev fort väldigt tydlig som politiker, berättar hon.

Hennes första hyllning till Anders Ygeman vintern 2015 fick ingen större uppmärksamhet.

– Men när jag skrev den andra texten fick jag jättemånga reaktioner från läsarna. Då förstod jag att han hade gått igenom bruset, berättar hon.


null

Nyckel till framgång 1: Lugnet. Foto: Thomas Karlsson

En medelålders vit man träder fram och representerar tryggheten i en tid av svåra prövningar. Så kan man summera närmare 150 dagar av Ygemania. Då kan historien om hur Anders Ygeman blev landets populäraste minister te sig ganska förutsägbar.

Men den innehåller sina piruetter och oväntade vändningar.

Anders Ygeman är vänstersossen som kommit att förknippas med lag och ordning. Den glade gamängen med det lågmälda allvaret. Veteranen som efter nitton långa år i riksdagen plötsligt har fått sitt genombrott.

Före valet 2014 funderade han allvarligt på att lägga av med politiken. Om Socialdemokraterna hade förlorat en gång till hade han förmodligen sökt sig till näringslivet. Han längtade efter att uppnå konkreta resultat, efter åtta år i opposition.

Det blev ett maktskifte och därefter några veckors väntan på telefonsamtalet. Till slut sa Anders Ygeman till sin dotter att det nog inte skulle bli någon ministerpost. Samma dag ringde Löfven och bad om ett möte. Ygeman gick dit med två tankar i huvudet.

– Den ena var ”okej, han kommer att säga att jag inte får något”. Det andra var ”okej, han kommer att ställa en fråga, undrar vad”. Men det var inte så att jag hade en klar analys. Det var mer ojojojoj.

Så sa han ”inrikesminister”. Vad hände då?

– Det blev en väldig massa frågor i huvudet om vad en inrikesminister var. Vi hade inte haft en på 20 år och vi har inte haft den här ansvarsfördelningen på 40 år. Men jag trodde nog att det skulle gå att göra något av det.

Vad sa familjen?

– Sanningen är att sonen blev jätteledsen och dottern blev jätteglad. Just då gick det ett barnprogram, ”112 på liv och död”, som vi tittade på tillsammans. Dottern såg det som att jag blev ansvarig för hela programmet. Sonen som är lite äldre såg nog mer framför sig hur jag skulle vara borta.

Man kan tycka att man efter nitton år har en rätt bra bild av vad det innebär att vara minister. Jag trodde nog att jag hade det.

Du har sagt att du trodde att du var förberedd – men det var du inte.

– Man kan tycka att man efter nitton år har en rätt bra bild av vad det innebär att vara minister. Jag trodde nog att jag hade det. Men jag kunde i alla fall inte före­ställa mig vilken omställning det skulle bli. Både i termer av arbetssituation och uppmärksamhet.

Vad var det svåraste?

– En jättestor omställning när man varit i opposition ett tag är att allting blir verklighet. Det är naturligtvis det som man verkligen eftersträvar, men det är ett betydande ansvar. I de frågor som jag hanterar kan fel beslut riskera att påverka väldigt många människor på ett väldigt påtagligt sätt. Uppmärksamheten slapp jag i början. Men sedan …


null

Arbetslunch – pastasallad – med bland andra Henrik Thelander, tillförordnad polisområdeschef i Västmanland. Foto: Thomas Karlsson

Till polishuset i Västerås kommer Anders Ygeman en solig vårvinterdag för att få veta mer om arbetet mot våld i nära relationer. En reslig poliskvinna ska hålla i ett av föredragen. Men först går hon fram till ministern och ber om en hälsning.

– Det är till min svärmor. Hon är ditt största fan, säger hon.

Så har Ygemanian letat sig in i vardagen. Inrikesministern skriver en autograf innan han lyssnar på dragningarna av polisen i Västmanland. Lunchen blir en pastasallad i plastskål, och ett samtal med lokala polischefer. En av dem berättar att han gett sina mannar strikta direktiv: Inga fler räddningsaktioner av djur.

