May 2015 - DN Fokus
Kapitel

Ministern: Som ett slag i magen

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) säger att hon blir förbannad och förtvivlad när hon läser om utnyttjandet av migrantarbetare i Sverige. I opposition anklagade hon regeringen för passivitet i frågan. Som minister är hon mer osäker på vad som kan göras.

Dela med dina vänner

Sara från Mongoliet som tvingas till sex av chefen på kemtvätten. Abir från Marocko som lastar bröd för 19 kronor i timmen på Årsta partihallar och sover på McDonalds. Bhola Man Jimee från Nepal som får sitt pass taget i beslag.

DN:s artikelserie sätter strålkastare på ett samhällsproblem som varit osynligt i den politiska debatten, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

ica_osynliga_1200

Två av Stockholms stormarknader städas av ett företag som anlitar lågbetalda städare från Mongoliet.

– Det är som ett slag i magen att läsa om hur de här människorna har det. Hur de behandlas här hos oss. Slavliknande förhållanden, som djur nästan. Fråntagna ett människovärde.

Vi träffar Ylva Johansson på hennes tjänsterum. Regeringskvarteren vid Rosenbad ligger bara några hundra meter från den McDonalds-restaurang där Abir och andra fattiga migrantarbetare tillbringar sina nätter. Den restaurang där mongoliska Suvdaa jobbar 88-timmarsveckor för en lön på 29 kronor i timmen ligger inte långt bort.

– Det här är toppen av ett isberg. Ingen vet hur stort det här är, hur många människor som lever under de här omständigheterna, hos oss. I vårt Sverige. Det är fruktansvärt, säger arbetsmarknadsministern.

Som oppositionspolitiker anklagade Ylva Johansson regeringen Reinfeldt för att vara naiv och passiv i frågan om utnyttjade migrantarbetare. Löner och villkor som arbetsgivare utlovar när Migrationsverket ska ge arbetstillstånd måste bli juridiskt bindande, krävde hon på sin blogg för knappt ett år sedan. Hon beskrev det som en av flera ändringar som snabbt kan genomföras.

Över ett halvår efter att regeringen tillträtt är det fortfarande fritt fram för arbetsgivare att i ansökan om arbetstillstånd lova att de ska ge migrantarbetare exempelvis 20 000 kronor i månadslön, men i verkligheten bara betala ut 10 000 kronor. En arbetsgivare som vill fuska med detta riskerar i princip ingenting, säger en källa på Migrationsverket till DN.

Ylva Johansson säger att hennes och regeringens ambition fortfarande är att skärpa lagstiftningen: arbetsvillkoren som utlovas ska bli juridiskt bindande.

– Frågan ligger under beredning på justitiedepartementet just nu.

Arbetsmarknadsministern betonar flera gånger att invandring är något positivt och att regeringen absolut inte vill försvåra för arbetskraftsinvandring generellt.

– Det är fusket och utnyttjandet vi vill komma åt.

ylva_johansson_1200D

”Hela idén om att lösa problem med stängda gränser är omöjlig”, säger Ylva Johansson.

Ylva Johansson tror att många utnyttjade migrantarbetare inte känner till sina rättigheter och att de ibland kan vara onödigt rädda för att kräva sin rätt.

– Rädslan är delvis befogad, men också större än den kanske borde vara. Det är ju kriminellt att behandla människor på det här sättet.

Papperslösa kvinnor som utsätts för brott, som de sexutnyttjade mongolerna i vårt reportage – vart ska de vända sig utan att behöva vara rädda?

– Det är svårt naturligtvis. Jag kommer inte kunna ge er alla svar. Det jag kan svara är att jag tycker att det är fruktansvärt och helt oacceptabelt och att regeringen har ett ansvar.

Föds det några tankar på åtgärder?

– Ja, det som slår mig är att flera av dem ni skriver om är EU-medborgare. Har man uppehållstillstånd i ett EU-land – där borde vi verkligen klara att hjälpa. Det är en svårare fråga om du är i Sverige utan uppehållstillstånd, därför att du har en rättslös ställning.

I New York kan papperslösa anmäla brott på en speciell polisstation utan att riskera sin egen situation. Vad tänker du kring det?

– Sådant tycker jag man ska titta på. Nu ligger det utanför mitt ansvarsområde men ja, det är en intressant tanke.

Utnyttjandet av arbetare i ett skuggsamhälle är inte ett specifikt svenskt problem, betonar Ylva Johansson: många EU-länder har den här typen av tudelat samhälle. Hon vill föra upp frågan på EU-nivå och har i september bjudit in tio ministerkolleger från EU-länder till ett möte för att diskutera just detta.

– Vi har pratat i tjugo års tid om ett socialt Europa, men det har bara varit snack. Vad innebär det på riktigt? Det här är exempel på baksidan av den fria rörligheten. Lösningen är inte att stoppa den, men vi behöver kombinera det med schysta villkor på arbetsmarknaden.

Vad betyder “socialt Europa”?

– Att människor inte utnyttjas på den europeiska arbetsmarknaden och att de har rättvisa villkor.

Vad ska komma ut av ministermötet?

– Jag hoppas att vi gemensamt ska kunna lägga förslag till kommissionen om en handlingsplan för ett socialt Europa. Att det går från snack till verkstad, helt enkelt.

Vad bör göras konkret?

– Jag har inte svaret på den frågan, måste jag erkänna. Idag är det fackliga och ideella organisationer som hjälper de här människorna, men det är inte rimligt att hela ansvaret ligger på dem.

Varje kväll kommer hoppfulla migranter till Stockholms central som hoppas få ett arbete. Är lösningen att de slutar komma?

– Nej, det tror jag inte. Hela idén om att lösa problem med stängda gränser är omöjlig. Tittar vi på Europa i stort är det klart att vi behöver rörlighet. Att stänga gränser vore förödande för ekonomisk utveckling Europa och Sverige. Det är verkligen ingen väg jag vill gå.

FN:s rapportör François Crépeaus säger att svartarbetet och utnyttjandet av migranter är invävt i vårt samhälle – att européer vant sig vid att varor och tjänster är så billiga i dag.

– I Sverige kanske det finns en naivitet att det finns nästan gratis-luncher och billiga tomater. Väldigt få svenskar är medvetna om det som ni visar i de här reportagen. Man vill liksom inte tro att det kan vara så här illa här hos oss, mitt bland oss. Därför är det jättebra att det lyfts fram, att det kommer upp på den politiska dagordningen.

Hur stor tror du att den här svarta sektorn är?

– Jag vet inte. Jag är bara rädd att den är mycket, mycket större än vi anar.

Om vi intervjuar dig om ett år igen. Vad har hänt då?

– Jag hoppas att vi kommit igång med ett arbete för att åtgärda detta. Det kommer att vara svårt. Men det är ingen ursäkt för att inte ge sig på det.