September 2017 - DN Fokus
Kapitel

Bildreportage: Proteströrelsen mot utvisningarna till Afghanistan

Sittstrejken mot utvisningarna till Afghanistan har pågått i sex veckor. DN:s fotograf Lisa Mattisson skildrar människorna bakom protesten på Mynttorget, Medborgarplatsen och Norra Bantorget i Stockholm.

Dela med dina vänner

Läs mer: Matilda Gustavsson och Lisa Mattisson porträtterar rörelsens ledare Fatemeh Khavari


13 SEPTEMBER, DYGN 39
Debatt i riksdagen om situationen för ensamkommande från Afghanistan. Åhörarläktaren fylls med demonstranter.


8 AUGUSTI, DYGN 3
Klockan är strax efter 10 på förmiddagen och Abu Reihan Azizi, längst till höger, har precis vaknat. Han säger att han alltid ska vara på plats – tills den dagen han får uppehållstillstånd. Sittstrejken mot utvisningarna till Afghanistan fortsatte längre än vad han hade trott. Han bor en bra bit utanför Stockholm, så han har svårt att vara på plats varje dag.


9 AUGUSTI, DYGN 4
Abbas Hoseini, till vänster, har varit vaken större delen av natten och nu sopar han upp fimpar och skräp på Mynttorget. Abbas kom som så många andra som deltar i demonstrationen till Sverige som ensamkommande och föddes i Iran. Att skickas tillbaka till Afghanistan innebär att skickas till ett land han aldrig har varit i.


9 AUGUSTI, DYGN 4
Han går nästan längst fram när demonstrationen marscherar från Mynttorget till Medborgarplatsen. Payenda skanderar med hela kroppen.


31 AUGUSTI, DYGN 26
Mehdi ligger och kollar mobilen med en kompis sovandes i knäet på Norra Bantorget.


9 AUGUSTI, DYGN 4
Till vänster sitter en kille som håller för näsan. Han heter Najib och har varit i Sverige i snart två år utan att få besked.

Najib: Vi vill studera och leva som alla andra ungdomar utan rädsla och ångest och därför sitter jag här och ber Sveriges regering att låta oss stanna och leva i stället för att skicka oss till döden. 


5 SEPTEMBER, DYGN 31
En av demonstranterna har så ont i huvudet att han gråter. Fatemeh Khavari försöker lugna honom och följer sedan med honom till akuten.


9 AUGUSTI, DYGN 4
Det har börjat småregna på Medborgarplatsen och till vänster sitter Sultan med sina vänner. Sultan svarar på engelska när vi pratar. I Iran brukade han titta på amerikanska tv-serier och filmer och sen övade han med sin mamma som inte förstod någonting.


16 AUGUSTI, DYGN 11
Amir Soltani sitter ensam. Han har uppehållstillstånd men protesterar för de som inte har det. Bredvid sig har han en bok, ”Svensk synd” av Martin Jern, som han strax efter att bilden tas plockar upp och börjar läsa. Han studerar för att bli programmerare.


9 AUGUSTI, DYGN 4
Det finns inga regnponchos eller paraplyer så sittunderlagen används som skydd. En stor del av demonstrationen är bara väntan.


26 AUGUSTI, DYGN 21
Assad Sakhizada kommer oftast på eftermiddagarna och stannar till sen kväll. Han är en stolt person, avvaktande och med något lurigt i blicken. Efter att vi har träffats ett par gånger förstår jag att han är mer orolig än han ger sken av. Han har fått tre avslag och riskerar att utvisas inom kort.


22 AUGUSTI, DYGN 17
Delar av demonstrationen har flyttat till Märsta för att protestera mot utvisningen av Qasim som sitter i förvaret. Det är Javanans kompis och när han får veta att utvisningen är uppskjuten börjar han att gråta. De flesta skrattar och hoppar, men Javanan sätter sig ner en lång stund. Sen torkar han tårarna och hoppar av glädje även han.


11 AUGUSTI, DYGN 6
Benyamin Ebrahimi i sin svarta dollarkeps har satt på sig platshandskar och går runt och samlar skräp. Han vill att det ska vara rent runt omkring så att ingen ska bli irriterad. Varje dag ser jag honom plocka skräp, vika filtar och se till att hans kamrater mår bra.


1 SEPTEMBER, DYGN 27
Även innan demonstrationen har Abbas varit aktiv i arbetet för att få afghanerna att få stanna i Sverige. Bland annat har han skrivit debattartiklar i tidningar. Nu är han trött och sjuk. Med ett paket ipren i fickan tar han en vila bakom Brantingstatyn på Norra Bantorget.


8 AUGUSTI, DYGN 3
Redan på Mynttorget är Mohammad Rahimi den som har tagit på sig matansvaret. Det fortsätter på Medborgarplatsen där jag ser hur han förbereder frukost och fortsatt delar ut mat till demonstranterna.


29 AUGUSTI, DYGN 24
Nätverket ”Ung i Sverige” har anordnat ett performance för att visa på hur livet i Afghanistan kan se ut. Jag tar en bild på Amir Mazari och frågar efteråt om det är okej. Han förstår inte svenska så bra så en kompis till mig översätter. Jag frågar om han vill berätta mer om sig själv. Han skriver senare på Facebook: ”Nej, det vill jag inte”.


5 SEPTEMBER, DYGN 31
Abbas i mitten ser piggare ut än ett par dagar tidigare då han var trött och sjuk. Kraften har kommit tillbaka och vännerna skrattar tillsammans och visar varandra klipp på mobilerna.


4 SEPTEMBER, DYGN 30
Fem veckor efter att jag såg Benyamin första gången går han fortfarande runt och städar, plockar upp och ser till att alla mår bra. Har är själv väldigt orolig eftersom han har fått tre avslag och han har inte hittat någon skolplats än.


1 SEPTEMBER, DYGN 27
Det är natt och Ahmad Ibrahim har varit vaken hela natten. Det är alltid några som är vakna, för att vakta och vaka över de som sover.


Fakta. Sittstrejken inleddes den 6 augusti


Den 6 augusti börjar ett tiotal ungdomar sittstrejka på Mynttorget intill riksdagshuset i Stockholm. De kräver ett stopp på alla utvisningar till Afghanistan.
Demonstrationen attackeras efter ett par dygn av högerextrema Nordisk ungdom. Av bland annat säkerhetsskäl flyttas sittstrejken och demonstranterna marscherar till Medborgarplatsen på Södermalm den 9 augusti.
Den 1 september flyttar de ännu en gång – till Norra Bantorget.
Strejkens styrelse består av Fatemeh Khavari och tre andra som var tidigare på plats; Benjamin Fayzi, Mahmoud Rezaie och Amir Nabizadeh.