– Vad ser jag på Facebook dagen därpå? Jo, tre poliser som jagar andungar i en damm, suckar han.

Anders Ygeman lovar: Djuren ska bort. Polisen ska inte syssla med sådant.

Efter mötet konstaterar inrikesministern att det står och väger för den stora omorganisationen i polisen.

– Man har fått all oro av en omorganisation, men man känner inte att man har fått ut de där poliserna som skulle bli den positiva effekten, säger han.

Vad kan du göra?

– Jag tror att omorganisationen är rätt väg och jag tror att den kommer att frigöra mer resurser. Men målet är ju inte en omorganisation. Målet är ökad trygghet, mindre brottslighet och lite fler som hamnar bakom lås och bom av de som begår brott. Når vi inte det kommer vi naturligtvis att justera i det.

Djuren ska bort från polisen.

– Och ärenden med handräckning ska bort. Liksom uppenbart ogrundade anmälningar. Det är säkert 10–15 procent av polisanmälningarna som inte rör brott. Två örnar har polisanmälts för olika brott. Det finns en anmälan om en ful julklappsströja. En anmälan mot en hård duschstråle. Såna anmälningar tar inte upp så mycket av polisens tid ute. Men det är en extrem administration.


null

Tack för i dag! Anders Ygeman på väg ut från polishuset i Västerås. Foto: Thomas Karlsson

Om du är politiker och vill framstå som engagerad och handlingskraftig – testa frågor som rör brott och straff, polis och inre säkerhet. Det är ett område som kräver engagemang och tydlighet.

Det är i alla fall den tidigare social­demokratiske justitieministern Thomas Bodströms erfarenhet:

– Detta är en ministerpost som kräver att man är offensiv. Frågorna är så mediala att om man inte tar utrymmet kommer någon annan att göra det. Där tycker jag att Anders är väldigt bra med sin tydlighet och sin oräddhet. Han är en kompensation för alltför många räddhågsna ministrar.

All retorik utgår från situationen. Efter terrordåden i Paris, mitt i höstens stora flyktingkris, uppstod ett behov av någon som vågade gå ut och säga att läget var under kontroll.

– Anders Ygeman svarade mot ett situ­ationellt krav. Han var tillgänglig och hade tajming. Men han gjorde det också på ett lågmält och lugnt sätt. Han har inte fastnat i sina talepunkter. Han vågar resonera. Det gör att han framstår som en god lyssnare. Han vinner ju på jämförelsen med Stefan Löfven som är försiktig och orolig och svår för journalister, säger Fredrik Söderquist, retoriklärare vid Södertörns högskola.

Den socialdemokratiska samhällsdebattören Ursula Berge drar en parallell till flodvågskatastrofen 2004, när regeringen framstod som handlingsförlamad och kommunikationsdirektören på Fritidsresor fick fylla tomrummet i debatten.

– Anders Ygeman är Lottie Knutson fast tio år senare. Det som är hans största tillgång är att han är så medialt driven och otroligt tillgänglig. Han har nästan aldrig något nytt att säga, men han säger det på ett bra sätt. Han har också en tacksam roll i en orolig tid, säger hon.

Formellt ingår Ygeman inte i Socialdemokraternas innersta krets. Han är inte ens chef över sitt eget departement. Ändå sägs det att Löfvens evige kronprins, näringsminister Mikael Damberg, gnisslar tänder över alla Ygemans lyckade framträdanden.

– Det är klart att det finns ett politiskt spel, och att Ygeman är en spelare. Men han har också insett att han får bättre spelkort om han faktiskt ser till att sköta sitt jobb, säger Johan Westerholm, redaktör för debattsajten Ledarsidorna.


null

Nyckel till framgång 2: Det goda humöret. Foto: Thomas Karlsson

Det går lätt att få folk att stapla omdömen om inrikesministern: Han är ofta på gott humör. Påläst. Energisk. Strateg ut i fingerspetsarna. En maktspelande Machiavelli från Stockholms arbetare­kommun.

För att nu ta några beskrivningar. Lugn, säger många.

– Det kan jag hålla med om. Jag tror att lugnet har varit en tillgång de första femton månaderna. Jag hetsar inte upp mig över att det händer många saker samtidigt. Jag försöker lugnt bearbeta dem, säger Anders Ygeman.

Både vänner och fiender säger att inrikesministern är skicklig på att tänka långsiktigt och att han ogillar att förlora.

Flera i omgivningen framhåller att Anders Ygeman är uppvuxen längs den gröna linjens tunnelbana, i Hagsätra i södra Stockholm.

En vän talar om den genuina gemenskapen söder om söder. Det var ett förortsliv nära både betong och natur, där den som engagerade sig politiskt tidigt kunde skapa sig ett starkt kontaktnät.


Anders Ygeman

Född: I juni 1970. Uppvuxen i södra Stockholm.
Familj: Fru och två barn. Bosatt i södra Stockholm.
Politisk karriär: Vice ord­förande i SSU 1995–1997. Riksdagsledamot sedan 1995. Har bland annat haft ansvar för Socialdemokraternas miljö- och jordbrukspolitik- samt transportfrågorna. Inrikesminister med ansvar för polisen och terrorbekämpningen sedan 2014.
Ansvar som Inrikes­minister: Terrorbekämpning, brottsbekämpning, civilt försvar, krisberedskap och rättsväsendet.
Specialbegåvning: Organisatör med stort O. Ligger bakom familjens rullande matschema på fyra veckor. Skapade harmoni på Stockholmsbänken i riksdagen genom att uppfinna en komplicerad algoritm för fördelningen av tjänsterummen.
Ygemania: I Novus förtroendemätning i januari 2016 hamnade Anders Ygeman på förstaplatsen bland landets toppolitiker – före alla partiledare och före alla andra ministrar. 32 procent av de tillfrågade sa sig ha stort eller ganska stort förtroende för inrikesministern. Tvåa i mätningen var utrikesminister Margot Wallström (31 procent), följd av centerledaren Annie Lööf (28 procent). Statsminister Stefan Löfven hamnade på femte plats (24 procent).

En kritiker säger att mentaliteten i de södra förorterna påminner om bruks­orter på landsbygden. Det är ingen kosmo­politisk eller intellektuell miljö, snarare en grogrund för betong­sossar.

– Jag är ju uppvuxen på nionde våningen i ett betonghus, så jag har svårt att se betong som något negativt. Även om jag antar att den som använder begreppet vill säga att man är gråsosse och gammaldags, säger Anders Ygeman.

Han var enda barnet, gladlynt, lite snacksalig, och bra på att sysselsätta sig själv. Ganska bortskämd, enligt hustrun, som själv vuxit upp i en stor familj.

– Hon menar att jag inte har förstått de begränsningar som man har när man växer upp med flera syskon. Dela kakan och så där. Den som är ensambarn får alltid hela kakan, säger han.

Han kan inte minnas exakt när han blev politiskt medveten, men kärnkraftsomröstningen 1980 och Falklandskriget 1982 var två viktiga hållpunkter på vägen mot tonåren.

– Det fanns ett starkt rättvisepatos i min omgivning, även om vi inte satte politiska ord på det, säger han.

Under en period som ung och arbetslös fick Anders Ygeman själv ekonomiska problem. Det uppdagades när han kommit in i riksdagen i mitten på 90-talet, och Aftonbladet kartlade ledamöternas privata affärer. Han hamnade på värstinglistan med 21 noteringar hos kronofogden.

– Det var en period i mitt liv när jag hade ströjobb och det var lite tuffare, berättar han.

De flesta av betalningsanmärkningarna gällde obetalda parkeringsböter.

– Jag tror att det berodde lite på att jag hade väldigt dåliga bilar som inte alltid gick.

Kunde du inte ha låtit bli att köra bil?

– Jo, men absolut. Det finns många saker som jag kunde gjort annorlunda i mitt liv. Inte bara detta.

Vad vill du säga till den som tycker att det är väldigt slarvigt att dra på sig betalningsanmärkningar?

– Att jag fick det när jag var arbetslös. Och att jag sedan betalade tillbaka det. Jag betalade alla räkningar så klart. Men jag betalade dem för sent. Och det kan nog vara en nyttig erfarenhet.

Vad betyder den erfarenheten nu när du är på andra sidan och representerar ordningsmakten och lagens långa arm?

– Jag tror att det är bra att ha förståelse för hur människors livssituation påverkar deras handlingar och val och hur man genom att förbättra för människors liv kan förbättra samhället och minska brottslighet. Det finns ibland en blindhet för att man kan låta klyftor växa och skolresultat sjunka och arbetslöshet växa, utan att det händer någonting.

Hur har du det med parkeringar nu för tiden?

– Jag har säkert parkerat fel någon gång. Men vi bytte, först till parkeringsplats och sedan till garage för att slippa det där med p-böter. Sedan två år tillbaka har vi bilpool i stället för bil.

Den politiska karriären inleddes i SSU. Där blev han känd som en kreativ kampanjmakare.

– Vi skilde oss nog från tidigare generationer av socialdemokrater genom att vi inte var misstänksamma mot journalister utan sökte rubrikerna. Det är Anders adelsmärke. Han har alltid haft en avdramatiserad relation till medierna, säger Tomas Rudin, vän sedan SSU-tiden.

1995 valdes Ygeman till förbundets vice ordförande. Han beskrevs som mer vänster och mer medial än SSU-basen Niklas Nordström. Två år senare avskaffades vice-uppdraget, i vad som många på vänsterkanten betraktade som en kupp. Under ett antal år skulle SSU skakas av hårda personstrider. Grunden var egentligen en politisk fråga: Sveriges medlemskap i EU.

I DN:s reportage från valvakan 1994 beskrev den unge EU-motståndaren Anders Ygeman jasidans seger i folkomröstningen som ”en knytnäve i magen”.

– Då kändes det säkert så. Man jobbade dygnet runt i någon månad. Vi gav verkligen tusen procent. Då är det klart att det blir jobbigt när man torskar. Men jag tror att jag gick bort till jakampanjen och grattade dem som varit med där, säger han.

EU-frågan slet hårt på både ungdomsförbundet och moderpartiet.

– Båda sidorna utmålade det som självklart att man utifrån en socialdemokratisk ståndpunkt skulle välja just det alternativet. Då utmålar man det andra alternativet som mindre socialdemokratiskt. Man hamnar i att ”du är ju inte lika mycket socialdemokrat som jag”, säger Anders Ygeman.

SSU var en konfrontativ miljö.

– Det gick snett. Jag får ta på mig delar av skulden. Till slut hade man inte ett diskussionsutbyte som var produktivt. Man klistrade etiketter på folk. Det låter lite konstigt men jag uppfattade det som en befrielse när jag kom till riksdagsgruppen. Där var mycket friare diskussioner.

Den tidigare SSU-ordföranden Niklas Nordström är numera kommunalråd i Luleå.

”Ett av regeringens starkaste namn är @ygeman. Stabil och tydlig i viktiga frågor”, twittrade han i augusti förra året.

– Jag märkte att det var många som kände en oro i flyktingfrågan, och att den oron kopplades till Socialdemokraterna och regeringen. Men Anders var ett undantag. Han lyckades tidigt kliva fram med en politik som håller ihop och ger förtroende, säger Nordström.

Jag tror att lugnet har varit en tillgång de första femton månaderna. Jag hetsar inte upp mig över att det händer många saker samtidigt. Jag försöker lugnt bearbeta dem.

Det går att läka såren efter personstrider. Men alla sår har inte läkt.

Helvetets förgård är ett klassiskt omdöme om Stockholms arbetarekommun. Det brukar tillskrivas den tidigare partiledaren Per-Albin Hansson.

För tio–femton år sedan skakades Stockholms stad av hårda personstrider, med petningen av bland andra borgarrådet Annika Billström som kulmen.

Anders Ygeman och hans hustru Elisabeth Brandt Ygeman samt Ygemans nära vän Roger Mogert och hans då­varande fru Veronica Palm utpekades vid den här tiden som ett par av ”familjerna” som med järnhand styrde Stockholms social­demokrater. I kretsen ingick också det blivande finansborgarrådet Karin Wanngård och hennes make.

De var inte fler än att de rymdes runt ett trädgårdsbord på midsommarfesterna.

Kritikerna menar att de tog personstriderna i Stockholms arbetarekommun till en ny nivå, genom att blockera meningsmotståndare och premiera lojalitet framför meriter.

– Man hade stöd av en majoritet av organisationerna men bara en minoritet av medlemmarna. Mycket var sunkigt. Där finns fortfarande en bitterhet bland människor som upplever att Anders Ygeman inte var lika med fair play, säger en före detta Stockholmspolitiker.

En annan säger med en suck att Ygeman och hans gäng var ”gråsossar av sämsta sorten”.

– Staten och kommunerna skulle sköta allt. Det gjorde att Socialdemokraterna i Stockholm uppfattades som gammeldags.

När Anders Ygeman får frågor om de stormiga åren påpekar han snabbt att han lämnade arbetarekommunen bakom sig för fem år sedan.

– Jag är så glad att jag inte är där nu. Jag tror att fler borde göra som jag och zooma ut och inse hur extremt introvert den här diskussionen är, säger han.

Låg det något i kritiken?

– Om familjer? Nej. Men däremot tycker jag att det stämmer att politiken i Stockholm är alldeles för personcentrerad. Det är absolut så att jag haft ett inflytande i Stockholms arbetarekommun. Jag satt i styrelsen i många år.

Men vad kunde du ha gjort annorlunda?

– Jag tror att jag kunde ha varit mer ödmjuk och jag kunde säkert ha varit mer öppen. Men i Stockholm samlas väldigt många starka personligheter. Det gör att väldigt många människor som skulle vilja synas mer inte får göra det. Det gäller mig också. Jag fick lämna partistyrelsen på en kongress. Som ett exempel.


null

Årsmöte på hemmaplan i S-föreningen i Årsta-Enskede-Vantör. Anders Ygeman håller tal om att varken förlora hjärtat eller huvudet i flyktingkrisen. Foto: Thomas Karlsson

En söndagseftermiddag i mars kommer Anders Ygeman till teatern i Årsta Folkets hus. S-föreningen har årsmöte och inrikesministern hälsas med kramar.

Nu är han på hemmaplan, fortfarande söder om söder, om än närmare tvärbanan är tunnelbanans gröna linje.

Mötesordföranden undrar om åhörarna blir ”lite star struck”, smått bländade av den lysande politiska stjärnan. Här är Ygemanian lika mycket ett skämt som ett genuint glädjeämne.

– Det är så bra att fler än vi får ta del av Anders kompetens, säger Ulla Gisslar, medan hon för protokoll över mötesdeltagarna.

Det korta talet handlar till stor del om flyktingkrisen. Anders Ygeman säger att Socialdemokraterna varken ska vara hjärtlösa som Sverigedemokraterna eller huvudlösa som till exempel Centerpartiet.

Så talar en person som vill positionera sig i mitten.

Den klassiska högervänsterskalan har inte riktigt täckt in alla positioner under flyktingkrisen. Debatten har snarare kretsat kring en annan skala, som går från i den ena änden liberalism, tolerans och öppenhet till i den andra änden konservatism, nationalism och auktoritet.

Vi skulle kunna kalla den Y-axeln i svensk politik. Där gamla vänsterprofiler träder fram för att försvara nationalstaten och välfärdsstaten.

– Det finns en balansgång mellan identitetsvänstern och en mer pragmatisk socialdemokrati. Anders Ygeman är en av kanske två–tre i regeringen som klarar den bäst. Han kommer från en stark vänsterfalang, men han har också ett stort sunt förnuft, säger Johan Westerholm på opinionssajten Ledarsidorna.

Samhällsdebattören Ursula Berge tror att Ygeman är polisens drömminister.

– Han gör vad professionen vill att han ska göra. Det kan bli auktoritetsbundet. Jag skulle gärna se att han markerade lite distans till de här myndigheterna. Och det har jag aldrig sett honom göra, säger hon.


null

Nyckel till framgång 3: Tillgänglig­heten. När Lördagsmagasinets intervju drar ut på tiden får pressekreteraren Victor Harju serva inrikesministern med te och mackor. Foto: Thomas Karlsson

Politiken är sällan sådan att vi väljer mellan tårta och glass. Ofta väljer vi mellan flera hyfsade alternativ som har flera dåliga sidor.

I november meddelade regeringen att Sverige skulle införa gränskontroller och anpassa asylreglerna till EU:s minimi­nivå.

– Vi gjorde det som krävdes. Det är väldigt svårt att tänka sig någon som säger att vi borde ha gjort mer. Men vi visar att vi är den kraft som klarar att ta de beslut som krävs för landet, säger Anders Ygeman.

Var hjärtat med hela vägen?

– Ja, det tycker jag absolut. Vi var tvungna att fatta ett antal beslut som kan uppfattas som hjärtlösa i det korta perspektivet. I längden var de nödvändiga för att vi ska kunna ha ett generöst flyktingmottagande och undgå kaos. Vi låg på den absoluta bristningsgränsen för vår kapacitet. Hade vi inte fattat de här besluten kunde vi kanske haft 10 000–20 000 som låg och sov på gatan i Malmö.

Politiska beslut får konsekvenser, påpekar han.

– Politiken är sällan sådan att vi väljer mellan tårta och glass. Ofta väljer vi mellan flera hyfsade alternativ som har flera dåliga sidor. Ibland kan jag tycka att politiker är dåliga på att erkänna bristerna med de förslag som man lägger fram. Vi är så uppfyllda av att beskriva det som är de positiva sidorna av vår politik att vi lätt glömmer bort att det också finns negativa saker.


null

En kort stund viker Anders Ygeman av från sitt entourage för att samtala med polisens samordnare Lotten Eriksson i ”pratrummet” på barnahus i Västerås. Här får barn berätta om övergrepp. Foto: Thomas Karlsson

Före maktskiftet 2006 drev riksdags­ledamoten Anders Ygeman en blogg med rubriken ”Bäst i världen” där han lyfte fram statistik för att visa hur bra Socialdemokraternas Sverige var.

Hans inlägg blev ganska utskällda på borgerliga ledarsidor.

Nu hyllas han av politiska motståndare för sin förmåga att tala uppriktigt om svåra beslut.

– Det är väldigt viktigt att man orkar med att kommunicera i utsatta lägen. För vad är ledarskap i en kris? Det är ju att visa att man vidtar åtgärder för att ha kontroll över situationen och kommunicera det, säger han.

Många säger att du blivit mer prag­matisk med åren.

– Det stämmer. Helt. Så är det för de flesta människor. Men någonstans kommer det väl att svänga. Det är ju väldigt få 70-åriga farbröder som är pragmatiska.


null

Möte på jaktbutiken Widforss med Svenska jägareförbundet. Handlaren Peter Bredelius och förbundsjuristen Ola Wälimää berättar om märkningen av vapen. Foto: Thomas Karlsson

I Ygemanian har en del jämfört dig med Fredrik Reinfeldt. Båda lugna och lyssnande politiker.

– Jag har faktiskt träffat Fredrik ganska lite, men han är mer inbunden än vad jag är. Jag har inget emot honom. Men det är inte så att man kommer honom inpå livet. Han har integritet, om man ska säga något positivt.

Har inte du det?

– Jo. Men jag har det inte som första läge.

Du har harvat runt i många år i politiken, och så blir du plötsligt omskriven som partiledarämne och toppar förtroendemätningarna. Hur känns det?

– Det känns självklart mycket bättre att få en massa positiv kritik än att få en massa negativ kritik. Men man får lite hålla det ifrån sig och inte tro att man är så bra som folk säger. Så man inte tror att man är så dålig som folk säger, den dagen när det blir lite jobbigare.

Man kan ju också passa på att njuta.

– Jag vet inte hur man ska göra det. Då blir man nog knäpp. Nej, jag tror att det vore farligt.

Vad säger statsminister Stefan Löfven?

– Jag har bara mött positivt från Löfven. Det är klart att om man nu är statsminister är det väldigt mycket bättre med en minister som får beröm än med en minister som får skäll.

Vad säger du om dig själv som parti­ledare då?

– Jag tycker att vi har en jättebra partiledare. Han har inte varit partiledare så länge heller. Ska man säga något lite mer spänstigt så … När Stefan någon gång går vore det kul om vi hade någon med annan bakgrund än vit man. Som det ser ut nu så kommer USA ha haft en färgad kille som president och en kvinna som president. Så mycket efter USA kan vi inte ligga.


null

Foto: Thomas Karlsson

Bilden av Anders Ygeman på väg in i regeringsplanet utmanar inte bilden av en svensk toppolitiker. Men bakgrunden är spännande: Här kommer EU-motståndaren som ska hantera EU i stormen.
”Jag hade fel i en del frågor och rätt i fler”, twittrade han på 20-årsdagen av omröstningen.

– Jag brukar säga ”en fel, en rätt, en tveksam”. Jag hade mer rätt än vad jag ville ha om jobben. Med EU fick vi låg inflation som övergripande mål och det har varit katastrofalt för arbetslösheten i Europa. Jag hade fel om miljön, EU har varit bra för miljön. Och i demokratifrågan tvekade jag senast i morse, när jag funderade på det. Det finns ett betydande demokratiskt underskott i EU. Institutionerna har ett betydande avstånd från folket. Då är frågan: Hur mycket bättre kan ett samarbete mellan 28 länder göras? Jag slits verkligen där.

Nu har du som EU-kritiker en viktig roll i EU:s kris. Vad ska man tänka om det?

– Jag vet inte. Vad ska man tänka?

Ödets ironi?

– Kanske är det väl det.


null

Omgiven av viktiga rådgivare: Hustrun Elisabeth Brandt Ygeman och pressekreteraren Victor Harju. Foto: Thomas Karlsson

Det finns en plats där ingen Ygemania får fäste. Det är hos familjen Ygeman.

Elisabeth Brandt Ygeman är bra på att hålla maken på jorden.

– Hon brukar messa när jag varit i medierna om både bra och dåliga saker, berättar Anders Ygeman och flabbar.

Vad brukar hon kritisera?

– Att jag talar för snabbt. Jag får verkligen anstränga mig för att prata långsamt när jag är i etermedier. Jag har lätt för att sluddra också och kan ibland låta lite hård.

– Hon känner mig väldigt väl.

Man sitter och funderar över om man ska jobba en timme till. Så åker man hem. Och då sitter de bara och spelar minecraft. Okej … Men sånt är livet.

Hur har Ygemanian varit för familjen?

– Jag vet att barnen är så evinnerligt trötta på vissa frågor. Ettan på listan är ”ja, ni ser inte mycket av honom nu, va?”. Den kommer överallt, hela tiden.

Ser de mycket av dig?

– Ja, det gör de. Jag försöker verkligen lägga tid på familjen. Dels tror jag att jag kommer att fungera bättre själv och dels vill jag att vi ska hålla ihop. Jag gav det löftet till mig själv redan när barnen föddes att jag inte skulle offra min familj och det var känslomässigt väldigt viktigt för mig. Jag tog ut mer föräldra­ledighet än Elisabeth med ett av barnen, och jag tog ut minst lika mycket med det andra.

Det måste vara ganska skönt att barnen hann komma upp en bit i skolåldern innan du blev minister.

– Det hade inte gått under småbarns­åren när de är sjuka och man ska vabba och allt det där. Nu kan man ju resonera med dem. Och en sak som jag har lärt mig är att sänka ambitionerna. Det är så lätt att det blir att ”åh, nu har jag varit borta, nu ska vi göra allt detta fina” och så vill de bara sitta och skrota och titta på tv. Det går inte bara att komma hem och ”jag är hemma nu, bort med kompisar, nu ska vi umgås!”

Höll du på att falla in i det?

– Lite så. Och lite så är det fortfarande. Man sitter och funderar över om man ska jobba en timme till. Så åker man hem. Och då sitter de bara och spelar minecraft. Okej … Men sånt är livet.

Hur är inrikesministern? Vi lät människor kring Anders Ygeman beskriva honom


Fem röster om Anders Ygeman

kuhnke_1200Alice Bah Kuhnke
Miljöpartistisk kulturminister och ”roligast i regeringen”:

– Vi har en rå men hjärtlig ton. Anders är en väldigt begåvad minister som har många fler sidor än man kanske ser när man bedömer honom utifrån. Han har en aktivist inom sig. Det märker man i politiska diskussioner om utveckling och framtid. Han vågar brottas med stora och svåra frågor.

rudin_1200Tomas Rudin
Före detta S-politiker i Stockholm och god vän:

– Han är en fin vän. Väldigt lugn. Jag tror nästan aldrig att han brusat upp. Jag är väldigt glad för att det går bra för honom. Jag tror inte att han egentligen är så förvånad. Han har alltid haft förmågan att göra prognoser. Han har mycket noggrant genomfört sina politiska värv och förväntat sig en utväxling.

nordstrom_1200Niklas Nordström
Kommunalråd i Luleå, på 90-talet motståndare i SSU:

– Anders har alltid varit extremt intresserad av politik. Vi hade tuffa och hårda strider i ungdomsförbundet. Men jag är uppriktigt glad över att han är en så duktig politiker i dag. Jag ser en väldigt pragmatisk socialdemokrat som hanterar läget på ett skickligt sätt. Jag är imponerad av hur han klarar balansen i svåra frågor.

bodstrom_1200Thomas Bodström
Advokat och f d socialdemokratisk justitieminister:

– Många ministrar verkar tycka att en bra dag är en dag när inget händer. Men Anders Ygeman gör något av sitt uppdrag. Han är en av de bästa i regeringen. Han har också den goda egenskapen att han alltid är på gott humör. Men han skulle kunna ta ett större politiskt ansvar för den nya polisorganisationen.

berge_1200Ursula Berge
Socialdemokratisk samhällsdebattör:

– Vi lever i en orolig tid med terrordåd och flyktingkris, och då uppstår det en längtan efter politiker som kan peka med hela handen. Anders Ygeman är uniformsminister och det är tacksamt i sådana lägen. Han signalerar trygghet. Och vi kan inte kontrollera vad han säger, eftersom nästan allt är hemligstämplat.

Så gjordes intervjun

Fem platser. Karin Eriksson och Thomas Karlsson följde Anders Ygeman under andra halvan av mars, med fem olika nedslag:

• Ett tal på S-föreningen Årsta-Enskede-Vantör.

• Ett studiebesök på polishuset och barnahuset i Västerås.

• Ett möte med Svenska jägareförbundet på Widforss jaktbutik i Stockholm.

• Interpellationsdebatter i riksdagen.

• Arlanda flygplats inför avfärden till Bryssel.

Vid besöket i riksdagen genomfördes en två timmar lång intervju.
Uppgifterna. Texten bygger även på samtal med ett tiotal personer om Ygeman och Ygemanian samt dagspressartiklar från 90-talet och 00-talet om EU-omröstningen, SSU, riksdags­ledamöternas privatekonomi samt bråken i Stockholms arbetarekommun.

En artikel av

Text Karin Eriksson
Foto Thomas Karlsson

Berättelsen i korthet